det underlag vilket vandras är inte alltid pålitliga. specifikt i det lyssnandet ej är medpassagerare, resesällskap
dessa underlag kan se ut att vara bärande
vara fasta
dessa underlag kan innehålla allt utom det du såg
dessa underlag kan svika
hör du sömnens andetag vilka greppar sömnen
och för utanför det sömnen är
sömnen, tysthängens vilokronor
tystkrona
slut mig i din famn
vik dina tystblad runt mig
över mig
hölj mig
uppväck
klangerna i mig
hoppet är det vilket upplyser dåvarande mörkerstigar
är det vilket sätter dig i tronen
i tronernas undervisande vilja
är det vilket leder dig till allkärlek
till harmoni
och harmoni är vetandevisshet
eller det människan så lättvindligt benämner vara tro
lättvingligt benämner vara tro.
och när klangen sjunkit vidare ned – vågar du följa klangen – stiger den uppåt
*
ensidiga kommentarer
vad annat kan de vara utan dialog
ändock lever dialogen i upplevelsefältet
där själsblommor andas i andeljus
*
(du skriver)
låga
flämtar
hör ditt guldstift möta arket
du
skriver möjligheters
sagovävar
kanske
är det
snöleoparden vilken får isarna
till smältande
*
(markskridare)
du nattliga vackra
markskridare
smeker med dina fotblad
i soldalen
sovandes
anlete
*
(vilokrona)
i kammaren vandrar silvernålen
sidentråden löper
i hålsömnsväv
sömnen
tysthängens vilokronor
slut mig i din famn
vik dina tystblad runt mig
över mig
höljande
uppväck
klangerna i mig
*
du
min älskade
dröm
vandrar
i lummiga salars
träddoftande regn
hör du
mitt hjärta slå
tag dina ögon i dina händer
vänd ögonen
in i
västansolens uppstigande
eldfåglar
ja
min älskade dröm
där sitter jag
med trummans sånger
månmoder
vakar
häller
silverregn över mig
du
min älskade
dröm
vandrar i lummiga salars
träddoftande regn
står stilla
vid bäckens klangpärlor
älskade dröm
när klangen
sjunker
ända
djupt
ned
vidare
ned
vågar du
följa klangen
när klangen sjunker
ända
ned
stiger
klangen
uppåt
du står stilla vid bäckens
klangpärlor
min älskade
dröm
jag sträcker handen
till
det släckta
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar