förklädda ord
eller en förklädnad
en förklädd given bild av exempelvis en uppväxt vilken gives för att dölja
eller söka ”omyndigförklara” de tragedier vilka slog barnet
är detta att gömma
är detta undanröja
är detta att fara med lögn
det behöver ej vara så
själen har ingått en ”pakt” med sig själv i djup visshet har själen sett pärlorna i det svarta havet
har sett tjärnens svarta skiva glida undan samt sett ljuspärlorna, själen bär en vilja till att leva upp till dessa ljuspärlor vilka in facto är de vilka bringat henne liv i de stunder livet slogs undan
själen har kommit längre i sin vandring
själen har kommit till en medvetenhet i att det enda sättet att orka leva – stå ut med livet är att lyfta fram de små ögonblick av ljuspärlor vilka fanns i alla slagfält där kroppen skövlats, tryckts undan av klohänders käftar
själen har kommit längre i sin vandring
själen har sänt duvan
ur duvslaget gång på gång för att söka den grönskande kvisten
duvan återvänder med kvisten
återvänder med hoppet
och detta hopp är det vilket nu omsluter de svåra minnena
själen fylls av hopp och söker leva upp till varje spirande blad
detta är att söka leva upp till godstunderna
ända in i den stund då dessa helar klokäftarnas hugg
*
(de har ej)
han
har ej
rört vid hennes hud
hennes hud upplever hans fingrar
hon är i fingerbladen
han söker skaka av sig upplevelsen
ur fingrarna
alltjämnt sägandes
nej
nej
nej
hon är i fingerbladen
han upplever
hennes
hud
han
har ej
hört hennes stämma
hennes stämma upplever hans hjärta
han söker regla hörselgångarnas hjärtvingar
tyst
tyst
tyst
han hör
hennes stämma
han har ej mött henne
ändå
ändå upplever han henne
om detta
har jag ej
bett
han vänder i detta spörsmål sitt ansikte till
fåglar
skänk mig en fjäder jag ber
han vandrar till en
en
skänk mig en gren böjlig jag ber
han ser själseldar spinna
ljus
skänk mig en sträng jag ber
spelade han strängen
vibrationer
han upplever
hennes hud hennes stämma
se bågen är halv
fåglar susar i trädens kronor
lägg pilen an
molnen bär pilen till hennes strand
vingpenna skriver i sanden
jag väntar dig
vid flodbäddens mjuka
vågtäcke
hon
ber näckrosblad
skänk mig den goda resans menings
varaktighet
var
akt
ande
jag ber
*
(förelse)
himlastormande
viker ut
blad
himlar
andas
lövträdsskogar
cellos strängar
vibrera i din
förelse
*
(skymningsstigar)
inför mina fötter ser jag trädet vissna
insikten
stiger
in
trädet
är
jag
ur bergsträd
strömmar
silverhängen
stiger in i vinden
vinden lyfter min håg
sakta
i takt med
regnens
skymningsstigar
*
(blickar)
in i
rymden
ser fågel
molnfågel
skimra
skimra pärlande regn
bäddar in
färgpraktsfägring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar