15 mars

Lärft
det fanns en tid i den mänskliga tidens rum då stegen ännu var vita.Fotklädnaderna svarade till hudens andning, sulorna var sömmade med kärleks hand,stegen var vita kände varje rörelse, det var innan tiden fanns.människan lade in tiden i varje söm, stegen blev färgade steg,neonljusets... pålar ... pålar/pålagor stack in i huden, ögonen blev hårda skal av det vilket är. Skalen började spricka sakta,sprickorna släppte in mer och mer ljusvisshetens andesjälar blev fler och flerde talar icke högtde är.De knypplar spetsars konstfulla skapelser inte tänkta inte gjorda de följer trådens viljade väver ...se de vita sidenjordarnas lärft,de tindra stjärnor,Hennes hud dricker ljuset,Lakanen lyfts,se de vita vingarnakänn doftenViolljuset skimrar väcker pärlornas vaknande livlivet klingar rörelseandningsljusflödarohörbarthörbart
…

- lev med att anden är en hand, den omsluter själen, själen är här det ni benämner känsla.
Det finns element, i olika kulturer benämns de vid olika namn, jord eld luft vatten – trä eld luft metall vatten. Själen är ett element, känslorna är element, värmeelement i det inre, blodomloppet är dess krets. Själen bär en evig längtan till rörelse, naturligtvis är det så, om denna rörelse icke är där blir det infarkt.
Varför tror du att du så ofta vänder blicken till stjärnorna, de faller ned in i er oavlåtligen, de är i er, de rör hjärtat i harmoniska strömmar. Ni hör inte hjärtljuden, den vilken har lyssnat genom denna trätratt till barnet i moderns liv känner det mäktiga ljudet, solljudet.
Ni se inte blodets rörelse, det är osynligt med det yttre ögat, det är ändå synligt genom det inre ögat och hur det än är så känner du dig mer förbunden med det inre livet än det så kallade yttre livet, du är mer förbunden med det så kallade osynliga livet.
Varför är det så; det är samhörighetsupplevelsen, det är vissheten av att vara i evigheten, den är stilla rörelse, stillhet i rörelse.
Ni svävar i ett ”lufttomt” rum, pendlar i harmonisk rörelse mellan era vingar, bakåtbarnet i den högra, framåtbarnet i den vänstra vingens famn, ni lämnar aldrig mitten. Mitten är Solen är livets mitt, det är evigheten att upplösas och i visshet med insikt veta att jag är i mitten, i helheten evigt buren av kärlekens händer.
Yttervärlden, det vilket kan ses genom att ljuset reflekteras emot en yta, en värmeyta är en skuggvärld av det inre livet av helhetens skapande skönhet. Det yttre livet kastar sin skugga in i ljusvärlden, fiskar efter näring till sin överlevnad.
Ljus, Luft och Värme är vägarna in till själen, själen är ett oändligt hav, havet glittrar och tindrar, livets hav, vattenväggen reser sig skimrar regnbågsljus, öppnas, slöjorna öppnas och visar vägen.
Vägen är poesin, poesin är skapande skönhet,
Är kärlekens väg,
Minns alla vackra ord är redan skrivna är redan målade…
…

Ökenstegen dundrar hårda över
skriker okänslighet

liv virvlar

söker hand löst glömska

i mörkret glimmar lånta steg

lockar

Jordens torkade hud öppnas

sprickan vidgas

tandlöst är leendet

något glimmar i mörkret lockande

Stegen böjer sig över

det faller ned

rötterna växer över
in i
genom

det
bjuds att dricka
utan egna händer
utan egen vilja

det dricker
deras ord
deras liv
genom rötterna

känner
stegens alla steg

var i
är i

det böjer kroppen i båge framåt
bakåt

böjer huvudet långt bakåt

Andas in
Andas ut

rötterna släpper fri

det lyfts upp

vattnar jordens törstande läppar

oasen blommar
gryningssånger
…

Ett träd inte alls stort i världens ögon, står i den vildvuxna skogen, runt fötterna växer snår tistlar och törnen.
Den skira gracila stammen har stelnat, står helt stilla i inre rörelse.
I nattens mantlar gråter trädet, pärlor rinner utmed trädets grenar in i händerna.
Trädet lyfter händerna till Modern, tag mina tårar. Moder skapa skönhet med deras innebörd, med det jag icke förmår se.
Luften genljuder av strängaspel, stjärnor lyfter pärlorna ur trädets händer.
Trädet sluter ögonen, tårarna flödar, var natt lyfts de ur. Nordanvinden dansar runt, klingande stavar hänger ned från trädets grenar, stjärnor spelar var natt.

En dag finner solstrålar trädet, väver trädets skrud.
Ljusgenomträngd öppnar trädet ögonen. Ser grenarna, fingrarna skimra, skimrande pärlgirlanger är lindade runt om.
Trädet ser förvånat på sig själv,
Ler kärlek,
Ser pärlorna sakta öppnas
Smärtljuset är
vitt, det lilla trädet andas vindsånger in i ängens famn.
Snåren finner vägar ut, skimrar vita blommors stjärnljus,
Tistlarna öppnar kronornas kjolar, skimrar purpursolars cirkelljus.
Törnen fäller in taggarna, stammen fylls med liv, rosa skira kjolar dansar runt solögons kärlek.
Ett träd inte alls stort i världens ögon, står i den vaknade skogens skönhet.
Ler ljus.