9 mars

Turbulens råder

turbulentaterande
turbulation

turbul atjo

turbulerande turbulenser

turbulensens
turbulerande

turbulation
nation

konstaterande

lufttrummans propellrar
driver
runt

luften

virvlar i vakuum

propellrar
driver
runt

slungas till

ytväggens
okänsliga
kyla

konstaterande se
nysa ut
andas
planar ut

i stillhet

falla

snöduns händer

med
regndroppsljus

famnas
i tystro.
…

– då ni förbigår ert hjärta tillåter ni att förbigås, det är att stiga in i ett vakuum, ett okontaktbart rum, vilket kan liknas vid en flygplansmotors propellerrum. Luften drivs runt av propellrar.
Luften är andning, andningen är; så blåste, andades han sin ande däri.
Propellrarna är omgivna av väggen, väggen är av metall, ljudnivån är mycket hög. Propellrarna driver, bär flygplanskroppen framåt genom att finna balans.
I denna vår bild är det propellerrummet vi ser in i. Propellrarna är strömlinjeformade bladvisare, här är de skärande knivar. De virvlar, driver luften i detta vakuumrum, inget levande väsen står ut i detta vakuumrum. Trumhinnorna sprängs inåt, det blir lock för öronen, ni söker hålla för näsan och blåsa utåt för att lätta på locket, söker täppa igen de två vägarnas in och utgång för att lätta på locket, öppna balansens väg. Vilken underbar bild; in och utgång. Lev med den, lev samtidigt med bilden av vänster vinge och höger vinge och mittens balans, förunderliga är luftens vägar, inte sant.
Låt oss återvända, trumhinnorna sprängs inåt, det blir lock för öronen och slutligen en implosion vilken i sin tur leder till en explosion.
Väsendet söker sin överlevnad genom att följa propellrarna vilka här för en stund är andra väsens liv.
Det blir turbulens.
Eftersom vi i denna bild flyger så vet du att det finns luftgropar vilka ger turbulens i lufthavet, flygplanskroppen ”hoppar” stötvis framåt, obehagskänslan är påtagbar ty plötsligt infinner sig rädslan för att störta ned i avgrunden. Den rädslan borde ha kommit mycket tidigare innan ni tillät andra liv att ta över, äta er: då ni förbigår ert hjärta tillåter ni att förbigås, det är att stiga in i ett vakuum, ett okontaktbart rum, därigenom, i detta rum blir ni, är ni fångna
Obehagskänslan är påtagbar ty plötsligt infinner sig rädslan för att störta ned i avgrunden. Det är ju det ni gör då ni förglömmer ert inre, då ni väljer att leva i osannhet, i strid mot ert hjärta.
Då ni så planar ut blir ni navet i mitten, propellerbladen blir bladvisare, de blad vilka hör samman, förs samman, runt mittpunkten.
Detta är icke detsamma som att ätas eller tagas över av tagares snablar, då dessa tar över, är de fångstarmar, de skärande propellerbladen vilka skär sönder ert eget vara. Då ni planar ut i den bilden är det att bortse eller frångå ert själv, vilket gör er fångna i deras garn.

Du finner detta märkligt, det är icke märkligt.
Då själar förs samman
Har de en mening att fullfölja.
Mittpunkten,
navet
är vi,
det är också så
att ansiktet i mitten
förändras,
hur.
Var och en i denna krets
kan ses i mitten
inom olika skeenden,
ingång och utgång,
utgång och ingång.
Var och en i denna krets
kan ses i mitten
inom olika skeenden,
De är dock alltid bladvisare.
För att orka
har de alla behov av
att vila
helt
i vår hand
i mittens ljus.
Alla blad är alltid i rörelse, bärs då av de andra, då dina bärare andats in vårt ljus är du åter i bladet
Var och en i denna krets
kan ses i mitten
inom olika skeenden,
ingång och utgång,
utgång och ingång.
Var och en i denna krets
kan ses i mitten
inom olika skeenden,
De är dock alltid bladvisare.

Låt oss för en stund se den otäcka bilden av fågeln vilken dras in i detta rum, den skärs sönder, minns så vilken symbol fågeln bär i sin gudomliga famn, den inre frihetens budbärare, den andliga friheten, det andliga livets bärare,
Duvan bar den grönskande kvisten.
Anden bär den grönskande kvisten till handens verkande gärning.
Duvan är anden, kvisten är själen, gärningen är kroppens steg, genom jagets svarande vilja till mening.

Att förbigås är icke av samma art som att fråntagas, fråntagandet lever till viss del starkare i bilden av tagaren i det ovan skrivna, vi vill kort säga att förbigås är mera att glömmas bort, att fråntagas är mera att likna vid stöld av. Skillnaderna är marginella och ändå väsentligt väsensartat skilda.

Vid olika tidpunkter
fastnar vi i olika ögon

idag snödun imorgon hagel
idag regn imorgon solguld

var vi än fastnar
väntar
stegen.