25 februari 2009

Utmärkt
Ut märkt
Varje levande tanke är världen, därigenom är all verklig, sann värld, innanför och utanför och växer.
Allt gott kommer inifrån.
Den rena tanken tänker i flödande andeljus, det är den skapande skönhetens tanke, den är icke ego, den är egocentriskt befriad, den bär en vilja till skapande skönhet inom sig, den är kärlek och skapar skönhet, den strävar till enhet, helhet.
Vi kan säga att den är en skapande posivitetstanke, i den bemärkelsen att den eftersträvar och gör harmonisk balans, den strömmar ut och världen blir liv, världen strömmar så åter in. Den egentliga världen är i det inre och strömmar ut, synliggörs genom ljus och värme, den strömmar så åter inåt
Låter detta märkligt; det är icke märkligt det är naturligt, det är det sanna, goda vilket strömmar ut.
Allt sant liv växer, all sann tanke lever och växer genom andens ljus.
Växer nu i omvändhet till demonens växande, detta är ett befriat växande. Det sker endast om vi lever med de vi lever med, medlevande vara.
Vi sade att denna tanke eftersträvar harmoniserande balans, enhet, helhet, att den strömmar inifrån, att allt gott kommer inifrån.
Det är det optimala ljuset, då strömmarna inifrån och utifrfrån störs, det vill säga då det yttre, den skapade världens formgestalter tar över, den skapade världen blir negativt ego då strömmar intet av godo åter.
Det goda lever kvar i det inre söker värna om det sanna genom att strömma helande kärlekskrafter, den yttre världen måste erkänna kärlekens krafter och med vilja svara ja, för att balansen skall återupprättas.
Det finns en längtan inom varje hjärta till enhet, denna längtan lever i ordet tillhörighet.

Vi skapade världen genom denna sanna goda tanke,
Se framåt och låt detta framåt beliva bakåt, verka helande in i det förgångna.
Det sanna livet utmärker alltid sitt väsens vilja.
Utmärker sig genom att visa kärlekens händer.
Är samtidigt utmärkt i bemärkelsen av att vara utanför den materialistiska strävan av ägandets makt. Att vara utmärkt på det viset är att vara innesluten i kärlekens famn, i helheten.
Dotter du ser bilder av en paradisisk plats, du ser skimrande ljusgestalter, mänskliga, djur, blommor allt li. Dessa festalter är svävande ljusslöjor, de böljar i eviga harmoniska rörelser in och ut i varandra. Livens strömmar andas i outsäglig skönhet, rörelsen är ultrarapidisk och det du känner är den eviga kärleken. Det är harmonisk frid evighetens böljande harmoniska kärlek. De färger du ser är vit, ljust blå, det skira violljuset och skir purpur.
Allt är omgivet av silver och guld i skira rörelser.
Vi sade: Det är det optimala ljuset, då strömmarna inifrån och utifrfrån störs.
Bilden av detta är, då det yttre börjar eftersträva en stagnation växer det yttre till den negativa demonbilden.
För att denna stagnation icke skall ske, för att denna icke skall kvarhålla det sköna och därmed bli en distorsion, vilken eftersträvar distinktion till distraktion måste allt upplösas.
Nu tänker den läsande med en gång: ja, se det är världens, skapelsens undergång, domedagen.
Så är det inte alls, det Vi säger är att andningsströmmen måste balanseras.
Väsendet måste andas in och ut för att utröna huruvida det vill vara inom eller utanför,
Huruvida det vill vara utmärkt eller befinna sig i utmarkerna.
Du fann ett vackerord idag; ostracism och detta ord är en bra beskrivning.

Ostracism – röstning om landsförvisning med lerskärvor.
Då du först fann ordet såg du en vas, en vas skapad av lera vilken liknar en blomknopp, en enhet, så såg du den splittras. Du såg inte orsaken och orsaken är här oväsentlig. Du såg lerskärvorna ligga utspridda. Utspridda ändock levde vasens form kvar, ty vasen bär en längtan till enhet, helhet, den eftersträvar att finna vägen åter till vasen.
Vi har talat om den mänskliga kroppen varandes fysiska kropp, kroppen är också ett land.
Vi sade att väsendet måste andas in och ut för att utröna huruvida det vill vara inom eller utanför,
Huruvida det vill vara utmärkt eller befinna sig i utmarkerna.
Nu sker en röstning och den röstningen sker mellan väsendets alla led/förenklat sagt själsled.
Se bilden framför dig, någon har begått ett brott, det skall beslutas huruvida denne skall leva i enheten eller bli landsförvisad.
Folkmassan, eller de valda av folket skall besluta, de tar en vas av lera, knackar sönder den och tyder tecknen. Utifrån detta fattas beslutet.
Den andra bilden du såg var det visa i denna bild, ty vad annat är lera än Hennes hud.
Det är så att allt utmärkt måste ”upplösas” för att skönheten skall bestå, dock icke utplånas, Vi säger att allt utmärkt måste andas för att icke bli en distraktion i upplevelsen av att vara uttråkad,
Det lever i orden: För att denna stagnation icke skall ske, för att denna icke skall kvarhålla det sköna och därmed bli en distorsion, vilken eftersträvar distinktion till distraktion måste allt upplösas.
Brev:
Minnande
Nynnande
minne
sinne
rike
like
Glädjeljus
liv

Rävarna är åter vackra med skimmerpäls och tjock burrig svans,
En gång vände jag blicken ut genom fönstret,
En Räv mötte min blick,
länge såg vi in i varandra,
han sade här lever vi.

Visst är det så att vi minns något, det vi en gång lovade oss själva, nämligen liv.
Att älska oss själva - vårt själv i nöd och lust.
Inte hånskratta men leende le.

Det är en oändlig gåva att möta dem, att våga stanna och uppleva ögonens förening, då jag började skriva såg jag ordet glädje,det for en bild - snabbt knappt läslig än men;
vad är glädjeär det en skir slöja vilken sakta förs åt sidan av vindarna
för att uppenbara lyckan
lyckan vad är lyckan,
Lycka Är Fläkten Av en Ängels Smekande Hand

det sägs mig att änglarna icke längre är utanför oss de är inom oss
så...
Visst är det så att vi minns något, det vi en gång lovade oss själva,
nämligen liv.
Att älska oss själva - vårt själv i nöd och lust.Inte hånskratta men leende le.