Dotter du skrev: Alla skönhetens ord läker såren i hennes hud. Så är det.
Se Henne resa sig upp ur jordens mörker
Sakta skrider hon fram
Hennes hud är naken under bruna
vita fällars höljande händer
Hennes ögon tindrar ömhet
Ömhet; jordhjärtats
strömmande blodguld
Ögon är violers ljus
Rosenknoppars handljus
Hennes händer är liljans kalk
fingrarna är stjärnljusknoppar
Hennes hud är vitskimrande stjärnstoff
Hon känner er vilja till liv
Se Hennes skönhet
Solstrålen lade sig runt midjan
Lyser upp hennes mitt
Väcker blomman i din hand
Hennes fötter står i jordhändernas linjer
Hennes huvud är i Himlens linjer
Se skönheten verka
I vinterns famn strömmar
är Solkraften i hennes krona
I sommarens famn strömmar
Solkraften runt hennes fötter
Hennes liv är i solängens famn
lämnar den aldrig
Hon är allt
Hon är ett
I vårens famn vaknar hennes skönhet
I höstens famn förinnerligas dess liv
Hon är ett
Hon är allt
Solstrålen lade sig runt midjan
Lyser upp hennes mitt
Väcker blomman i din hand
Vårdags jämning – Höst dags jämning – Midvinter – Midsommar
Länge har hon väntat
länge har Hon väntat till er viljas gärning
Hennes hud har klätts av
såren har andats smärta
De viljandes gärning har strömmat in under det ni kallar marken
Deras händer har smekt hennes sargade liv
De har bäddat i årtusenden runt hennes kärlek
De har värnat om det vilket är liv
Ty de har vetat innebörden av ordet
Det ord med vilket hon skapade skönheten i sfärernas sång
Det ord hon alltid skapat genom i för med till.
Hon blev övergiven av människans händer, av deras glömska gömdes hon.
Hon har gråtit kärleks blod i källans strömmar, hennes tårar är rubiners guld.
Rubiners guld har fyllt källans vatten, stiger nu in i skogstjärnens spegel,
Stiger, stiger in i de höga bergens sjöar, vattnar jordarna med kärleks guld,
Rosornas knoppar slår ut, helar gärningens händer lyfter glömskans bojor av
Hennes ögon tindrar ömhet
Ömhet; jordhjärtats strömmande blodguld
Ögon är violers ljus
Rosenknoppars handljus
Nu stiger hon fram höljd i de stora djurens mantlar
Hon bär Björnfällen runt sig
Hon bär Vargens fäll
Hon fryser icke mer
Stora vingar sveper runt henne
Örnen, Albatrossen är de vilka ger hennes andning liv
Hon lyfter armarna in i vindarnas strömmar
Liljans kalk öppnas, fingrar andas ut
Stjärnknoppar, andas in luftens ljus
Stjärnkronor faller ned runt Hennes fötter vida omkring
Hon andas, andas värmens ljus, andas skapande liv
Se fällarna falla, Björnen är åter Björn,
Vargen är åter Varg.
De är vid hennes fötters steg.
Se nu edra ord.
Hon reser sig upp ur jordens mörker,
Sakta skrider hon fram.
Hudarna föll ned runt hennes fötter, hon är naken och ohöljd, hennes hud är läkt.
Se edra ords skapande skönhets verkan
Rötterna ringlar slingrar sig överallt inom
Ur dem stiger liv.
Hennes hud rodnar sakta av blodets strömmande rubiners liv.
Bäckar porlar vattnet stiger in i, hennes ögon skimrar blå iris ljus.
I händerna vecklas blommors kronor ut, dofterna andas.
Djur stiger ur hennes höljande famn.
Träden samlas runt henne i henne, hon är träd och icke träd.
Hennes hår är vattenfalls silver och guld, är vinden havet luften.
Hon bär en krona ur dess händer flyger Fjärilar,
Fåglar alla Vingars liv.
Hon Är Skönhet
Alla skönhetens ord läker såren i hennes hud
Hennes bröst andas livgivande eldars värme
livet sjuder
dans
Själen lever äkt – en - skap ande rörelse i andens ljus.
Se dem vandra uppför berget de bär skålar i händerna
Skålar med vita lågors ljus
Deras mantlars indigoljus böljar
De samlas runt Månsilversjön
Dess yta öppnas
Hon lyfter händerna
Indigomantalarna lyfts
Vita kronblad regnar ned över
Samlas i ring
I cirkelns ljus
Himmelslotusens vita klara ljus strålar runt stegens liv
Hon ler kärlek.
Solstrålen lade sig runt midjan
Lyser upp hennes mitt
Väcker blomman i din hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar