söndag 22 mars 2009

19 mars

Du undrade igen över indigomanteln,
Se indigomanteln den upplyses inifrån icke utifrån av allt bjäfs.
Solen upplyser inifrån och nu sker skönheten, indigomanteln blir upplyst inifrån den blir vit skimrande blå genom solens verkande energier.
Då detta sker blir vidden strömmande liv, skapande rörelse.
Vidlös är alltså då gränserna suddas ut,
ögonen de yttre ögonen är icke de vilka leder, det är det inre vilket leder stegen.

Det är att var i evigheten att förenas sammansmälta inse vad kärlek är.

Mantel vit skimrande blå,
Det skall flyta mjölk och honung i bäckarnas strömmar.
Vilken färg har mjölken; den är skimrande blå då fettet silats bort, då den skummats, då dess rena pärla lyser.
Vi säger icke att mjölken är oren, icke alls.
Det vi säger är att det skimrande gula har stigit upp och förtätats.
Vilken färg har honung.
Vad ser du,
Du ser Maskrosen träda fram
De förenade ljusmanifestationerna är manifesterade.


Räds icke
Jag värnar om alla kvinnors själar, kvinnors andeljus.
Räds icke jag värnar om kvinnan, om hennes moderliga vara i mig.



Dotter,
Du stannar ofta inför orden sken och bländverk.
Varje ord har två poler, en negativ och en positiv pol. För att lyfta fram ordens innebörd finns endast en väg, den vägen är att skapa levande bilder vilka stiger fram.
Det vill säga; av varje ord verkligen skapa en gestalt, ett levande väsen. Då så sker, vet du att två poler stiger fram. Dessa poler är en inre kärna, hjärtkärnan och det yttre skalet.
Det kan i många skrifter tyckas att vi anser det yttre skalet vara negativt, så är icke fallet.
Skalet är där för att skydda, för att hölja, egentligen för att era kroppsljus skall synliggöras.
Då vi skrev om orden vidlös och vidlöst såg du en bra och mycket förklarande bild.
Du såg åter en termos, eller termostyg. Detta är två ytor och ett mellanrum, detta mellanrum är ett slags vakuum, det är där för att isolera. Låt oss säga att detta är ett spänningsfält avsett för att jämna ut.
Det är i detta fält de så kallade anfallen sker, vad såg du.
”jag såg syraangreppet, den bubblande ytan, varbildningar, orenheter, en sörja av trådar, vill likna detta vid kokande lava av hinder eller smuts, av påverkan.
Så låt oss nu se till ordet sken.
Vi har ofta återkommit till norrsken och sydsken, det är regnbågsdansen i himlarnas sfärer, naturligtvis lever klanger i dessa färger, ohörbara, hörbara.
Detta är ett sken, starkt ljus är sken, en yta belyses, upplyses och synliggörs. Genom detta sken uppstår, vaknar klarhet. Det går att säga i skenet av.
Där är det du hakar upp dig vid: i skenet av det goda.
Du ser bilden av skendöd, av skendräktig. Du ser de falska gycklarnas dans, penninghjulens snurrande skramlor. Du ser skenet av det verkliga skenet.
Du ser skuggbilden av sannhetens sken.

Bländverk är likvärdigt. Ögonen bländas av vårens ljus, av starkt ljus, pupillen dras samman och det är av godo så länge foten kvarstår, stegen kvarstår, så länge den mötande icke ryggar åter.
Vi har talat runt kamerans linser och objektiv i samband med detta.
Ögat är en lins, så är det också en slags sil, för att kvarstå i det objektiva, Ja, där är det;
För att kvarstå i den objektiva kärlekskraften erfordras det detta skeende.
Kisa med ögonen, då du bländas, andas in och ut, avvakta. Att bländas med den innebörden är av – vaktande.
Anden omfattar själens lust, vaktar/vakar över det lilla barnets längtan till skuttsteg, undersöker om Pirayafiskarna finns i vattenpölen. Släpper barnet och nu skuttar barnet i viljelust/behovslust – objektiv kärleksvilja. Därigenom avsvalas, avskalas bländverket, det synliggörs och du bländas av sannhetens bländverk, detta är skönhet, skapad av och i skönhet.
Då du rusar rakt in, följer du lusten, det vill säga: då ingen ”eftertanke” finns blir du bländad av skenet av bländverket,
Eftertanken är icke den kranka eftertanken eller i den kranka eftertankens ljus. Detta är bilden av Fågeln, av att Fågeln flyger in i handen, du lyssnar och ger den fri.
Fågeln är andetanken, vilken leder själens alltid levande vilja till rörelse.
Blänke,
Fiskaren sitter vid stranden eller i sin båt, stilla.
Han kastar ut linan med blänket.
Fiskaren sitter vid isens vak, han sänker ned reven med sitt blänke.
Lockar.
Blad virvlar runt,
Varor vill säljas,
Reklam – kom och köp,
Med ett blänke lockas du till att handla.

Blänke; tindrande stjärnljus, sken av sannhet.

Dotter,
Du ser ett smycke, du ser ett vackert smycke, så skall detta blänke vara. Det är icke menat att vara ett agn för att locka någon till kroken.
Detta blänke du ser är hjärtat.
Detta blänke du ser är hjärtat då det är kärlek. Då det samspelar med helheten samlas ni tillsammans, den vilken är ett blänke ”drar” de vilka törstar till sig, icke genom att agna kroken, bara genom sitt varande.
Detta blänke är ett glänsande blad vilket omfamnar väsendet. Omfamnar, icke kväver.
Det är bilden av filosoferna ”inlindade” i sina togor. Dessa togor faller i mjuka veck, varje veck är en linje.
Det är en glansbild, dock icke glanspapper till försköning, det är exakt bilden av det glänsande smaragdgröna bladet,
Rosens blad.

Det är en glansbild, en glänsande bild,
Glansbild - glänsande är icke glanspapper, folie även om dessa papper är goda fågelskrämmor, blänket får fågeln att vända bort från fönstrets yta, fri och oskadad.

Blänket kan även vara en vädringssignal,
Fåglar flyger ofta rakt in i fönstret, de slungas mot rutan, ibland med dödlig utgång, oftast domnar de av och flyger vidare.
De flyger emot fönstrets ruta, denna ruta är inramad av fönsterbågar, fönsterrutan tyckas vara klart ljus, en vägg, en klarnad vägg in till ett varmt rum. Du vet att ikonen är ett fönster mot himlen.
Fönstret i vår bild ar synvillan av ett fönster till ett andligt rum,
Vi sade att Fågeln är andetanken, vilken leder själens alltid levande vilja till rörelse.

Fågeln slungas alltså emot denna inramade ruta, detta urklipp av andlighetens rum.
Det finns en väg att hjälpa Fågeln och det är att hänga en reflex i fönstret, eller ett blänke.
Blänket kan även vara en vädringssignal, en varningssignal, här varnar det fågeln och förhindrar att Fågeln slungas emot de falska profeternas bländverk.
Blänket varandes lockrop föranleder den medvetne att ta ett steg åter, kisa med ögonen och fokusera blicken. Den medvetne ser och genomskådar ytans bländverk, öppnar så fönstret och renar luften.
Blänket kan alltså vara positivt och negativt.
Liksom skenet liksom bländverket.
Alla dessa ljusfenomen är svåra att genomskåda, det går dock med tålamod och tillit.
Kärleken segrar alltid, den är oövervinnelig, om det går att tal om vinst i detta sammanhang.
Vi vill icke gärna tal i termer av vinst och förlust, det är dock så att kärleken är vinst, alltid vinst då den är blänket i betydelse av smycke, sigill.

Tunga dok
stilla glänsande veck

innesluter
hemlighetsfyllda tinderljus

kyssar regnar

följer

svepebladen
faller

av

eldandelågors slöjor rör vid
vindarna virvlar om

händer lyfts
fingrar håller om

knopp




står hon där i skir blomning
kronan tar emot
Solens kyss

Inga kommentarer: