30 mars

Vänd ansiktet till Solen har vi sagt eller vänder ansiktet till Solen,
Vi säger i denna natt; vänd ansiktet till vindarna.
Se pilen vina genom luften,
Se rörelsen,
Den snurrar genom luften.
Se den tunna borrens linjer, spiralformer, se hur borren snurrar sig igenom.
Denna natt såg du en pil, du såg rörelsen sakta ned så pass att du såg denna snurrande rörelse, du såg hur pilen bar genom luften, det var mera att pilen lindade luften runt sig, det bildades ett skimmer runt pilen, hur beskriver vi detta skimmer förståeligt, det är silver, vitt silver, är ljus, är vatten, kan vatten lindas runt. Har vatten icke behov av en behållare, en karaff, en kanna. Vatten har behov av en hand av en skål, av att vara omfamnad, här är vattnet omfamnande, vad lever i luften, vad lever i vinden, ljus lever där, vatten lever där, luften är inom citationstecken över allt och känner.
Vindarna berör, andas lever rör sig, upptäcker, berättar, vidrör, lämnar, alla tänkbara rörelser. De är icke svåra att känna.
Se pilen, pilen snurrade den var i en tunnel, den var ett svart streck, för en stund såg du krigaren stå med den svarta pilen, du såg krigaren väta fingrarna och forma vindfjädrarna, du såg spetsens guld och så åter var pilen svart.
Så såg du droppen falla, droppen sågs falla och det var detta vilket fick pilen att andas, satte pilen i rörelse, pilen såg droppen och dess linje böjer sig under droppen, luftens linje böjer sig under droppen, blir en kupad hand eller en kupande skål under droppen. Detta för att droppen icke skall skadas. För en stund ser du denna oändliga skönhet, du ser droppen vila i pilens böjda hand eller linje. Du fastnar åter vid detta ord, böjd. Du ser bilden och det finns i egentlig mening inte ett annat ord att bruka, det är icke så att Pilen eller Krigaren böjer sig i negativ aspekt; de kuvar sig icke, de böjer hela sitt väsen runt, blir en värnande hand, de svarar med ljus till.
Se den bugande gesten, det är en vackergest och till viss del kan detta liknas vid att pilen bugar sig inför droppen, droppen tar emot denna bugande gest och faller i tillit in i den kupade handen.

Det finns många slag av vindrörelser.
Vinden kan upplevas vara långt bort och så helt nära, vinden kan upplevas rivande ilsken och hård, ändå då du lyfter blicken seglar molnen stilla.
Vinden kan upplevas virvlande, smekande alla själens speglar eller sånger.

Vinden kan upplevas hålla bakåt och vinden kan upplevas vara påskjutande.
Vinden skjuter på, skjuter framför sig.
Se i alla dessa förlopp vindens linjer, det är detta Vi söker tydliggöra.
Vi vill först säga; det går icke att skjuta allt framför sig, ibland måste det genomborras, ibland måste vinden bli en hand vilken lägger sig om eller runt. Det är en vacker bild och du känner den påtagligt, du ser manteln och känner handen läggas runt dig, runt nacken.
Du är ett träd och känner vinden lägga handen runt, du är en blomma och känner vinden lägga sig runt, vad du än väljer upplever du denna vackergest.
Du upplever också detta med att vinden skjuter framför, den gör icke detta för att du skall somna in, den ser dig icke vara en skottkärra. Vinden vet att skottkärran icke förmår att bära hur mycket som helst, den vet att skottkärran vickar vid obalans, i vanligt fall, skulle skottkärran vicka om det var en människa vilken sköt den framför sig, detta är vinden och den är vittomfattande, den är kraft.
Du ser ordet vindpinade Träd framför dig, vindpinade marker, varför är de vindpinade, är de detta på grund av vinden eller är det så att de strävar mot vinden, att de strävar mot sitt själv.
Är det så att de icke står med rötterna jordade, är det så att de upplever sig starkare än vindarna.
Varför jämföra sig med vinden, varför jämföra sig med allt, varför jämföra sig med sig, se bakom skuggan och se ditt själv:
I skuggan av mig själv söker jag se mitt själv

Fjärilsvingar
dricker ljus
väver ljus


beundras



Fjärilsvingar
stannar
breder ut sig i Solen

darrar
vibrerar

Fjärilsvingar cirklar

cirklar
cirkelljus

beundras

vaknar
vingsaknad


sätter sig under Trädet
i Trädets skugga

I skuggan av mig själv
Ser jag mitt själv

Se i alla dessa förlopp vindens linjer, det är detta Vi söker tydliggöra.
Vinden är icke en tät massa. Vincent Van Gogh har målat vindarna, vindarnas linjer.
Hur beskriva vinden – kanske genom dina skrivna ord:
”Lever med vindarna denna dag och dags natt, mycket vackra sånger är överallt, underbart är att vara vind,då inser jag helt lustigt att inga begränsningar finns annat än de vi gör”

Någon skrev om att vara missförstådd – du svarade:
"det ordet visar tämligen tydligt sin/sitt innebörd,då sin talar är det missförstådd.Då sitt talar öppnar ordet vingarna, genom att söka förstå med skelettanken/gjord tanke missas förståelsen vilken är vit och därigenom hjärttanke."

Ni fortsatte dialogen runt dikt och poesi, du fick ett svar:
”Dikt har ju ett syskon med samma namn, men som klär sig i lögn.”

ditt svar:
"Ja, dikten har ett syskon och dess klädnad är det du säger,ibland undrar jag; varför vill vi bli förstådda, är inte det viktigaste att vi svarar till.Men - det gör ont att bli missförstådd och det gör mycket ont att möta lögnen."

Orden runt dikten och poesin lever i det du skrev – däri ligger åter detta med att göra och att skapa, den ena är gjord den andra skapas.

den vilken gives gåvan att skriva poesi skriver icke dikt,
den vilken givits gåvan att skriva poesi är poesin
”Lever med vindarna denna dag och dags natt, mycket vackra sånger är överallt, underbart är att vara vind,då inser jag helt lustigt att inga begränsningar finns annat än de vi gör”