18 mars

Vidlöst
Vidlös

Dessa ord är mycket visande,
Vidlöst kan läsas löst vid eller vid löst i positiv aspekt, något har blivit löst vid, det vi avser här är att se droppen fräta sönder något.
Det kan liknas vid ett syraangrepp och det är riktast mot en viss punkt, syran gör att det blir ett större hål än vad avsikten var.

Något har blivit löst vid sin gärning.
Gärningen är icke samspelande med hjärtat, gärningen är fristående, den gör utan att hjärtat är fullt med.
Det är i detta fall icke insiktens ljus.
Se metallen koppar.
Koppar är Venus metall, tag sedan en syra och låt en droppe falla. Det börjar bubbla och metallen löser upp sig, det uppstår ofta en obehaglig lukt, en frätande lukt, ögonen rinner och i värsta fall börjar du hosta.
Synen påverkas alltså, livet lägges bak slöjor,
Andningen påverkas den blir hes, anfrätt och hostig; hackig; i otakt.

Metallen är i detta skeende icke mjuk och medföljande, är icke heller fylld med stadga.
Den har blivit förvriden till oigenkännlighet, den har blivit en sladdrig massa.

Hjärtat det inres röst är metallen.
Vad, säger du –
Metall…
Så är det, genom att leva med hjärtat med hjärtats röst, blir livet metallen, ett stadigt material, det blir stadga.
Ett stadigt välklingande instrument,
där klangerna lever i omloppsbana med livet och icke emot det.
Klangerna är sfärisk musik, ohörbar och hörbar, klangerna stannar aldrig, upphör aldrig, de eftersträvar harmoni och är genom detta i harmonisk inre balans.

Stadga är att vara omsluten av helheten och det är att uppgå i och därmed vara ingen och ingenting, ändå så mycket större än detta någon och någonting.

Det var inte på måfå vi valde kopparen och det vet du.
Koppar leder värme, koppar är förunderlig i sitt rödskimrande ljus i sin smaragdgröna kärna.
Metallen leder värme, är inte det vackert så säg.
Genom att lyssna till ert hjärta blir gärningen vid ert hjärta, edra händer är hjärthänder.
Hjärtblad och tecknen är skrivna.

Det går inte att hälla syra över livet och tro att då detta bubblat klart uppstår du i ny gestalt.

Nej, det går inte.
Genom att gärningen är med vid hjärtat sker något.
Vi sade att koppar är Venus metall, den leder värme, den omger er med värme.
Den är morgonen och aftonen, den är runt er i livets alla skeden.
Värmen är hos er och endast genom detta kan ni vara i framtiden och seende med kärlek se dåtidens budskap, det sanna minnet vaknar.
Därigenom gives ni möjlighet till växande, ni vårdar er själ i ömhet till växande vardande vilja, i vardandets vilja.

Vad sker genom detta.
Det vilket sker är att ni vårdar er själ i ömhet och blir vardande vilja, medlevande vilja, därigenom helar ni helheten, ty ni beundrar, ser skönheten och därigenom blir era ögon, era sinnen, läkande händer genom ert hjärtas samspel med helhetens hjärta.
Det stora och lilla blodomloppet är i balans.

Syraangrepp är att likna vid att spruta in luftbubblor i blodet eller att se ett liv förblöda genom en stor inre blödning, blodet bubblar ur munnen.
Så gör också ord utan hjärtmening,
de bubblar tills handen lägger tryckförband över,
inser att de sanna orden har övergått till populistisk penningdröm.

De ord vilka talas utan att vara förbundna med hjärtat är att likna vid syradroppen, de fräter sönder livets mening.

Vi sade att stadga är att vara omsluten av helheten och det är att uppgå i och därmed vara ingen och ingenting, ändå så mycket större än detta någon och någonting.
Därmed kommer vi till nästa ord;

Vidlös,
Detta är att se indigomanteln bli vit skimrande blå.
Indigomanteln är låt oss säga natthimlen utan stjärnornas ljus, den är till synes mörk. I detta tillstånd är du mer eller mindre tvingad till att vara ense med dig själv eller ditt själv. Du är hänvisad till ditt själv,
om du för en stund bortser ifrån vår ständigt närvarande vilja och kärlek.

Vi har upprepade gånger delat upp ordet indigo till in dig gå.
Vi vill med detta visa att det är av största värde att våga gå in i sitt själv för att stanna där.
Genast hickar du och säger med frågande blick stanna.
Vi menar verkligen att stanna i sitt själv.
Det innebär icke stagnation och idisslande av problem eller smärta.
Inte alls, det går icke att stagnera i denna sfär, insikten finns att du är i den eviga harmoniska strömmen.

Det vi härvid visar är att i mörkret är du hänvisad till dina sinnen, du kan inte stampa på i blindo.
Du är hänvisad till ditt inre seende, du vandrar med varsamma steg in i drömmen och inser med full klarhet att ingenting är omöjligt.
Eller mera rätt sagt du blir ingen och ingenting och därigenom är allt möjligt,
det finns inga hinder,
inga fördolda rum eller förborgade hemligheter.

Allt är uppenbarat, allt är dig givet.

Så är det, så länge du icke eftersträvar vinst och lever för vinst, överflöd. Då inte positivt överflöd, vi avser så länge du inte frossar i andliga sanningar.
Det vill säga, snabbläser andliga sanningar, stoppar din buk full och ger dig ut som handelsresande och säljer dem.
Då blir du ett syraangrepp i skapelsen, dina ord fräter sönder skönheten, din själ skall eka tom och dina steg skall vandra i fattigdom.
Allt är eder givna drägla icke efter mer, frossa icke i begärens sfär,
Den vilken i all hast stoppar sin buk full med andliga sanningar, kräks upp dem med leende ögon och kärlek i blicken.
Minns orden: alla vackra ord och bilder finns i universums hjärta, därmed inom våravi lyfter händerna tar emot målar dem vävens helhet lever i skönhet
orden målar så många vackra bilder, eller är det orden,orden är livet runt oss,alla vackra ord och bilder finns i universums hjärtadärmed inom våravi lyfter händernatar emotmålar demvävens helhet lever i skönhet - skapa skönhet, genom skapande skönhet föds skönhet blir verklig synliggjordDet är kärlekens verkande bud.
Kunskapen ligger i Solens händer,
Se indigomanteln den upplyses inifrån icke utifrån av allt bjäfs.
Solen upplyser inifrån och nu sker skönheten, indigomanteln blir upplyst inifrån den blir vit skimrande blå genom solens verkande energier.
Då detta sker blir vidden strömmande liv, skapande rörelse.
Vidlös är alltså då gränserna suddas ut,
ögonen de yttre ögonen är icke de vilka leder, det är det inre vilket leder stegen.

Det är att var i evigheten att förenas sammansmälta inse vad kärlek är.

Där finns icke osannhet,
Där finns icke lögnen,
Icke förtal,
Icke behov av att färga livet efter eget behag,

Där lever det vita ljuset, allomfattande,
Vänd blicken in i Solen då den visar sitt väsen och se hur det yttre suddas ut, du vet att allt är där och du vet att du är där, allt är nu inget och allt.

Solen
se hur mäktigt Solens rytm låter, känn rytmen fylla dig,
fylla dig till den punkt,
Det födsloögonblick då all själviskhet viker undan. Viker undan den slöja vilken döljer den högsta kärleken.
Den högsta kärleken är osjälviskhet, är Solstråleljus.

Se Solens rytm, känn hur den fyller dig
Glödeld, förglödandes den du gjorts till, av yttre betingelser och pålagor,
Däri, i dessa yttre pålagor och betingelser lever själviskheten, den osunda själviskheten vilken gör att du förglömmer ditt själv, den du är.

Då slöjan viks undan visar sig den högsta kärleken.
I den, genom den uppgår vi i Solens ljus.

Dis omgav den goda Solen.
Så,
roterar den goda Solen, roterar medsols, det bildas en svans vilken snurrar runt den goda Solen. Närmast Solen lever vitt ljus, sedan svavel, turkos, purpur, det är en helt fantastisk upplevelse.
Solens kropp,
Solens ansikte,
ansikten kan gömmas bak en slöja eller bakom en skiva, en mörkerskiva.
Solens inneboende önskan är givandet av värme och ljus, en roterande rörelse befrias, befrias eller initieras.
Rörelsen stegras, blir centrifugerande rörelse,
Vishetens andar, rörelsens andar är i detta skeende,
Se Solen,
Centrera, fokusera uppåt ger ande,
Vad innebär dessa ord, Solen är så mycket mera här visar vi dig något, vi visar centrering och fokusering.
Ser du Solens ansikte eller kropp den är en rundel en cirkel fylld med vitt ljus. Från Solen ritar barnet strålar, det är vad som sker, genom initieringen fokuseras blicken, livet centreras och verkan strålar utåt in om citationstecken utåt ty det är samtidigt en inåtgående rörelse. Vi lämnar det du blir snurrig.
Genom detta lever en så kallad uppåtgående rörelse samtidigt en neråtgående rörelse och detta är ande, andeljus.
Genom detta andeljus befrias själen och lever i skapande rörelses skönhet, i handens ljus, handens ljus är jaget väglett av andens ljus.
Solens inneboende önskan lever i världen
Dotter det vita ljuset fascinerar dig, liksom indigoljuset, du ser denna underbara balans.
Låt oss se till ord du nedtecknat tidigare;
centrifugalkraft,
gör en färgsnurra
tag alla färger
starta färgsnurran
hastigheten stegras
vitt uppstår

hur blir man av med det gamla

centrifugalkraft
det gamla kastas i förlåtelsens hav
därigenom i glömskans hav
vitt uppstår

Vi vill här tillägga att denna glömska icke är att glömma bort i bemärkelsen av att bortse ifrån eller gömma undan. Allt skall icke glömmas, det skall ses i vitt förklarat ljus.

Vi kan icke lyfta er i håret åter in i den djupa meningen.
Då något är meningen sker något.
Den vilken slutit in den gudomliga tanken inom den egna tanken kan liknas vid en sten. En sten under skolning av ljustrådens verkan.

Stenen ligger helt stilla och vatten droppar ned i dess mitt, droppar, droppar.
Stenen urholkas sakta,
Detta är icke att likna vid syra.
Detta är vatten, källvatten.
Under marken, under huden finns bäckar, ådror, hennes blod är källans vatten, det stiger upp och faller ned, stiger upp och faller ned.
Dropparna droppar år ut och år in.
Stenen öppnas,
Fäller ut sina kronblad
Stenens hjärta är händer
Hjärthänder.
Stenen är huvudets skål,
Den gudomliga viljan fortfar att droppa
Droppa
Livets vatten är detta
Detta sker intill det att skalet brister.
Då vet stenen att ljustråden alltid är.
Vi kan icke lyfta er i håret åter in i den djupa meningen.
Då något är meningen sker något.
Den vilken slutit in den gudomliga tanken inom den egna tanken kan liknas vid en sten. En sten under skolning av ljustrådens verkan.
Den gudomliga viljan fortfar att droppa
Droppa
Livets vatten är detta
Detta sker intill det att skalet brister.
Tanken öppnas
Fäller ut sina vingar
Flyger in i Solens hjärthänder
Är vitt ljus.
Vi vill här tillägga att denna glömska icke är att glömma bort i bemärkelsen av att bortse ifrån eller gömma undan. Allt skall icke glömmas, det skall ses i vitt förklarat ljus.

Rödmantlad droppe

vilande
vilja

markernas hopp


stiger

upp

Solstrålar

väver ljuskropp

Ljuvvindar

strör pärlstoff


Livet stiger

öppnas

vidgas

i stängelns fingrar

famnar

rödmantlad droppes längtan

strålars kjolar

Solblommor

synes dansa i jordhänders diken

vilande vilja
vaknar