Det går icke att förvara tillagad mat tillsammans med rå mat. Det går icke att förvara de lagade, tillagade ingredienserna samman med de råa ingredienserna och sedan tro att det går att servera de tillagade ingredienserna varandes en måltid. De tillagade ingredienserna har blivit förgiftade av de råa.
Vi tala här om alla slag av kött och vad säger denna bild oavsett om du är köttätare eller icke, har den en berättelse.
Det yttre livet är här det råa köttet, begärets kött. Det inre är det tillagade köttet eller den tillagade måltiden, behovens sfär.
Det inre, behovens sfär har behov av det yttre, det vill säga anden och själen har behov av en kropp och omvänt.
Det inre är här den skolade viljan och det yttre den oskolade viljan, båda har behov av eller eftersträvar balans.
Kan det inre verkligen förgiftas av det yttre.
Är det förenat med livsfara.
Det inre kan förgiftas av det yttre och det är förenat med fara för ditt själv.
Matförgiftning är en mycket god bild. Du drabbas av kväljningar, illamående av att du förråder ditt själv och därmed dig själv. Du drabbas av kväljningar, starka magsmärtor och du kräks.
Det inre söker i krampartade attacker kasta upp eller ut, söker befria sig, skydda sig.
Överjaget måste ta över i detta skede, städa upp, ta ram stora kvasten och sopa golvet rent.
Det råa måste tillagas och det redan tillagade måste läggas i komposten och renas av Modern.
Du finner denna bild svårhanterlig, det är bara tanken vilken gör dig spratt.
Du har nu vid ett flertal gånger hamnat framför tv – apparaten och sett denna kock vilken kommer till olika matinrättningar, vilka är döende. De har sträckt fram sina händer och ropat; hjälp oss vi går under.
Denne kock är stundtals mycket provocerande, på gränsen till det tillåtna. Nästintill så att de vilka ser honom i aktion ryggar bakåt.
Men – vad skall han göra då de vilka sagt att de vill plötsligt böjer ryggen tung och samtidigt håller händerna för öronen, munnen och ögonen. Åter är det detta: du kommer och hjälper, städar upp, skönt då kan vi luta oss tillbaka och vänta på blomstertidens vinst.
Men vad skall han göra för att väcka, visst finns det andra vägar. Ibland har skyddsskalen, ledan blivit tjockare än tjockast, det är icke en ögonbindel utan tusenden. Han är tvingad att bli den ljungande vitblixten.
Han provocerar icke och skäller ut ut elakhet,
Hans ögon är fyllda med kärlek.
Ty han älskar näringen och den givande gesten.
Han kastar ut ruttnande och mögliga råvaror, han skurar och rensar.
Han lyfter fram det enkla, vilket blir det storslagna, han tar bort allt onödigt och finner ut vad de hjälpsökande har förmåga till, förmåga att mäkta med där de står.
Han undervisar och ur askan stiger elden,
Ur elden stiger diamanten.
Aska – Kol – Glöd – Eld – Diamant –
Denne kock, vet att då näringen icke värnas om kommer likmaskarna och annat i detta sammanhang otyg.
Dessa söker bryta ned ursprunget, den ursprungliga viljan.
Deras enda längtan och önskan är att bryta ned den vita liljans stängel och rena kalk, att vissna de röda rosenbladens vingar.
Människan har lätt för att jämföra, jämföra alltid ur sig själv.
De ser icke, mäktar icke se detta med stenen, droppen och ringarna vilka sprids.
Allt har sin mognad,
Kärlek är icke alltid att vara timid, ibland måste det ljungande svärdet blixtra vitt silver för att guldet skall framträda.
…
Ordet rå kan ha många slag av innebörd, vilket många ord har.
Rå kan vara en okokt, icke tillagad produkt.
Rå kan vara rå styrka, det är att använde den rena muskelmassan utan förberedelser eller övande, eller utan hjälpmedel.
Den råa styrkan har behov av att utplanas, icke för att tas bort, den råa styrkan är värdefull, den har behov av att utplanas ty då blir den utjämnad, den blir utjämnande i livets gärning.
Rå kan också vara att rå om varandra, icke i meningen av att äga varandra, det är att värna om varandra. Rå om är också att räcka om .
Se den välstekta biffen.
Hur gör du en biff, oavsett om det är en kött eller vegetarisk biff så söker du ingrediensernas beskaffenhet.
Då du funnit dem, lägger du dem i en skål,
Huvudingredienserna är där, du doftar olika kryddors styrka och färgar maten med doft.
Lök är en av kryddorna eller tillbehören, ögonen rinner, linsen klarnas.
Gul lök innehåller svavel, brinner starkt, därvidlag är den god att undvika då barnen dansar yra.
Den röda löken mildrar med violett ljus, silverlöken är vit, är ”snällare”.
Vad behövs mera, ägg behövs, ägget binder samman, se äggets ovala form, skalet, ja – se hela bilden från Kyckling till Höna till Tupp i hönsgården.
Ägget är en oval form, en knopp, skalet är hårt ändå skört, ägget har en vita och en gula, sol och måne stjärnor tindra klara.
Vad mera, ströbröd är även det att binda smeten med. Vad är ströbröd, se fröet, hjärtbladen, ja- hela vägen, bondens arbete, kvarnen, bagaren och och, det är en lång sträcka, minns så vad säden lagrat i sig.
Nu rör du om smeten, blandar den väl och formar den till det du vill ha.
Biffen steks i ännu något vackert; smör eller annat fett, åter är det en följd av levande skeenden och alla dessa skeenden bjuds dig till näring.
Biffen steks och får ett hölje.
Den välstekta biffen har studs, det vill säga den studsar om du släpper den en bit från underlaget och ned, den studsar mot underlaget.
Biffen är hård på ytan ändå skör
I mitten är den saftig.
Du har levt med bilden av att sätta tänderna i biffen, du ryggar lite inför orden. Men se då tänderna och tändernas skeenden, åter blir det en levande process, och tittar du riktigt noga kan du ana Liljans kalk.
Men här i denna bild är det enda du behöver se, är att tänderna är pärlor.
Endast pärlljusen får sätta tänderna i biffen.
Pärlor är upplysta former.
Biffen är bilden av alla livs skeenden i helheten.
Det är vad vi ville visa, ett bröd är icke endast ett bröd, ett ägg är icke endast ett ägg, en biff är icke endast en biff.
Helheten finns inom allt och allt finns inom helheten.
Finger av nyckelns linjer
Anagram
Fingeravtryck
Inte ett uns av tvekan, uns är vindens sus, det är ett förflyktigat andetag eller snarare är det en förflyktigad förstelning, det vill säga rädslan hann inte fatta fäste.
Glöm icke att sätta skäppan över ljuslågan
Vindarna är starka
Vill ändra
Riktning
Dessa ord undrade du över, det är gott att du fortsätter att skriva, du tycker om ordet förflyktiga, du ser hela Fågelns rörelse, men det är endast en fjäder, ett dun vilket lämnar visshetens överlämnande, och innan dunet ens har börjat falla har vindens kärlek slutit sig runt dunet, innan tanken har hunnit ta över så lever andens ljus strömmande genom hjärtats artärer.
Det finns många virvlar runt er, det finns många virvlar i er, de virvlar runt och de söker fäste, göra er till något, till någon. Det är en märklig cirkus med många förvridna anleten, egentligen en helt onödig cirkus ty i det inre brinner lågan hela tiden.
Ställ dig framför nyckelhålet och kika in, det är mörkt eller hur.
Det behövs ett redskap för att komma in, det behövs en nyckel vilken passar i detta nyckelhål, era fingrar måste bli nyckelns linjer, er gärning måste bli nyckelns linjer.
Husfrun vandrar i salarna,
Långa kjolar sveper marmor
Bär nyckelknippan i skärpet runt midjan
Väggar andas stenskönhet
Dörrar andas ekarnas salar
Fönstrens bågars glas skiftar färger
Vita tyllgardinsvingar flyger
Vid varje steg höres nycklarna sjunga
Hon lyfter nyckelknippan
Väger den i hand
Känner vikten av mening
Ser nycklarnas gester
Former
Språk
Ler kärlek
en av dem bär allas tyngd
ornamenten är hennes hjärtas väg
den strålar i hennes ögons djup
silverne guld
ibland har ni nyckelknippor vilka ni skulle behöva ha en kärra för att dra, det är den ena nyckeln efter den andra och många av dem har inte längre en dörr att öppna.
Det är en speciell känsla eller upplevelse med nyckelknippor, de lockar gärna till att vägas i handen. Alla nycklar har olika gestalter och former från huvudet till foten.
Den nyckel vilken bär allas tyngd eller den nyckel vilken ”väger” lika mycket som de andra är den gyllenen nyckeln in till det allra heligaste gemaket, en nyckel passar i detta nyckelhål, era fingrar måste bli nyckelns linjer, er gärning måste bli nyckelns linjer.
Måste bli den gyllene nyckeln.
Vi sade att varje nyckel ser olika ut, det gör alla nyckelhål också, det gör även fingeravtrycken.
Alla fingeravtryck är individuella, har öar och linjer, ser mer eller mindre ut som årsringar i trädet. Eller – ja, just det dotter – det ser ut att vara ett foto av öknens sanddyner.
Då vet du med ens att stegen måste vara följsamma för att icke sanden skall bli kvävande.
Vi vill icke stanna vid detta,
Du fann ett ord häromdagen vilket tilltalade dig, Anagram.
Era fingeravtryck är anagram.
Svårtydbara för andra men ich för ditt själv.
Det är ditt själv du skall lyssna till,
Det talar i helheten och är alltid objektivt klart seende.
Det är orden i:
Glöm icke att sätta skäppan över ljuslågan
Vindarna är starka
Vill ändra
Riktning
Vackert, eller hur.
Se den vackra lyktan med glas skimra låga i nattens mörker,
Den visar den sjöfarande vägen genom stormarnas hav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar