Kropp allt är en kropp vilken har behov av att smekas beröras inifrån och utifrån.
Se bananen,
De växer högt upp, helt nära himlarna, stammen vilken inte är en stam är ringar lagda av trekanter, av blad, Bananen, plantan är alltså icke ett träd och har därigenom icke en stam ändock har den en stam, bananen är en ört, en stor ört.
Bladen är av vindarna solfjädrar, är ormbunksblad, detta har skett av vindarnas längtan till harpospel, vi vill åter säga, stammen är icke den sortens stam den är blad omfamnande varandra.
Banan älskar vindarna och vindarna den, de samsjunger och vi kommer att berätta varför.
Bladen är från början stora mandelögon, elliptiska, grönskimrande ögonlock runt livets nerv, vindarna berörde dem i kärlek, de omvandlades till solfjädrar, ormbunksblad. Därmed är de strängar, strängar sprungna ur livets nerv.
Bananen, frukten utvecklas sida vid sida, tätt intill varandra, se denna skönhet, formgestalten i hela den sammantagna klasen, stocken.
Lyft så en banan därur, den har samma formgestalt, samma formspråk, bananen talar samma språk som helheten.
Bananen har samma formspråk som den fyllda klasen, stocken, är inte det underbart vackert, detta vad denna frukt, ört berättar.
Se nu den gula bananen,
Den har ett fäste, naturligtvis, allt har ett fäste, detta fäste är djup umbra nästintill svart, den färgen har även fuktig jord och denna ört älskar vatten, finner alltid vatten. Nåja, kanske inte alltid då människans steg varit för hårda.
Helt nära detta fäste kvarstår det oftast en skir grön rodnad, färg.
En skir grön färg intill fästet,
Morgonstjärnan stiger ur nattens famn.
Hälsar Solfadern.
Skalet är gult, solfärgen, längst ned åter denna skira gröna färg till det djupt umbra, svarta.
Bananen vet att trots mörkret finns Solen kvar,
Venus berättar det för er varje morgon och afton.
Skalet är fasat, femkantigt med trerummiga bär, skalet är fast med femkanter ovanifrån blir det den vackra femstjärnan, vilken håller tre rum i sin hand, tre bär, skalet omfamnar det inre livet.
Frukterna sitter i ringar eller samlade i händer, vandra så med blicken till klasens, stockens nedre del eller fot, där lever blomman. Blomman är mörkröd, blomman är en skål en tulpanknopp, varje dess kronblad är en hand ur vilken en ny klase stiger fram, då faller kronbladet ned i markens händer.
Ring till ring av klasar.
Vid den första blomningen ”hänger” blomklasen sig nedåt, blickar in i marken, honblommorna är vid basen och hanblommorna är vid dess spets eller topp.
Mannen vandrar med staven, visar sonen vägen, kvinnan sitter vid husets eld sjunger kärlekens lov.
Ljus och Värme Omfamnar varandra till kärlekens liv.
Bananen är alltså en ört, en stor ört, dess rötter finner nästintill alltid vägen till vatten, den finner även boplatser i öknarna,
Vi sade: Banan älskar vindarna och vindarna den, de samsjunger och vi kommer att berätta varför. Denna ört är välgörande är av godo för högt blodtryck, den är av godo för kramp och muskelsvaghet. Är inte detta bildspråk så innerligt – denna ört löser upp krampen, blodet flödar därmed i jämna strömmar, belivar musklernas trådar.
Så ser vi åter till den enskilda bananen,
Den har ett solskal vilket kan ha mörkare stråk, svarta eller bruna streck eller fläckar.
Innanför skalet finns vita trådar, vilka har använts av månget människoväsen som drog i extatisk verkan.
Så ser vi den gräddvita frukten, den har ett mjukt nätmönster runtom, då frukten skivas framträder det blanka inre, fruktköttet skimrar och i dess mitt finns rudiment efter fröämnen. Det liknar en blomma där i dess mitt,
Ett sigill,
Ett livssigill.
Bananen är verkligen en god bild för detta med att beröras inifrån och utifrån,
Att ha sitt skal, sitt skydd, sitt värn och ändå leva i sannhet.
I det inre hjärtats rymd talar det sanna jagets kraft.
…
Skimmerljusblomma
droppen
vid ditt öga
strålas
stjärnan tar emot
din väg
hudnära
skimmerljusblomma
droppen
vid ditt öga
strålar vacker
ljuset reflekteras däri
stjärnan tar emot
hennes skimrande ljusblomma
ur din hand
där
du går
in i dagens gryning
…
Silverskivans
ringar
skimrar regnbågsljus
lyftes ur höljet
vilar
varsamt i handen
lägges i vaggans rosensömn
klanger fyller hjärtat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar