Vilka bilder de sträcker fram,
allt förutan,
i populär karnestiken.
Dotter än en gång sitter du och stirrar, samtidigt tilltalar dig bilden populärkarnestik. Det du ser är inte ett ord vilket kanske har behörighet i akademins ordlista, det har dock en visande behörighet. Det finns mycken populärvetenskap eller snarare kunskap. Bland annat inkarnationsläror, karnestik. Med avsikt väljer Vi att säga karnestik ty de läror vilka vandrar eller snurrar runt är mer att likna vid att växa utåt det vill säga ett exalbum,
Du hörde först exaltum och förirrade dig i latinets ordbok, varför skriver du icke det du ser – exaltum är ett kliva ur sitt själv och vandra in i sitt alterego. Den du blivit genom yttre pålagor blir ställföreträdare, eller ett annat livs väsen blir ställföreträdare, i extasens virvlar glöms det inres röst.
Allt förutan det inre talar, det blir en utåtsvävande rörelse, en vingflykt.
Här stämmer exalbum in, då du skriver ser du en stor albatross och hör dess vackra vingar, du fylls av längtan att omslutas bäras följa med, hela ditt väsen ropar tag mig med in i vindarnas grotta låt mig vara i dina strömmar oh älskade hav vagga mig vagga mig låt mig virvla i din cirkelsång
Öppnas upplösas
Bli kaskaddroppars dansande sånger
Stiga högre
Högre
Giv mig kraften att stiga
Stiga in i eldens famn
Bli den flamma vilken skänker mitt hjärtas liv
In i min älskades handljus
Låt mig vila vid hans bröst
Andas in hans hud
nära
Detta blir även upplevelsen då Vi återvänder till exalbum, album är ett omslag vilket innehåller något, foton, eller en skiva med olika spår. Ett album är också en anslagstavla, ett vitt ark, här blir denna anslagstavla ex – det vill säga har varit liv och är nu karnerad det vill säga är i väntan till att inkarnera.
Populärkarnestiken, lyfter fram vackerbilder oändligt vackra allt förutan innehåll.
Detta är bilden av dansen, den extasiska trancedansen runt guldtjuren.
Både männen och kvinnorna söker en phallossymbol.
Söker bli en slags kärleksmachos.
Specialister på kärlek och specialister på att vägleda relationssår,
de sätter plåster på såren, förglömmer att hålla dem rena.
Eller
bilden av barnet hos doktorn är bättre;
Barnet gråter i rädsla,
Barnet får en spruta eller barnet undersöks och får ett plåster på smärtan.
Lär sig att hantera smärtan.
Förr ritade man en glad gubbe på, nu finns det plåster med färdiga gubbar.
Barnet får ett plåster eller en leksak för att det varit duktigt.
Duktigt på att uthärda smärtan.
Barnet får en tapperhetsmedalj.
Men smärtan finns där, såret finns där och barnet förväntar sig belöning då det klarar av smärtan.
Vi har tidigare sagt att kärleken mellan man och kvinna är ett barn, i begynnelsen av deras förening är denna kärlekskropp en barnkropp.
Du tycker inte att bilden stämmer, släpp den och låt den leva för den läsande.
Det är åter bilden av att det finns en problematik, nämligen problemet att diagnostisera varför barnet inte mår bra. De båda glider isär, söker hjälp och får hjälp,
Sedan ställs de åter vid klippkanten, krampartigt hållande i varandra i vardagen.
De har givits redskap, smekande redskap, plåster på såren. Vem eller vad gubben är det är upp till var och en att skapa bilder runt.
Hela tiden görs det penningvägar, penningvägar av väsens smärta.
Blodspengar är detta.
Studsa inte dotter, det är så.
Snöbollar studsar inte.
Vi har talat mycket runt snön och ännu är dessa samtal icke till ända, det snöar ännu. Det finns behov av snöstjärnor av blommande stjärnors ljus.
Så vandrar dagblida in och det går att forma snöbollar, det är vackert att kasta icke illagörande snöbollar, det är bollar av ljus ni kastar. Se barnens glittrande visdoms ögon, deras rosiga kinder. Du och den lille kastade snöbollar på varandra, den lille skuttade lycklig i glädjen av att tillåtas kasta ljus, ni kastade inte för att göra illa och det var aldrig ”höga” bollar.
Nu finns det de vilka siktar högt, mot ansiktet för att undermedvetet göra illa.
De kastar inte mjukt formade bollar de kastar isbollar.
Vi skall inte stanna vid detta.
Du formade snöbollar och lade dem sida vid sida, lager på lager, eller spiralen lindades runt tomrummet.
Du byggde en snölykta.
Står den där så är den en snölykta,
den smälter och blir en isstod, en stenstod.
Så dansar flamman och tänder ljusets låga i lyktans mitt.
Snölyktan skimrar i nattens mörker.
Så är det,
Viljan till kärlek måste leva, den kan icke läras eller skolas.
Den ÄR.
Ljuset skall tändas av kärlekens händer genom värmen.
Snö
Snöbollar
Ljus
Vår förhoppning är att alla ni vilka har givits dessa vingar icke drar dem i smutsen
Att ni brukar dem till det de är
Vingar till att lyfta ljuset in i hårdhetens steg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar