5 mars 2009

Luftens strömmar
förenas

blir

luftlotusens krona

vindljus

Hon

seglar

dragen av vita fjärilar

in i dagen

smeker markernas is
…

Huru ljuvligt vacker är icke hennes gestalt.
Hon fattar era händer och rör er i själens dans,
Anden ler ljus.

Fadern
vandrar med sin son
sade
låt oss söka bokstäver
bok
stäv
er

Sonen vandrar vid hans sida
tämligen ointresserad
så syntes han vara
i godan ro

det yttre skenet kan bedra

sonen
njuter
värme
inom hjärtat
så skönt
så vackert att vandra med dig pappa

sonen
vandrar vid pappans sida i leende tystro
hjärtat strålar värme
Pappa
vill
mig

pappan
visar något vilket liknar bokstaven Y
gossen vill tydliggöra
vara vuxenvis

de vandrar sida vid sida
pappan och hans älskade son

stegen
bär dem
vidare
gossen ser en hare
ser en bild av en hare
fantasin smeker den lilles ögon
de finner en lekplats
övar balans

bok staven y blir en slangbella
de övar fokus
fokusering

det ena steget bär det andra

känn tillit i livet
till livet
viskar
vinden

Fantasin ser dem, ler kärlek, smeker deras kinder röda,
släpper deras händer, ty de är i skapande skönhet tillsammans
De är
far/pappa och son,
son och far/pappa.
lär av varandra,
Inte i begreppet lek utan i lek.

pappan och sonen
är en tavla

konst

Varje steg de tar
gör
är en tavla

varje
steg
strålar värme
så vackert de vandrar tillsammans

sonen
vandrar vid pappans sida
pappan vandrar vid sonens sida
i leende tystro
hjärtat strålar värme

Dotter du tycker om bilden av ordet blot.
I meningen av att bjuda in gudarna, bjuda in gudomen till livets fest.
Vilka är livets fästen.
Detta är den högsta bönen, kärlekens bön; attbedja, bjuda in gudomens ljus till livets fästen.
Detta är att öppna hjärtvingarna med insikten av allmaktens allomfattande kärlek.
Det är den oförbehållslösa kärleken.
Detta är det du talade om; glöm begreppet lek, se rörelsen,
Det inledande steget väcker en vibration, en klang, vilken leder till nästa steg.
Det första steget kanske var uttänkt, ett tankesteg, för att fylla en närvaro, en samvaro. Glädjens ljus flödade i denna vilja till sann samvaro, ljusandningen sattes i höger rörelse och verkade mellan, varvid fantasin steg fram.
Huru ljuvligt vacker är icke hennes gestalt.
Hon fattar era händer och rör er i själens dans,
Anden ler ljus.
Fadern/den jordiska(pappan vandrar med sin son, sade låt oss söka bokstäver – bok – stäv – er.
Sonen vandrade vid hans sida tämligen ointresserad syntes han vara, i godan ro. Det yttre skenet kan bedra ty sonen njöt värme inom hjärtat. Så skönt, så vackert att vandra med dig pappa.
Sonen vandrade vid pappans sida i leende tystro – hjärtat strålade värme
Pappan vill
Pappan visar något vilket liknar bokstaven Y.
Gossen vill tydliggöra.
De vandrar sida vid sida, stegen bär dem vidare och gossen ser en hare, det vill säga ser en bild av en hare.
De finner en lekplats och övar balans, yet blir en slangbella.
De övar fokus – fokusering.
Det började med Y,
Linjen, pelaren pekar nedåt, är ett skaft en stav vilken står stadigt då armarna lyfts i bejakelse till liv.
Linjen, pelaren pekar nedåt, är ett skaft en stav vilken står stadigt då armarna lyfts i bejakelse till liv, genom detta kan rötternas strömmar bejaka livets strömmar, det ena steget bär det andra.
Känn tillit i livet
Till livet.

Fantasin ser dem,
Ler kärlek,
Smeker
Deras kinder
Röda,
Släpper deras händer, ty de är i skapande skönhet tillsammans
De är far/pappa och son, son och far/pappa.
Lär av varandra,
Inte i begreppet lek utan i lek.

Vem är detta väsen – fantasin.
Vi benämner hennes vara som kvinna.
Hon är låt oss säga – själsregn, det mjuka sommarregnet,
vårens droppar,
hon är vingars omfamning,
Dessa vingar äro fjärilsvingar av glas, inte glas, materialet glas. Vi är tvingade att använda ordet glas med risk för att du ser materialet glas, huru skall vi annars kunna lyfta fram bilden av dessa vingar av glas, deras gestalt. De äro av glas med upplevelsen av luftandning,
De äro blad, löv där varje åder, varje nerv är synliggjord.
genom dessa strömmar inte blod, ändock blod,
Källans ursprung, källans vatten.
Se fadern(den mänskliga) – pappan och sonen.
Dessa är en tavla, konst.
Varje steg de tar är en tavla, varje steg.
Varje skapad bild har en verklighet, en kropp, ett liv i alltets famn.
Då ni inser vidden av detta blir ni varse vikten av värnaden, vikten av att vårda språket. Ty med varje ord genom varje ord ni uttalar, skriver, sjunger, målar, musicerar i kärlek, genom kärlek upplöses ett förvridet, förvrängt väsen och gives därigenom ljusliv. Ser ni varje ord är ett väsensliv, genom kärlekens högsta kraft befrias dess förvridna gestalt.
Vårda det sköna, beundra det vackra.
Se hennes skönhet,
Fantasin nedstiger i inspirationens ”blixt”nedslag.
Beskriv det du känner då du tar emot våra ord dotter:
”allt runtom försvinner,
Jag befinner mig i ett tonande tomrum,
Ett slags lugn vaacum, det är oerhört starka energier,
De verkar genom kronchakrat och pannan.
Kraften är ljusgenomflödande värme,
Den tar över.
Det är orden: faller ned över mig.
Låt ditt ljus falla ned över mig,
Låt dina ord falla ned över mig
In i mig
Det är en ljus och värmemanifestation, den totala fokuseringen.
Bliv hos mig.

Vem är detta väsen – fantasin.
Vi benämner hennes vara som kvinna.
Varför benämner vi henne vara ett kvinnligt väsen,
Av den enkla anledningen att hon skrudar huset, här då med avseende på alltets innandöme.
Se bilden av blixtar, det starka ljuset. Linjerna, hon är icke i detta ljus, hon stiger in i det med vilje, stiger upp i det och ger sin värme, därigenom blir fantasin ett äktenskap – ett äkta skapande.
Det kvinnliga väsendet blir färggivaren, blommornas, livets regnbågsfärger. Medan blixten på sätt och vis blir penseln, pennan, den vilken ger formen.
Detta är mannen och kvinnan i harmonisk förening. Vi avser med detta icke en tvåkönad, androgyn varelse, vi avser en total sammansmältning i skapande gärning, kärleksgärning. Det, vilket sker inom varje hems, hus väggar..
Nu kan du se vad vi söker framlägga då vi säger att varje konstverk är en uttalade tanke, en utformad tanke.
Mannen är tanken och kvinna är känslan. månget människosinne morrar säkerligen vid dessa ord, då ser de icke bakomlivet, skönheten, meningen.
Dessa ord fråntar icke mannen själ eller känsla och gör icke mannens tanke, ande starkare än kvinnans.
Dessa ord fråntar icke kvinnan tanke, ande och gör icke kvinnans själ eller känsla rikare än mannens.
Det ofrånkomliga är att de har behov av varandra i den skapande processen.
Mannens tanke förutan moderns, kvinnans värme blir materia, kall yta. Arkitektonisk form och det är vackert i sig, det saknar dock värmens innehåll.
Mannens tanke förutan moderns, kvinnans värme blir materia, kall yta. Arkitektonisk form, utan egentligt livsinnehåll.
Kvinnans känsla förutan faderns, mannens ”kyla”, ljus blir översvallande sentimentalitet. Känslan själen har behov av ”väggar” av form, arkitektonisk form för att icke flyta ut över gränserna.
Ser ni obalansen de då den ena är utan den andra.
I det ena fallet sker en förstelning i det andra sker en översvämning.
Detta är anledningen till att vi icke skapade en androgyn, självbefruktande varelse.
Med de rätta ögonen går det att medvetet se det vilket sker i den helgade akten. Det är icke ”endast” mannen vilken ”tränger” in i kvinnan, detta är den rent fysikaliska bilden. Vilken man ni än frågar kan beskriva att kvinnan ”tränger” in i honom. Det är ett växelspel, ett samtal mellan väsensleden.
Orgasmen är det totala uppgåendet i varandra,
Upplösningen av den så kallade färdiga formen.
…
Mina händers
blomknoppar
är
slutna

öppnas sakta
av
ljus inifrån

andnings ljus

havets våg
pulserar
jämn
rytmisk
in
ut
ut
in

runt

känner närhet i handskålarna
en luftströmsboll
fyller
händerna
värms

söker hålla samman blomknoppen

ljusandningen intensifieras
yttre delen öppnas
ser
känner
levande prismafärger
värmekänslan ökar i styrka
pulserande vågrörelse

ljusandning

jämn
rytmisk
in
ut
ut
in

söker hålla ihop händerna

blir
varmare
varmare
pulserande vågrörelse

ljusandning

jämn
rytmisk
i
den stora andningen

händerna fylles av längtan
längtan till öppning

det går inte längre att hålla ihop dem
vill inte hålla ihop
andas ljus
vill
öppna

händerna
blomknoppen
öppnas
helt
ljuset strålar
färger
möter
ögat
ser skimrande pärla
kronbladsring
i händernas famn
ljuspärla
pärlljus

varsamt förändras själens gest
till
givande

händerna är en skål
varsamt värnar de om pärlan
pärlan bär ljuset
i kronringens skönhet
pulserande vågrörelse
jämn
rytmisk
genomflödar hela varat
uppifrån
ned
ned
uppifrån
till hjärtat
givandes genom

i kärlek böjer jag mig över vattnet
varsamt lägger jag lotusen i dess famn
ser den föras till de gråtande händernas längtan