vän
vän är mjuk är följsam är blygvacker
vårens vind
mjukvind
tyllgardin
siden
ro
oro
omfamna min hand
låt oss vandra
uppleva rytmen
stegrytmens
mjuka
vagga
vagga
vaggas
ro
ja vägen är full av oro
det skall den ej
den är det
ty vi lever ej hjärtats stig
oro är hjärtats vingar i obalans
är hjärtsvikt
är flimmerandning
är eldens flimrande
längtan till
liv
levande
ro lever i rytmens balans
i det att stigen är svaren
svaren är stigen
det finns en orsak till att ro heter ro
båten kan du ro
när kan du ro
båten
och är det du
eller båten vilken
ror
båten rors
rors
ros
åror
klyver sjöyta
eller är det havsvingar
händer vilka tar emot jord
träd
träd stiger ur hav
möter stranden vandrar stigen
in i land
länder
hennes hjärta ljuder
fingrar smeker hud
huden skimrar
fingrar
handblad smeker hud
pulsen andas
susande
susandestig
nynnar
nynnar
sång
sånger
allt liv
liksom du
upplever detta
det finns så många glömda marker
glömda i den bemärkelsen av vilka de är
vet du det människovind
att bergen gläder sig då du lutar dig till dem
träden gläder sig då du lutar dig till dem
människovind
människa
du tror att endast människan kan lyfta upp
kan rena
kan begrava
gräva ned stridsyxan
så är det ej
bergen stenfolken havsfolken skogsfolken
elementarfolken
lyfter av dig
människovind
bördan då du tillåter
lyfter bördan
tyngden in i din moders famn
hon mumsar gladeligen i sig detta
det skrives så gav han sitt liv
det hade ej kunnat ske om hon ej var närvarande
det kan ej ske då du
människovind väljer
omedvetet väljer att sluta din hand hårt om
stänga
sluta
handen
gärningen i kramp
andas
människovind
andas
lägg din hand i ditt barns hand
så älskar din ande dig
att den överger sin inre frid
för att uppleva dig helt nära
uppleva jordestigslivets
pärlandesånger
så är det
och detta överger är ej att svika sitt väsen
ditt väsen
nej inte alls
det är ande ger
ja, människovind människan tror ju anden är över sig
så är anden alltid dig närvarande
därför ande ger – över ger
kom sätt dig här vid eldens vakande blad
se hur stenar glöder
se hur träd stiger ur
träd regnar ur himlajordar
rötterna
är krona
krona är rötter
så tala
vi
ja
i stunder då vi når djupt in
når vi varandra
stenar sveper viloblå mantel över oss
sluter våra ögon in i är
är i havet
sjööga andas
sköldpadda stiger sakta upp
vänder skalet
nuddar
snuddar strand
vi sitter i sköldpaddsbåt
kanot
sjööga
leder
varje ruta är en del
delen är en helhet
sitt i mitten
se varandra
så tippar ej skalet
båten
dessa rutor är ej där för att fängsla er/kväva er
nej inte alls så
dessa rutor är för att skapa
levandegöra skalet göra det hållfast
varje ruta är en del av hel
en del av helhet
15 Februari 2010
en gång såg en stjärna den undersköna jorden
uppfylldes av längtan att vandra in i sin moders famn
i himlen syntes ett stjärnfall
stenen ligger mjukt inbäddad
stenen var en gång en stjärna
ser du tanken
stenen är en tanke
en tankeform
träd fäller bladen
du fäller bladtankar
dina bladtankar faller in i hennes händer
hon silar tankarna
silar dem genom sina fransar
hon andas ut skönheten
stenen har alltså rötter in i hennes hjärta
i detta skeende ”växer” huvudet fast
låter det otäckt
inte alls vi visar endast hur allt
förenas
i detta skede helas spinaltrådarna
så synes himmelsmaneten omfamna jordemaneten
allt liv är förenat
helgat varde ditt namn människa
tillkomme ditt rike
bejaka ditt inre i vissheten av helhet
så ser du åter stenen
stenen gråter i smärta
är uppfylld av smärta
det går inte att vräka upp stenen
det går
men varför
droppen urholkar stenen, vi säger
droppen uppfyller stenen
en droppe faller
på stenens yttersta spets
yttersta
droppen vandrar strömmar medsols
lindar liv runt stenen
det är en mycket vacker bild du ser
vi säger;
droppen stenen är nu en dopfunt
till liv
helgat varde ditt namn människa
på jorden och i himlarna
tillkomme ditt rike
bejaka ditt inre i vissheten av helhet
ske din vilja
lyss till ditt hjärta
stenen har alltså rötter in i hennes hjärta
i himlarna och jorden
balansen harmonin är i detta
den hjärna du sett eller sten
är den mänskliga kroppen
kan vara en sköldpadda
fascinerande väsen eller hur, med detta hårda skal se hur den vandrar till havet, livet där simmar den graciöst armar ben huvud synes, så vandrar den upp på land där vet den att huvudet inte kan vara ute i solen jämnt, sköldpaddan upplever samt väljer huvudets utevistelse. sköldpaddan lägger sina ägg i jordehänder, visst är det ett fascinerande väsen, månghundraårigt.
så är den gudomliga tanken
fylld av skapande liv så se nu bilden av stenen eller hjärnan
se hur den cirkulerar
den rör sig planetarisk rörelse
planetdans
spinaltrådarna är stundtals ”uppåt” stundtals ”nedåt”.
så är det du har en kropp du har fötter samt huvud
rutor
22 april 2010
livet kan tyckas vara ett inrutat spel
ett schackspel
ljus mörker
mörker ljus
konungar drottningar riddare knektar hästar torn bönder
det vill säga själsled
hjärtfolk
huvudfolk samt fotfolk
livet kan levas strikt innanför dessa rutor
det är spegels kalla yta
alla vägar är valbara vägar
en väg är din väg
se så schackrutorna
dessa är svarta eller vita
bruna eller gulvita
två färger låt oss säga ljus samt skugga
ljus är en del av liv
skugga är en del av liv
det går att leva dem separerade från varandra
då detta är valet blir ljuset skrämmande för skuggan
skuggan blir skrämmande för ljuset
det förnekas ofta att detta är en gensidig rädsla
se nu den vackra gesten av hur ljuset och skuggan förenas
de ”sjunker” in i varandra, blir delar av varandra
de sjunker in är ändå ljus samt skugga
de är kupade händer runt väsendet
då de lever separerade utan kontakt med varandra blir de skrämmande
rädslobetingade
varvid väsendets steg eller tillvaro blir en mer eller mindre degig ogräddad massa i mitten
ser du
då du vet vad skuggan är ser du att denna är mer eller mindre den högra hjärnhalvans vakenöga; den allomfattande vidskådande blicken; himmelsdrömmen, den vilken förtäljer framtiden; den så kallade ödeshanden är inte det vackert så säg. då du vet vad ljuset är ser du att detta är mer eller mindre den vänstra hjärnhalvan, linjer, tecken, enkelt sagt uttydande av information vilken är det vilket hänt; den högra handen, är inte det vackert så säg
drar du så en linje mellan höger huvudskålspunkt till vänster hand och tvärtom; var passerar de – det är helt i ström i linje med skapande skönhet
De möts i hjärtat.
detta är en mycket enkel bild, minns så att hjärnans aktiviteter lever i allt, den är inte en enskild företeelse.
du kan i detta se vad tankevågen är då den enbart är ljus eller skugga, skugga eller ljus
den blir en våg, en väldig våg vilken tar över
kan du förmå dig se hur vackert det blir är då de möts
sitter vid elden i samtalan
ser du det belivade
det belivande flödet
schackspelet består av rutor
av strikta raka linjer
är livet så, ja till viss del
människan är människa därmed en mänsklig faktor
ibland får du huvudvärk, ont i magen, tarmvred , tandvärk, förr tog man bort, nu söker man hela
helandeprocesser, vilka alltid har funnits och finns
det går att se liv i dessa rutor
men de är inte livet
det går att se liv i kort
men de är inte livet
det går att se liv i fotografier
men det är inte liv
lika lite är korten är fotografiet livet
följ med
skalet båten är skyttel
är skräddare
är era händer
jag ser i denna dag en bild
uppladdningsbara poler
kan det vara så
viloträd
vila
i vila var de
jag ser tvenne kristaller
i väntan
förenad i denna bild är exalibur
svärdet i stenen
ja
jag ser kristallerna
och ”spetsarna” är planterade
det enda jag kan förklara bilden med är ett spjut vilket kastats ned och satt sig fast
dessa kristaller står på eller med exakthet på två punkter
stjärnvägar
nimbusväg
de hör varandras signaler
kristalltoner
ljudande
joner dioder är namn vilka stiger fram
genom mötet laddar de varandra
endast det mötet kan ladda dem
aktivera dem
innan dess är de ej ”riktigt levande”
*
(valen flyger i vind)
vävandeljus
vävande
ramar
vävanderamar
fjolårsgräs bredr ut sitt långa hår
fingrar av då
fingrar av då träder in i är
strå
strålar
strålandegröna
strålande
gröna
rör vid ljus
ljus
skingras
pärlande andningsluft
molnmjuka
stränder
rör vid händer
avkläder
harnesk
brynja
stål
bryner
stenbladsegg
dolkblicks kärleksregn
skär
rent
molnsolkade kanter
sitter vid kanten av bägarens linje
glider sakta ned
når foten
kvoten är summan av stjärnors lagda kort
blåser såpbubblor i vinden
skimrar
ljusbördade steg
skingrar
onådens piskregn
flätar band av vatten
fäster mantel med månstrimmas nål
broschens ansikte är ovalen
origos slutna öga
omfamnar
tempellundens körsbärsblommande mandelträd
bitter är ej smaken
förhöjer
höjer aromens innerliga sötma
stiger ur kvalgång
in i svalsång
svirrar runt ladans knutar
löser dessa enligt konstens alla regler
skönhet i skapande lever
lyfter däldens skugga
taket är en öppen kupol
däri lever inte en berguv fången
därur flyga tankar fria
hjärthänder plockar dem med ögonljus
fjärilsbruden stiger in i ditt bröst
kysser glöden
väcker
väcker blomorden i dina fingerknoppars val
ur djupen stiger sången
den tysta
den älskande hör
valen flyger med vinden
båge mellan framsvar och dåfråga
strålandevita lyser ögonsvanar i är
valen flyger med vinden
eller är den en
skalbagge
andas
andas havens alla ljus
i dina händer älskade
blommar
orden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar