måndag 25 april 2011

den 25 april 2011

jag frågar dig vad en stund är


stund;
skriv
tystnadens
universum
nära
dröm


däri upphör den fysikaliska stunden
det vill säga tidsbegreppet
varvid tid övergår allt förstånd samt stiger in i tillit inom dröm


i höstens fägring tändes eldar
de eldar vilka är eld


träd flammade
trädfolken bar röda stjärnmantlar
bredde dessa ut
stjärnorden steg sakta allt närmre
i bröstet
allvärldarnas grotta
levde ängdernas blomstring
låt oss säga extasen eller ett slags trancemedvetande
trance kan vara medveten eller omedveten
dagarna blev allt kortare
därinne upplyses dina inre riken
med alla ljusdroppar knoppar du vidrört
rörde vid i sommaren
ja, du svepte indigomantel runt dig
världsrikena svepte sidenmantlar vita om din hud
gnistrande
himlars
jorde
stjärnors
kristallsånger


nu har ni vandrat höstens vinterns stigar
ni har druckit stjärnkällor


nu rullas stenen av brunnen
ni andas ut
stjärnkällor
varvid allt det ni ser viker ut blad
varvid allt det ni ser står i blomning


ni är sländor vilka snurrar
ljustrådar lindas om


lindas om medsols
till vävandestegs sammanföring
*




(befrielserop)


avlägset genom
hör hon solfågel andas




hon står i skogskanten
i skuggan där inte någon ser henne
i utkanten
i utmarkerna




hon ser
dem
ströva
parvisa






i utmarkerna står hon
och hon gråter




och hon ropar


befria mig


lyft mig bort
bort


i bara en endaste stund av alla dessa stunder




så skall jag orka


de andra




solfågel lyfter vinge
lägg dig här
tätt intill


tack


*


(ögonglädje)


mina ögon gläder sig i möten


mina ögon blickar in i
ständiga avsked




kvinnan satte sig
blåste


varsamt
varsamt
såpbubbla


vandrade till trädfolken


bad gummi arabicum
goda
giv mig droppar
till vävande


gummi arabicum bejakade frågan


kvinna kupade händer tog emot trädgåva
satte sig i solrams trådar vävde hölje
såpbubbla skimrande lade hon däri


ser du barnet kvinnan dansa i solen
kasta boll med vinden
ser du hennes fröjdandeljusa steg


kvinnan hör ett skott
såpbubbla skimrande brast
bollen gråter


genom höljesväv
tränger tår
vattnar skottet




kvinnan
sjunker
samman




mina ögon gläder sig i möten
mina ögon blickar ständigt in i avsked


låt detta
vara mötesföljd




ja


låt detta
detta vilket står skrivet i ett av alla trädens blad
vara mötesföljd


ej brytas av
knäckas


låt det ej vara ett
benbrott
ett vapens skott
och är det ett vapen
låt det i detta vara kärleks skott




jag står i månsilverdalen med mina sköljda händer
blickar in i körsbärsdalens fjärilssånger
ser träd blomma
mina röda bär
kärna
stjärnords
är


låt icke detta vara ett avbrytande av min blommande kvist
låt icke detta vara ett brytande av min blommande kvist


låt blommor
bära
frukt


mina ögon gläder sig
i möten
*


(tvättfat)


tvättblad
tvättfat av stenbladshänder




ur vägg sipprar
källvatten
silvrande
rent














älskade läs mig ej i denna stund


läs
mig
ej
i
denna
stund


låt mig luta mig till dig




läs för mig
berätta sagan jag vet är liv


vet
är
liv




berätta för mig
omslut mig med dina handljus


håll om mig




läs mig ej
i denna stund


var bara tyst vid mig
linda in mig i ditt tystblad






att säga mig vara i glädje i denna stund
vore en lögn


på vissa plan är jag det
alltid






jag är ett vidöppnat sår
söker hålla samman
sårkanterna
det
ökar trycket




var vid min sida
fly mig ej




ser du huru jag släpper alla blad
skyddshöljen
hur de dalar
ingår
uppstiger
ser du fjäril andas
flämtande


älskade läs mig ej i denna stund
eller läs mig


då vet jag att du är


den vilken ser
vilken stannar
vilken lägger din arm runt mig


den
vilken
stannar


stryker smärtan inte bort ty du vet






tvättfat av stenbladshänder
själsskål




påsk
till påsk


en god resa


årsring vackra visdomstalande










tvättblad
tvättfat av stenbladshänder




ur vägg sipprar
källvatten
silvrande
rent




ser in i denna skåls vatten


ytan krusas
klarnar




bilder stiger strömmar
tvagar mitt ansikte










älskade var vid min sida








nu tar jag denna årsring
denna skål




tvättfat av stenbladshänder
lägger den i grav




ser den kommande årsringen


uppstiga










älskade ser du
fjärilen återvända




bladen
vikas ut för dig










ändå säger jag






älskade


läs mig ej i denna stund








jag är ett vidöppnat sår
söker hålla samman
sårkanterna
det ökar trycket






var vid min sida
fly mig ej














låt mig luta mig till dig




läs för mig
berätta sagan jag vet är liv




och du vet att
jag gör så




då du ber mig att ej läsa dig







Inga kommentarer: