(Vitstig)
det sägs att i hennes bröst lever en svart pärla
det sägs att i jordepärlans mitt andas en svart pärla
moder säg mig
är detta ditt bröst
vindar står i ring
stjärncirkel andas
sluter
mig
andas in mitt inre
nu lägger jag alla böcker åtsidan
viker alla bladskrifter
ser vita svalor flyga
luftar svirvlar
är detta märkligt med den svarta pärlan så säg
i dig i allt liv andas denna svarta pärla
kol benämns den visst
kärleks omkrets lever
ser du eld
eld ligga sovande
blås däri
blås
varsamvarligt
glöden andas
nu är min skrud röd
jag andas röd
du andas röd
allt andas röd
viker ut vingar
flyger in i blå
blå himmelsfär
azurhav
turkoshav
blånande
vindar
skönhet
blåklocka
blåklint
blå violer
förgätmigej
i grynings vita skimrar
diamanter
ur
kol
älskade
så jag drömmer dig nära
dina läppar snuddande
nuddande
din kyss
andas
kärlek
och jag hälsar dig i regnbågsregnens solstigan
länge
urminnes länge
hade hon beskådat blodsdroppen
blodsdroppen vilken låg över hennes axlar
långt skimrande
svart hår
jag vandrade stigarna uppför slätternas
vindruvsrankor fikondalar olivträdslundar
till byarna i bergen där ja är nej och nej är ja
haven följde mig
saltstänkta klippor
reven korallerna fyllde mina laguner
cikadorna
cikadors fingrar sveper milda över mina själssträngar
jag vibrerar liv
danserna
sångerna bröllopsfester
vilka sedermera steg in i kvidofester
änkor vandrade svarta
kärleksberörda var deras ögon
de förtalte mig krigens vägar
och jag grät åter av deras oförstånd
länge
urminnes länge
hade hon beskådat blodsdroppen
blodsdroppen vilken låg över hennes axlar
långt skimrande
svart hår
sakta
flätade hon det långa håret
virade det samman
log ty med ens steg doften av de brödkringlor hon bakat
hon blinkade undan
orkade ej mer fälla tårbladen
de vakade med henne
hon vakade med allt
där i jordkupa
i mitten av allt
svartklädd
skimrande
blodsten
obsidian
hade hört vackra steg, man
hade hört vackra sånger, man
sett ljus silas in
ljus
ljus vilket
hon visste ej varför
rörde vid de slutna bladen
sakta färgades
steg värmen
länge
urminnes länge
hade hon beskådat blodsdroppen
blodsdroppen vilken låg över hennes axlar
långt skimrande
svart hår
det började vid fållen
det gick ej att förhindra
hindra
det började vid fållen vilken rodnadeglödde
bladen släppte genom
vek undan mantel svart
innerklädnad
inreskrud andades röda
hon andades djup
reste sig ur mödosamt
stigen är öppnad nu
röda vågor såg de bölja
hennes långa vida kjolar
smekte liven vakna
hon steg fram
såg med kärleksögon
så vacker är du ängsljus
öppnade portar vida
ur hennes bröst stiger kvinna skrudad i elfenbensvit klädnad
bården är vita pärlors hav
fållen är röd skimrande
kvinnan bär drömljus i sina händer
vänder ansikte till möte
där de möts skimra marker smaragdblad
(det seglar)
det seglar ett svart moln
ser du huru vackra korpens vingar är
blinkar
gruskorn ur ögon
det seglar ett svart moln
omfamnar molnet med mina händer
ser du huru vackra pärlugglas vingar är
det seglar ett sagomoln
i det lägger jag
mina händer
jag ser en kvinnogestalt
skimrande
gryningsljusskimrande
hon är vitklädd
ändock skimrar hon anings röd
varm röd
hon
hennes skrud
hennes fötter
hennes fingrar
rör vid allt
allt det hon rör vid är
hon vandrar genom eller i en tunnel och jag vet att hon befinner sig i jorden under det vi kallar mark
hon rör vid allt
och allt det hon rör vid väcker hon
hon stiger upp ur jorden och allt stiger med henne
det är det vilket har skett denna natt.
lev med att du har suttit fängslad
låt oss säga i en fångstgrop
så med ens är det din frigivningsdag
du har suttit i denna grop i mörker och nu lyfts locket
du möts av ljus
detta ljus är skarpt skärande
du hör det ljud vilket uppstår då ett lock dras undan från en
brunn
det är ett ekande ihåligt ljud
sten vilka dras över med varandra
mot varandra
du kan även föreställa dig den dag då fängelseporten slogs igen bakom dig
och samtidigt för framsteg
eller framåt
nu ör det din frigivningsdag
du står där med alla dessa fångna dagar i dina händer
porten öppnas
och stängs med samma ljud bakom dig
det är en skillnad ty nu är framstegen stigen öppen
du står där darrande
och kisar mot eller till alla möjligheter
(i kvällsfågels vingar)
ängen är vacker denna kväll
i kvällsfågels vingar
solögon glider i ömhet in i varje suckandesteg
det är min vilja
om jag
vore
gräset det mjuka
vilket smeker dina trötta fötter
vilka väcker bäckar
under dina
valv
det
vore
det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar