(liljevingar)
nu drömmer du
i rosengården
om taggar
vilka
purpur er ande
målar
höjder
blå
till
vita
liljevingar
*
(kärnor)
egentligen har allt en kärna
hjärtat är
människans
åter följer jag granen
granens rörelser
ser
lugnet
stillsamheten
vet rötternas vägar
så många gånger har jag krattat runt dem
kammat
borstat jorden
ser granar runt
inte nära
vet att rötterna är vida
ser granens yttre
så påtagbart
det vill säga, då vi stannar upp- betänk detta; skulle du om någon frågar dig kunna berätta granens yttre, dagens stundernas, ens ditt eget yttre.
släpper det, det är så myckna sovande fingrar
ser granen och stiger in
ringarna
årsringarna
är de snörkorsetter eller andas de
de andas till fyllo
det är vacker rörelse
andning i granen
hela
hela universum andas i
elementarisk andning
i en stund stannar jag i en konversation brevledes, det handlade i denna om ja, inre.
mindes alla gånger vi lyser genom våra händer eller vår hud med starkt ljus
så är orden;
hur många gånger
har vi hållt våra händer över eld
eller lyst genom dem med en ljuslåga
eller med en ficklampa
sett detta vackra röda
förundran
det är den färg barnet ser
genom huden
dämpade ljud
ändå de plötsligt påkomna
gör att barnet rycker till
kanske drar barnet i ... tömmarna...tyglarna...stanna
kanske är det en pekpinne
stanna
in i dämpad ljud
de vackra ljuden vilka är då vi stiger in under ytan
i havet
i sjön
eller varför inte i badkaret
ser de röda slöjorna
så låt oss vandra de dämpade stegen i ordet dämpades innebördsljus
och inte går vi runt i cirklar
möjligtvis ljuscirklar då vi ser stegen
människor suckar över detta att gå runt i cirklar
se livets cirkel
våga upplev att du står i mitten
faktiskt är du navet
i bilder sagor fabler mytologi i allt lever bilden av glödsolen i mitten
vulkaner söker visa oss detta
ändå
begriper vi ej
griper vi ej om svaren i kärlek
leonardo da vinci visste detta då han tecknade mannen med utstäckta ben och armar i fullständig harmoni. (vitruvian man)
och glöden i mitten
allhjärtat
vårt hjärta
vi för strider
blodiga
slår oss
stångar oss
genom friden strömmar friden
helande
glödsol
hjärtsol
i allt
lever svar
se vindarna
vindar andas livfyllda
baldakiner böljande
många suckar
egentligen är vindarna goda bildgivare
de är det
visar oss vad vi gör med oss själva då vi går emot
vinden visar oss detta genom att bli mig eller oss
i det visandet är vi vinden
*
(kaffebönor)
jag har lagt alla bönor
kaffebönor i
kvarnen
den vilar tryggt i mitt knä
kvarnen
de stora stenrundlarna maler
vattenskovlar öser
forsen virvlar
stenar blänker
veven för jag medsols
min vilja är att se huruvida
kvarnen
bönorna
för mig
huru vida
solvindar smeker mitt ansikte
dalar böljande
cikador
vänligsteg
röda bär
i smaragdblads ja
vad
aromen
stiger
locket lägges på
ikläder mig kvarnvingar
lägger mig i vinden
koppen föll
ur min
hand
tiggarskålen
*
(sjönyckels klicksång)
river drömsegel
långa band
dunk dunk dunk
vävstol kammar garn
trasmatta
matta
flyg
läser vackert knutna mönster
fransar
målar
tårregn
faktiskt var det så
regntrumman ljöd i natten
svepte snömolnsvävar in i sömngivan
spann mig tråden av regngåva
vävde vävde sömmade
skrud av regn föll pärlande ned över
speglade mig i en droppe
dansade regndanser in i gryning
lyckligklingande fötter
ackompanjerade av regntrummas fingermjuka händan
hör och häpna
skruden
skruden flöt ut
och jag med den
jag är en sjö i skogen
ditt ansikte speglas i
sjönyckels klicksång
*
(slut dina vingar om din kära käre)
slut dina vingar om din kära käre
din
älskade
visst är det fantastiskt ett ord
ett gemensamord för till kära käre
se
himmelskrona möta jordekrona
se
eldögon dansa i eld
eldagater
tigeröga
orange safirer
omsluter dina ögon
se
eldögon dansa
i eld lever himmelselds jordevärman
slut dina vingar om din kära käre
din
älskade
visst är det fantastiskt ett ord
ett gemensamord för till kära käre
se
himmelskrona möta jordekrona
(beredelseberörelse)
det finns intet levande väsen vilket ej har behov av
mötesljus av mötesvärme så är det
det är ofrånkomligt
ja det suckas över regnens sånger hur kan det komma sig
vänd ansiktet in i regn
regn rör vid ditt ansikte
sköljer sporer ur
jag sporde dig där under hasselns bjällror
i aftongrinden
vart är vägen till solgrinden
kolibri kysste kinden
du såg mig tyst in i ögon
då sporde jag hur stegen skulle lindas
pärlande vingar svepte nattsviktande
du pekade och sade
följ regntråden
tråden följde jag
kom till östans ögonljus
där mötte hon mig den fagra med morgonstjärnan i handen
med stjärnhoven stigna ur spann i kjortelfållen
sätt dig här vid min steglinda så skall du snart få se
hon lade handen till mitt hjärta
lade morgonljussjal över axlar
det är då jag ser grinden solgrinden öppnas
nio vitskimrande morgonaplar betar stilla i ängen
och där i trädlunden träder de pärlor på band
och där i trädlunden höres fåglar väcka råden
jag ber er till råds
hur skall jag finna vägen
du vandrar den
nio vita aplar stå i ring runt mig
sov vackra fjäril sov här i solvindens silkeshänder
nio aplar snuddar vid marken springer in i solängen
sakta värmdes mitt inre
tråden lindades ut
mindes svaret
följ
tråden
sträckte mina vingar
solblad baddade dem torra skimrande
alltmedan jag såg regntråden växa
tråden är en bäck bäcken är en flod floden är en å
inte en å oh så vackra ljöd sångerna
seglade i lönnens hand in i vida havens famn
sländor gav oss segel vinden blåste oss in i hamn
vilken var hamnens namn
helt enkelt famn
däri slumrar jag nu sött i visshet
av beredelsens berörelsens ljus
av beredelsens berörelsens värme
och jag frågar var stund
vem är du
(regnfingrar)
sitter i glänta av natt
ormbunkar
ormbunke vackras
strängar
är harpans
är lyrans
silverklara strängar
mina fingrar lockar klangljus ur
en
låga skimrar
det är ej
en
låga
regnfingrar spelar i natten
droppar
droppar
droppars
längtan för droppar samman
sjöfingrar
sjöhänder
andas
andas
musiken lever i mig
flöjtens toner
ljuder runt mig
eller
är det
vinden
porlande klara källådror
bäck
å
flod
så vackra ljusrörelser smeker stenansikten
ur stenars munnar
flyga
regnbågsfjärilar
luften
vindfolken
vibrera ljuskyssta
pärlande vingar susar
susar
den där ensliga vemodssången
rör vid pollenögon
han är vördnads
vacker
vitguldsmantels
sidenskimrande
sammets
fingrar
följer
andning
jag stiger
lyfts
upp
vi svävar vingsnuddande nära
i en stund
famnar vi drömmen
regn
regnfingrar spelar i natten
droppar
droppar
droppars
kristalljus
möter morgonstigande steg
in i
dagsländas
vingar
musiken har stillnat
lindar in mig i dunhänder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar