varför
lyfter vi ansiktet uppåt då vi lyssnar
då vi talar om kristallsånger
har du sett den lyssna vilken lyssnar djupt, den vänder ofta ansiktet till bröstet
skulle du skriva gesten
är den en inåtgående spiral
eller en grodd i väntan till spirande
skulle du skriva gesten är den det böjda grässtrået med droppe vidhängande vid spetsen
stjärndroppe
soldroppe
måndroppe
skulle du skriva gesten är den liljekonvaljen
blåklocka
är det alla blomklockor, kalkar
dessa vattnar markerna med sin ödmjukhet
vattnar markerna med den ödmjuka handen
hjärthanden
ja varför hänleds – härförs skönheten till himlarna då ni är himlarna
kanske är det att minnas ert själv – inresjälv
i jordens inre grottor
lever kristaller
lever kristallminnen
lever ljusorden
dessa strömmar ur hennes bröst
skulle du dagligen i varje stund se det vilket sker
då skulle du se stavar
linjer
ja, det enklaste sättet att beskriva detta är genom norrsken sydsken
så kallade himlafenomen
det går att läsa sin frambild
det går att skriva den
att förändra den väg du skrev
är det möjligt, av andra
ja
det är möjligt att skapa fördröjning, förlänga tvister
twisted är ett vackert ord
det är att spänna bågen med pilen samt ej släppa, hålla bågen spänd i kramp
det är att tillåta någon att tolka din väg
tolka är den låsta tanken
är det möjligt, av andra
ja
det är möjligt att skapa fördröjning, förlänga tvister
twisted är ett vackert ord
men
varför söka förändra det vilket är
det skapar – gör så mycket ont, smärta att det är svårt att föreställa sig
det är att förlösa ett barn innan det är redo
det är att väcka den kropp vilken lagt sig till sömn samt vandrat vidare
så varför vändas blicken till himlarna
var gång du vandrar
stiger kristallsånger ur hennes bröst
fortplantas
stiger ur ditt bröst
fortplantas
stiger
stiger
sjunker in
*
(nyckelsångerna)
denna natt ljuder sångerna
nyckelsångerna
vemodssånger
stiger ur rosenskålen du bäddade mig med
dina bara händer
vad är din vilja
överallt synes kristallblad
bredda ut över marker
vad skriver din vilja
sömnskrudens vita trär jag av
lägger mig med
bröstet nära intill
synliggjord jordyta
vad rör dina viljosteg
kristallsånger fyller mitt inre
i din nattdröm
sänder dig rosen doft av sitt inre
denna gryning ljuder sångerna
nyckelsångerna
vemodssångerna
stiger i rosenskålen
i din fönstersmyg
*
(gled nedför berget)
skrov brisera
mullrande
salvor
kanoner laddade med sextanters mätvinklar
snäva likriktare
delfiner målar ljusbroar
valar sjunger djup
havsfågel lyfter
vingar
snuddar vid vara
varandra
himmelsfågel skimrar
i deras nuddande
idag råder icke valsverken
öronen fingrarna orkar ej höra
de skär mig
sönder och
samman
idag råder ej valsverken
tolkande tankars
låsta
viskar
jag är
jag
är
tog tankens härdar
kastade dem in i vindar
såg glödögon förbrännas i sol
i denna dag råder ej tankens spader
lagt kort ligger
blanda mig ej som du vill
lyft mig varsamt ur askens värn
slå ej leken i bordet
mina rötter är
djupa
fingrar
sållar
kupar
korten rinner
leken ljuder
blanda
mig
ej
som
som
du
vill
inte som
du vill
jag
är
liv
livslevande
falskspelen
bränner
gör ont
gör
ont
torne ringen släpper falkvingar fria
finner handen
lagt kort ligger
han bär hennes band
hennes väna ögon avkläder honom
rustnings glans
hon vet
de
de älskandesvarande
stiger i skogssjös lagun
trädfolken kupar händer
lovverkan susar
i lövade salar tändas kristalljus
lovade
lovar de varandra
varande
maka make
äkta skapande
till
för
plocka plocka
plocke pinn
fingerdyna knorrar
knölig huvudgärd
värker
stickor
plockas
ur fingerblommors insignier
plocka plocka plocke pinn
röda gula blå
utan darrning
utan rullning redes trassel ut
bröd doftar i skogens stenugn
vindsegel lyfter
orosmoln vilka borrade in sin nöd
gavs ej tillträde
lyssnande
planterade dem i
växaträdgård
såg barnen dansa
skomakare sitta vid
livlyktans milda skimmer
syr mjuka vägvaggor
barnen dansar med nya skor
fötter i
blomstrande steg
granars vida mantlar
tallars djupa
står på den nakna hällen
tallen släpper
bark
med silverblad i handskål
mellan tumme och pekfinger
täljer jag barkbåt
jag glider nedför berget
in i hands livkupa
skogtjärn
sköljer
stigkupa
falkenär hälsar gryningssångens bejakelse
gled nedför berget
kunde ej annat göra
han ler
*
(Kan ske är)
så ofta frågar jag mig smärtan i mitt bröst
vilken river mig
slungar mig emot vasständer
käftar
malande
rovdjursslitande
de såg ej rovdjurens sannliv
hungern vilken drev dem närmre än de bar vilje till
de jagade ej i rabiestörst
de frågade
tackade
åt sig mätta i lovsångsjubel
det var röken vid kokeldarnas stenring
de såg ej deras hungersnöd gjord
av ägandedreglande skövlandehänder
såg ej gryten
ungarnas gnistrande livlek
makan makens kärleksögon
de vildas frias harmonisånger
såg ej hennes hans
kärlek
elden vilken brann vakande i skogen
stammarna silade
gnistorna
kammade lågornas
flammornas
mening
stövlar släckte elden leden
den slutade aldrig pyra
meningen blåser nu
lätt däri
så
ofta
frågar jag mig smärtan i mitt bröst
jag vet dess
namn
och det får mig att vilja förenas med trädens kronor
ett vaggande blad i snodda fingrar
fågel vingad flyger moln
fjäril dansar ängsljus
kysser ditt ansikte då du badar sol
det är den ensamnes
namn
jag vet dess namn och frågar smärtan
varför
kan ske
är jag en rovdjursmoder
vilken gråter mitt blods tårar
av orörda fingrar i vårens spirande
*
(lakritsstänger)
i nattens sega lakritsstänger
tvagade jag mina burna kläder
där
vid kärrets bäckvaknan
nattskärran
vek upp
en strimma
allt är ej det du hör
stjärntrådar hängde kläder på
fåglar höll dem
så var min
dröm
jag sov in dagen
såg kläderna smutsade sönderrivna
mina fingrar
brända
svidande
kläder sönderskurna
är
vimplar i träden
hur skall jag kunna
sömma dem
samman
nål äger jag ej
tråd äger jag ej sländan har slutat snurra
varför
skall
du
skallade den vitskimrande
vandra i din nakenhet
jag bara stirrade in i det frusna
rös
*
(hur)
hur skall jag kunna
i denna frusenhet
jag behöver
nål
behöver
stjärntråd
behöver
handföring
hur
vet du det
det är mitt hjärtas bön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar