glans är ej glans
glänsa är ej
glänsa
i yttre bemärkelse
båda dessa ord är
milt strålande
detta för att behaga
begjuta dina ögons tröttade av
av de stickande ljusens syntetgarn
vi kan även säga att
glans är stjärnorna i
i sommarfamnen i nordrikena
i nattvindars alle synes lyktljusen vandra
sakta
opåverkade
o på verkade
verkande
vandra de
sakta
sorgfälligt
sorgfäll
fällen är vävd
vävd av nattstänkta
stärkelsedroppar
oskodda hovar appaloosas smeker marker
sandstormar virvlar röda
sandstensklippor
skapas
ser du smeden vid eldens glödvita skål
lyfter båge ur
doppar bågen i vatten
vattengryta kokar
hästskobåge
klingar
cirkelljus
de kunde ej nagla dem fast
oskodda hovar appaloosas smeker marker
så ser de in i fyra
hjärtats sånger ljuder ur hennes bröst
i nätter andas lägereldar i fyras ögon
trumma ljuder i mitten av
de såg
ser
divination andas för mening
de läser markers tecken
ser helhetsandning
delar
division
dividera
är ej bråk
bråket är ej strid
bråk är; bara rörelsens åkallande kärlek
och jag önskar dig allt väl in i dina steg
jag lägger frågor i frågevinden
vad svar bringar du mig
kupar mina ögonhänder gör jag
flyg vackra vingar flyg
rörelse går ej att fånga
rörelse
är rörd vid av ditt hjärta
av mitt hjärta
jag skriver moderns längtan
livet i henne
skriver världarnas väldenas liv
skriver livet i henne
allts vårt
liv
*
sälgpipa
stegpipa
entita
säckpipa
(sälgpipan och entitan)
i enen helt nära bäcken
sitter entita
plirandekvicka ögon
vid bäcken gnistrar
är det solstråle
han täljer
är det en stegpipa frågar entita
han lyfter ena blicken
suckar säcktyngt
entita kvittrar
det kanske är en säckpipa blir
ena mungipan åkte hiss upp
nej vackra fågel det är en sälgpipa
vind andas vind
han andas varsamt däri
entita följer
skeendestig
kvittrar
visst är det en stegpipa
fortsätt så
han andas i sälgpipa
säcken gives vingar
av sången leds
hennes steg
till
nu dansar hon i ängen
inför hans solglittrande toner
*
ja det blev många ord av dessa
sälg, jag ser hängen duniga pollenmjöl, ser hängen, fingrar, vinden spelar
frömjöl pollen virvlar
kanske spelar vinden med hängen
kanske lever redan sången i vindarna
kanske vinden fattar mannens hand
kanske knivens täljknivens blad är av silverne hand given av månbergen
av hennes vackra händer
kanske
kanske
rann bäcken ur hennes bröst
lade sig lugnt till rätta
sjöng havens sånger
haven rör vid klippor
hedar öppnas
hedgräs böljar
de vandrar med hedarna bär säckar samlar ved pinnar
stenar viskar talar solorden
rosenorden
säckpipan andas
örnen svävar
falken följer
vingar vingar vingfolken strör tonande klanger
haven sjunker in
meningen sjunker in
bäcken
sjunger
han sitter vid bäcken
täljer sig en sälgpipa
och entitan sitter i enen
blå bär synes i enen
renande
är
en
vatten bäckar strömmar
njurar
två vackra formgestalter
hjärtform samman
renar
renandeform
kraft
energier strömmar ur kraft
ord
ord av kraft
entita
ene
titta
titta en stig
en stigpipa
entita förtäljer
han hör
hon hör
hon dansar till sälgens pipa
kanske är hon hänge
i trädkronas fingersensitiva
kanske är hon droppen i regnens händer vilken faller in i hans hand
kanske dansar hon i hans handkupa
kittlandelekande
väver mellan fingrar
rinner uppför
handled
led mig
led min väg
följer axel följer
finner hjärtkorg
spinner
silvrande
klanger
flyger
dansar
i sälgpipans andningsström
ja kanske
är det
så
*
dagen är silvrande fågelsånger
krattan ropar
räfsasånger
kanske en eld
kanskekanske
kan
ske
*
andevärlden;
människan lägger gärna denna värld utanför sig
en gång för längesedan då saturnus vävde drömmar
då månmoder smekte silverne renhet
då solen ännu var ny i hennes bröst
då jordemoder
vek upp skalvingar
lade sig i ögonljusen
då var allt ett
människor begynte sucka
det var så tråkigt och varför skulle de inte vara någon
något
varför allt detta tal om ett
om att vara ingen
det vill säga
vara allt
helhet
människorna knorrade
ja de blev mer och mer knorrar i sina egna liv
nej inte grisar
människor
grisar vet det människan inte vill veta
jo hennes vilja bär visshet
men vill är ett trotsigt barn
nåväl
det kom sig så att det lades en slöja
en illusionär avskildhet
människa
människa
säg
detta är min vilja
stryk i kärlek över din panna
upplev tanken omfamnas av hjärtat
så blev det
och här står vi
kroppen längtar till anden
anden till kropp
inte för att hålla fast
dogmatisera
stängsla
det enda de säger är
visa oss liv
andefolken
och de påkallar din uppmärksamhet
har du varit omgiven av barn
små barn
hur gjorde du då
eller hur skulle du göra för att visa barnet
skulle du hålla föredrag
ibland behöver vi säga - de här tingen har jag för eller till detta ...anden längtar till kropp...kroppen till ande
de ser en massa saker vi använder oss av och är mycket undrande
för se många saker har vi bara för bara, har vi för haets ägandes skull
vi har inte en länk till dem, ett band
vi har ej
låt oss säga besjälat dem.
det gör andefolken undrande
de älskar liv och de är positivt vetgiriga
de vill genom oss uppleva liv
de vilka är vi
vi vilka är de
upplever de människans lärandevilja, kunskapandevilja närmar de sig
det vill säga; du älskar att lära dig
det gör andefolken ävenså
människan omger sig med så mycket
de gör även tillvaron kaotiserad för andevärlden, i ena stunden vill de/människan och i andra vill de/människan ej. i den ena stunden bannar människan sig och i den andra upphöjer hon sig. det blir helt enkelt kaos, exakt det ett barn upplever då den vuxne ej är en så kallad trygg hand. i denna situation blir det kastvindar, kaos i människosjälen vilken ej finner fäste samt kaos i andevarelsen vilken ej finner fäste, däri önska dig vad du bär vilja till, be och det är dig redan givet. ändå är det så att andevärlden är ditt innersta och vet ditt inres väg eller ditt hjärtas vilja, anden vet och inväntar dig. detta kaostillstånd sker ej för att stjälpa dig, det sker av den anledningen att du skall uppleva kaoset samt taga det i hand, så kan ni samarbeta igen. så är det då du står med ett barn vilket är helt utanför sig själv, du måste bli barnets hud, detta utan att så att säga ta över barnet.
ja
då vi bejakar eller lyfter slöjan sker mycket av det du upplever, ett slags förvirringstillstånd,
rent vetenskapligt eller beteendevetenskapligt förklarar de allt med separata delar, en kropp en själ en ande ett jag
själen är mångdimensionell
anden likaså kroppen likaså
allt är mångdimensionellt
vi lever i vårt tempel vår hydda för att vi ej skulle orka leva i att se hur allt väver andas i varandra... vi lever i ett slags rede eller ett bo
människan är inte här för att vara herre över allt
alltet säger
se alltet lär dig av det du möter ser
allt sker i kärlek detta för att du skall vara helandeljusvärme
en sak skall människan vara herre över eller med;
och det är sitt hjärta
men även här är hjärtat mångdimensionell
så
de vilka är runt dig
har behov
behov av att du skall visa dem bestämt men kärleksfyllt hur ni skall leva
*
(maraton)
hon satte sig i frågevinden
stormvinden svepte mantelhänder
fjolårsstigen virvlade
yr
yrande
ylande
ylandes
glödvingar
och där
där i ingenstans
i det tömdas tysta
möttes tvenne vingskurna
vingar i hel
hela
er
i det svaret
anträder de
träder de
an
vandringen
i förstlingsstegen
i cirklar nosande
så
så
ja så är det
de båda hade övat stegen i himlars jordars världars färder
solfolken såg deras redostigars stegan
det är inte ett hundrameterslopp
det är mer
maraton
nej
nej
inte mara
inte marans ton
och är det detta så är det för väckande av dövörats till
det är
mjukmarathon
mäter 42 195 meter myndig enligt tillitens eviga rörelse
det är en av de godaste karameller ni smakar
tillåt er förundran njutning
helt enkelt
lev
karamellen
ni behöver ej besvärliga
prassliga genomskinliga papper av cellofan
mer glasvingehänder
ni stör ej med
prassel
och den har inte ett sluta
karamellen
är är
älskade slut din hand om min
jag lägger mina fingerrosor
i din kristalljusskål
vi andas
väven
i det svaret
anträder de
träder de
an
vandringen
i förstlingsstegen
i cirklar nosande
börjar de vandringen
först i saktstilla smakupplevelse
rytmen faller in
de ökar rytmen
springer
springer
och där vid sjöns källa
faller dagsskrudar av
de stiger i
helgelsemeningen
på toppen av himmelbergen sitter vindar i samspråkan
stormvinden ler i frågevindens ansikte
det var på tiden
hur
på tiden
ja de ser ju tidens krypta
löser den in i
stegrytmens välbefinnande
kanske slipper vi
i detta höra
haltandet
halta
haltande
halt ande
och kanske slipper vi att i det hala
halka
så kanske vi slipper hålla linan så hårt sträckt
för att hala dem in i ljusovalens gryning
ja vi kanske kan släppa efter nu
de lystrar helt visst
till stegrytmens välbefinnande
väl
be
finn
ande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar