den röst vilken talar genom väggar
genom dörrar reglade
den är
mildregn
är tystblads vingar
är ekens djupa rötters stämma
stiger upp
ur jordens sörja
sörja kan vara
lera
kan vara sörja – sorg
kan vara
värna om
ta hand om
är icke alla dessa egentligen vackra egenskaper
lervälling är en sörja
delar du ordet blir orden ler välling
och det gör barnet vid smaken av välling och
välling är
låt oss säga
bomull eller moln till magen
visst kan vi här tala om
intolerans av olika slag, det gör vi ej ty även inom dessa finns välling och välling är mjuk är lindrande
är tystblad
de övriga sörjorna kan ju var och en se det positiva i och det är postivt tillåta sig sörja, sorgsörjandet. du ser ju ordet sorg och det finns ett tillägg vilket är omsorg och är inte även det att värna om ta hand om, jo – det är så.
är du ledsen frågade mig en nära
ja, jag är ledsen över min egen oförmåga till att leva mitt liv
och jag ser hur svårt jag har haft att ta emot
vilket inte är vare sig märkligt eller konstigt. jag upplever mig redo att ta emot
dricka välling
linda in magen i moln
i bomull
mjuk
se barnet hoppa hopprep
ett tvinnat rep
en tvinnad snodd med handtag
repet är en båge
är en halvbåge
då barnet hoppar är bågen en cirkel
barnet står i mitten
i hoppande
ett handtag är i vänster hand
ett handtag är i höger hand
barnet hoppar upp och ned
så gör livsenergierna; ljus samt värme
så barnet där i mitten är föreningen
är kärlek
och visst behövs det precision för att hoppa hopprep
och i hela denna hopp – processrörelse pendlar barnet mellan utanför samt innanför
en tämligen igenkännande rörelse vaggans rörelse
moderns rörelse
gungan vilken skänker lugn
ja det är hemskt
det är svårt
se skövlande av liv
skördande
av liv
hur kan det komma sig att flertalet av människan så lätt ej ser skördandet i var stund
en sten sparkas lättvindigt undan från den plats den befann sig på eller i
ett träd fälls
gräs mejas ned
blommor rycks upp
plockas
liv plockas
hur kan det komma sig att bilder av krig bland människor smärtar mer än ängens nedtrampade blommor, nedskjutna djur sprängda berg
ja det frågar vi
ser du skörden
skördetröskan
tröskan
tröskel
tröskan har ett stort låt oss säga hjul
ett skovelhjul
luftigt
med vassa knivar vilka skär av säden
det är skördetröskan
skörden skördas
tröskas dels för att du liven skall få mat i magen, mättnad
förr slog de säden med lie
ja, du ser en böjd kniv, en månskära på ett handtag
och det är en vacker bild
varur är säden
vari mognar säden
vi leder dig till marker
byamarker
säden ligger på marken
skördad
den ligger i strålvägar
folken bär skynken
och de har redskap i handen
vilka består av en pinne med kedja och vid den kedjan är ännu en pinne
de slår säden med detta tröskredskap
säden, kornen stiger ur
så ser du marken
och en mängd med suddiga svarta prickar
det är myror
de rör sig
myllrar
myrorna städar
bilderna du ser är i hela denna svit böljande
myrorna är sädeskorn, sädeskornen är myror
skördandet behövs
det sker ej till illagörande
eller till att slita bort
det är att likna vid torkan och regnen
monsunregn vackra
monsunen; mawsim
sveper mjuka händer
marker vattnas
till blommande
gärning
ser du
så
växa
skörden
tröskas
males
till
mjöl
säden kokas till gröt, grötomslag helar såren
mjölet bakas till bröd
gräddas till pannkaka
kokas till goda såser
redningar
så
mycket
intet går till spillo
lev med det
och det är ej så att vi säger; klipp ej gräs, fäll ej träd och så vidare; vi säger se likheten
förfasa er icke, se berättelserna i allt, upptäck ömheten i edra hjärtan. vi har ej vilja till eller behov av att kuva er, böja er – vi säger lev livet i skönhet, den skönhet i vilken ni är.
se mörkret
skönheten
är icke detta mörker så skulle vi ej se stjärnorna
det förtäljer oss mörkret
jag är ej mörker jag bär ljus i min mantel
"peka" och stjärnan tändas för dig
i mörkret lever ljus
i ljuset lever mörkret
vi är allt detta
och detta är kärlek
är behovsandning
*
(så dina tankar vackra in i jorden med dina hjärthänder)
i höstens andning minns jag helt säkert att jag krattade trädgårdslandet, det stora däri lever de rosor, rosenfall, doftande vattenfall menar rosor. där vandra de lupinerna riddare menar riddarsporrar. vallmo dansar med röda kjolar släpper bladen fria marken är eldhav. doftande lavendel med fjärilsljus, akvilejor prästkragar pioner och många fler. skulle du vara här skulle du själv få presentera dig jo jag minns helt säkert att jag krattade att jag bäddade och att stenarna ej låg där. dansade med vindarna i denna dag sommarfolken har ej vaknat än jo litegrann, de sträcker på sig gäspar stort, lev med den bilden att ligga nedbäddad en hel vinter och mötas av allt ljus, jodå de gäspar och söker dra täcket över sig. det finns de vilka ej låter dem vara ifred
pärlande skratt pärlhyacinter snödroppar vårlökar och krokusar, de tassar runt sommarfolken och förtäljer dem hur vackert allt är
jo jag minns helt bestämt att stenarna ej låg där
nu låg de där
log de där
varsamt krattade jag dem en aning till sidan, under träden. innan jag gjorde det förtalte jag varför, det är inte bra att skrämma liven, nej – det är inte behagligt att bli skrämd och bortskuffad hur som helst. vad är orsaken sade stenarna, ja ni vet ju hur gräset växer och knakar och då- jamen du brukar ju inte vilja klippa gräset här det växer ju malva och den där andra vallmon – det är sant men det är bäst för er att få lite skydd min bror kanske dyker upp och han lyssnar ju inte på det där om vackra blomsterängar, han vill ju bara vara snäll och underlätta. ja det är sant sade stenarna
så blev det jag planterade stenar
och det
blir vackra blommor
så gjorde jag
i denna
dag
vadå
säger du att de ej går att plantera stenar
att stenar ej kan blomma
då säger jag
hur vet du det
vem
har
sagt
så
ja du ser
så är ett vackert innebördsord
så dina tankar vackra in i jorden med dina hjärthänder
*
(eken talar möte)
ser du hennes korg
bröstkorg
andas in
doften
ser du kullarnas runda former
en man står på
ett berg
en kvinna står på
ett berg
ansikten är vända in i hjärtsjö
redan innan de möts
är deras händer
lagda i
varandra
deras blick
ögon
syn
rinner nedför
in i hjärtsjö
de anar
en närhet
den röst vilken talar genom väggar
genom dörrar reglade
den är
mildregn
är tystblads vingar
är ekens djupa rötters stämma
stiger upp
ur jordens sörja
en man
vandra nedför ett berg
en kvinna
vandrar nedför ett berg
stämma
stämmer stegstig
mildregn
smeker
ansikten
tystbladsvingar
rör vid det uppenbara
de följer
ådern
ser du hennes korg
bröstkorg
andas in
doften
ser du kullarnas runda former
där i mitten
möts de
menade för varandra
i hjärtgården
*
(bak sotade glas)
steg in i dagens
silvrande
ögon
vindar andades
kyligljusa
körsbärsträden
bär pärlgirlanger
skänker
ljus
borstade kammade
mötte vackerfolkens nyvakna
hjärtblad
lade mitt hjärta nära
våra hjärtljud steg in i varandra
vindar stod i ring runt oss
vindar alla
log
ljus
vår andning steg in i varandra
ur himlamarker rann silverne trådar
gyllene trådar
sätt dig här vid mig sade dammen
virka ramar
jag fingervirkade ramar
vackra bårder
dammen skiftade färger
lyft dessa glas
lägg dem i dina ramar
så gjorde jag med fingerkänslas varsamhet
vacker är du
lykta
steg in i rosendammen tvagade dag ur
inväntade stillnaden
i aftonen steg låga in i lykta
omfamnade mina ögon
jag tackar dig
natten andas stilla
nu släcker
jag
sotar alla glas
sitter bak sotade glas
inväntar
jag vet vad sot är
väntar
in
gryning
ser vad havet för till stranden
*
sov vackerandande i din sömnbädd
vingar sömnstjärnade
vikes om
sov
sov
drömstilla
i din drömbädd
i natten sveper vindhästar
mjuka svepande
silverföljande
hennes vackra
andning
levandelågor dansar i ring
ljushav
stilla
bredes ut
sov
sov drömstilla
i din drömbädd
hand vaggande hand är båten vilken bär
orden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar