(ljusmörker)
urkällan
urgrunden
ursprunget
är
värmen
ljuset
steg sakta in i mörkret
och de älskade med varandra ända tills färgerna frigjordes
så gjordes
och vi gör så
för att hon skall stråla in natten och dagen till er
*
(handen)
jag skall berätta dig handen
i vassen
den flätade korgen
i vilken jag lades
lades samman med stenar för att
sjunka till botten
ett sjunke
till att fångas av
glömd
de vilka kastade mig glömde
förbisåg
glömde
hur stenar kan stiga ur
stenar lossade banden
lade mig i handen
i vassen
vilken förde mig in i
sjöögas vilofamn
det öga vilket ser sjön
fyllde mina ögon med regn
molnfåglar
helade de söndrande rasen i mitt bröst
så
kan jag sjunga dig
alla mina sånger ur alltets bröst
*
vilket är det ursprungliga ursprunget
är det din jordefägring
eller är det mor far syskon – släkt
eller
är det din dröm
den dröm du vävde
i blickfång bakåt bar män ofta en näsduk i fickan, bröstfickan, ännu längre bak i handen samman med vandringskäpp, krycka kallades det helt visst, vad ser jag en fransk sjuttonhundratals man med pudrad peruk samt feminina rörelser, en guldpläterad käpp
nåväl, en näsduk i bröstfickan
kvinnor bar näsduken innanför bröstlinningen
urringningen
dessa näsdukar var ofta mycket vackra med spets kanske en droppe doft
ibland hände det sig att kvinnan släppte denna näsduk framför en man, så att sägandes av en slump. egentligen kanske denna duk skall benämnas doftduk eller bröstduk eller hjärtduk. hon släppte den framför sade; se mitt inre
mannen viftade ofta med denna duk framför ansiktet; se mitt ansikte
i de världar vi befinner oss i nu, dessa med flygande viftande näsdukar, var det vanligt förekommande att mannen bredde ut sin mantel över vattenpölar för att skydda hennes fötter, steg. världar fyllda med vackra symboler. mannen lade handen den högra över bröstet sträckte med den vänstra fram rosen, kysste kvinnan på handen, den hand vilken han visste skulle skapa hemtrevnad i hans hus, ja alla dessa vackra symboler, vördnadsgester, omedvetet vetande av livets rörelser. så vackert gestaltade. ja, ja de hällde ut träck på gatorne, lössen och lopporna skuttade, skillnader mellan låg och adel var markant, frågan är bara hur ni vet det, folkens upplevelser och är skillnaden mindre nu om vi skall se till negationerna av det sociala, socialempatiska verket, det är många skärande toner-
låt oss återvända till näsdukarna.
visst var det så att det snöts, nystes, hostades, harklades med mera i dessa näsdukar och det görs så. nu är de ofta i papper. näsduken har ju namn liknande snusnäsduk också, visst kan allt detta verka oaptitligt att tala om eller skriva om; slem sekret. men vad säger de - vad säger de - vad visar bilden – allt detta säger att duken tog emot det tilltäppta, detta för att andningen, andningsvägen skulle friläggas
så vad är ursprungets ursprung
det är den dröm du lade i din duk
han bar sitt kors, plågades svårt, hon lade en duk över hans ansikte, hans ansikte
han såg mindes sitt ansikte, så mindes världen hans ansikte sitt ansikte
denna duk är den dröm du vävde
i vissa länder knytes dukar samman till små påsar
gåvopåsar vid bröllop
det är väl vackert; gåvopåsar
ditt liv är en gåva
allts liv är gåvor
ibland anklagas människor liv för falskspel
att de spelar teater, teater talade vi om igår och även tidigare
anklagas för att spela teater, att de har stigit in i roller de ej hör hemma i, det vill säga de har stigit ur släkten och lever det liv de verkligen bär i drömduken i hjärtat
de drömmer väl, det vill säga de förverkligar drömstegen, sin dröm
sina drömsteg
och vem
vem
kan säga att detta är en lögn
en livslögn
det är inte en livslögn
denna människa
detta liv lever ut, lever drömmen i förverkligandesteg
därigenom lever detta liv i sitt ”rätta” element och är därigenom vacker, av den enkla anledningen att dräkten ej skaver, den passar närmare bestämt perfekt
den hade ej möjlighet att födas in i den krets den hade behov av, den fick helt enkelt ta en annan väg till förverkligandet, det enda viktiga var och är att det livet befinner sig exakt i den dräkten.
det
är styrka
det
är lyftande av de haltande stegen in i sannhets ljus
*
på fel platser
så ofta har jag andats dessa ord
så ofta andas jag dessa ord
att dra sig undan
gör vi det
är det
så
ja
jag har till viss del dragit mig undan
inte för att jag ej älskar
mer för att jag älskar
på fel platser
dra sig undan
vad annat kan vi göra
det finns ett uttryck slå pannan blodig i väggen för att de inte förstår
det är bättre ”dra sig undan” i sitt inre – invänta frågan
på fel platser
på
på
kanske är det så- så här
befinna sig på fel platser… kanske längtar vi in i platsen
att befinna sig i platser
så skrev jag detta:
tag alla dina åldrar
pärlor
lägg dem i linjens vagga
se hur de först myllrar runt
yra
frisläppta
se hur de
klättrar
en av dem är i mitten
tjugoett
se hur vackert de strålar i mötet med varandra
slut ögonen
se himmelskupolens hand
varsamt läggas över
trodde du det var slut
nej inte alls
detta visste de i byggandet av katedraler
av tempel
skiktmåleri ja
detta är kanske freskmåleri
hur det än är
pärlor kan hamna lite på sned
du kan ej vara på fel plats vid fel tidpunkt
kanske hamnade du på sniskan
då barn lär sig klättra gör de det med besvär ja, de blir varma de gråter
då de når trädets topp
eller stenens eller bergets
jublar de
det finns mening och det finns orsakssammanhang
du kan också trä
träda dina pärlor på band
lägg bandet runt halsen
varför halsen undrar du
först
knyter du ej samman bandet trillar pärlorna av
rinner dig ur dina händer
nej
de försvinner ej
de ligger framför dig och du måste plocka upp dem
kanske en eller ett par rullat undan
de leker kurragömma
du finner dem
räkna lugnt och stilla lyft bladen från ögonen
varför runt halsen
du har talorganen i halsen
vingsegel
stamband
det har du
ser du halsbandet
det ligger i en båge nedåt
vart nedåt
mot bröstet
vad säger det dig
hör du hjärtats röst
detta med egot är ett av det svåraste att se
att förmedla
viljan är även den svår att förmedla
treårsbarnet vill
vill
gråter skriker vill till föräldrarnas förtvivlan
barnet är allt och vill därmed "ha allt"
vill
vill
det är den osunda viljan
låt oss säga jag vill ha allt för mig inte för alla
hjärtat är den välsmakande nöten frukten blomman
viljan
den sunda viljan
vilken är då vill skolats till låt oss säga social vilja eller vill
då andas behoven
egot är en god bild till detta
*
(de dansar sin kärlek)
dagen
en silvrande knopp
viker
ut
blad
ängen
släpper
isen
isen
släpper ängen
de
landar i är
är
i
han lägger rosen ned framför henne
ej bruten
med
ögonhand
de dansar
dansar
i cirkel mjukt runt
runt
utan att röra
de rör vid varandras inre
skimrar
skimrande
skönhet
de dansar rörelse
vet rörelsens innebörd
nuddande
snuddande
de dansar sin kärlek
så långa vägar har de färdats hem
jag ser dem sluta vingar om varandra
rosenbladsknopp
jag ser ängen blomma
av deras
doft
*
(iniblad)
satte mig i bröstgårdens
regnstäd
ser dem dansa i ängen
långa halsar
sång
cirklar
ser strecken passera
ploga himmelsåker
kanske sår de
ett frö
jag är
trött
sitter med bok i hand
upplevelsebar
är du mitt liv
vände ett blad
bladet är tomt
lossade det från pärmar
sitter med ett blad i hand
lägger det i smältandemarkers sistvita
viskar
fyll dig
fyll
dig
ser strecken passera
*
(vindarnas äng)
vandrar in i vindarna
vindarnas äng
bugar mig
för
mantelfliken åt
sidan
i denna natt lockar mig dansen till
viker ut ett enda blad
glöd vaknar
genom
jag är
låga följer vind
med
tingshas väcker
bjällrors silvrande vristers klangsteg
ljuder vida
jag är
vatten
regn
vackra
regn
för mig
till
hav
sluter skalvingar om
vaggas
vaggas
jag är
i
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar