du släppte in oron
därigenom kan du ej frigöra klangen
klangen ligger hoprullad
förlamad
du kan frigöra den
genom att du befriar den från din oro
har du
en gång i livet
en gång i livet vandrat en väg i frid
helt ovetandes om
plötsligt hoppar någonting på dig bakifrån
stenbumlingar rasar ned från slätten
slänten
som om
som om någon antänt dynamit
dammet lägger sig
någon ser dig ej
någon ser dig ej ty du är en dammhög
en stenhög
ett stenröse
du kippar efter luft
det värker
värker över allt
du vet ej huruvida du sitter samman
eller är du stenarna
bumlingarna
mörbultad är du
någon ser dig ej
du är helt enkelt levande begravd
det enda du vet är att du måste ta dig igenom eller ut
måste du det
vill du det
är det verkligen din vilja
vem säger att du måste
försiktigt rör du dig
det är ej mycket utrymme
exakt så mycket
att
i det ögonblicket inser du
att anringen ligger du kvar
kanske
någon
ser
dig
eller
du ansamlar
samlar an
din full din fyllda kapacitet
sparkar undan stenar eller snarare trycker dig ut
eller
du lystrar till markens vibrationer
stegvibrationer och ropar svagt
svagt men ändå tillräckligt högt för att synashöras
ja
stenarna kan plockas inifrån
då sker det vilket sker med knoppen
det är sant, det är samtidigt en rörelse utifrån
ja stenar kan plockas utifrån
då sker det vilket sker då skalen skalas av
ja, det är sant det är en samtidig rörelse inifrån
antingen sker detta av dig själv eller genom ditt medgivande
med giv ande
se dessa ord;
med giv ande
med gör ande
med var ande
med hav ande
med vet ande
andas in dessa ord
andas ut dessa ord
med
i
är
*
(ljushår)
nattvingar andas
lenande
ömhet
i gryning sveper dimma hennes bara ben
fåglar fyller träd
kronljusögon vaknar
sträcker fingrar
träden släpper ut sitt långa ljushår
fåglar öppnar
väg
*
(glasfärd)
sanden brinner
elddans
han lyfter det långa röret
med
eldroppe
blåser
följer rörelse
doppar skål i vatten
fräsande
bubblande
blivelse
åter ber han elddroppe till
snurrar
följer
stängel
skaft
sammanfogar
doppar i vatten
fräsande
bubblande
blivelse
åter ber han elddroppe till
snurrar
följer
fot
sammanfogar
doppar i vatten
fräsande
bubblande
blivelse
är
glaset färdas
karavanvägar
vackra glas i en hand
glasets rubinröda
en porlande
rännil
bäck
så jag avskydde se det detta gjorde
slukade
solstråle rör vid
rubinröda
stjärna
andas i en sekund
hon ser denna stjärna
inser nu
jag kunde aldrig bli den stjärna
vilken lyser upp din himmel
vilken löste dig
från
hon lyfter glaset
kastar det
in i eld
elddroppar
dansa
följer karavanvägen
sandvåg smeker hennes fötter
i hennes ökenvandring
*
(tankeklot)
med dina tankar rör du vid allt
huvudets tankar
huvudet är ett bowlingklot vilket oftast slår ned dina käglor
dina ljus
dina fötter
med dina tankar påverkar du allt
tanken är en oroad fågel
en skygg hind
hör du hur bakre klövar klapprar klipprar
klipper då hon flyr över ängen
stannar i lä och beskådar dig
vem är du
orosil
med din tanke påverkar du allt
se hur havet oroas
se havet resa sig
en oroad gestalt
en våg
hög
se hur du smeker denna våg
hur din smekning lugnar vattnet
hur vattenmantel
höljer denna stegrande varelse
detta
är icke havet
med din tanke påverkar du allt
skapar kristallsånger
eller förvrider
vrider ur
se droppar förenas med havet viskandes
tänk
igen
nu med ditt hjärta
se huru hjärtats tanke
viker ut vingar av guld av silver
se venus stiga upp
aftonstjärna morgonstjärna
människa
förverkliga
din
dröm
*
låt oss återvända
till tanken
den är spännande
ett skenande ånglok
då du inser detta
ser du kolhögen
spaden
du ser
eldhålet
vet
du reglerar
du drar i snodden och
ångvisslan tjuter
åter instiger rytmen
sjunger
låt oss återvända till
tanken
egentligen till rädslan
denna tanke
förmedlar
denna rädsla kan yttra sig på eller
genom mångahanda vägar eller sätt
den är en sättpotatis
och i den så kallade slutändan blir den stärkelse
kan den bli många goda och välsmakande anrättningar
ser du potatisen
du lägger en i
åkermark
fåra
fåror
foror
så förgrenar sig denna
sättpotatisen
blir flertal under ett stånd, bladblasten
men
men, följer du ej dess väg
kupar om jorden
då och
då
i är
blir den grön
giftig
tanken
huvudets tanke kan förgifta liv
rädslan
hör du luften skria
marker vibrera
hör du
upplever du
ser du molnen
dammolnen
allt närmre kommer det du upplever
elefanthjorden
springer uppretade
i panik
flyr
flyende
så med ens blir allt lugnt
molnen lägger sig
de står vid vattenhålet
åter är
allt
lugnt
hästen betar lugn
i gräset
stannar lyssnar
bäckens porlande
så med ens
reser hästen sig på bakhovarna
ögonen är vitt uppspärrade
hästen slår med framhovarna
gnäggar
skriar
hela väsendet andas rädsla
du lyfter handen
smeker den lugn
lugn
åter är
allt
lugn
du vandrar i lugn och ro
det gör noshörningen
vinden vänder
doften når noshörningen
av något
något
okänt
den rusar
rusar skenar
vinden vänder
åter är
allt
lugnt
dessa djur och många andra djur visar
rädslans verkningar eller mer kraft
visst kan jag skriva
vindar vatten eld hav
här förtäljer dessa rädslan
potatisen likaså
den är en sättpotatis
och i den så kallade slutändan blir den stärkelse
kan den bli många goda och välsmakande anrättningar
hur kan dessa scenarion vara verksamma
positiva
de kan det
kanske ej då du ser det enstaka
den så kallade smärre kretsen
vidgar du skeendet
är det mångskiktad visdom
markerna luckras upp
till grönska
hudens hårdnade luckras upp
dina skal brister
du öppnar upp
du är mer eller mindra blottad
sårbar
rädslan söker springa bort ifrån sig själv
ty du är rädd för din rädsla vilken är din sårbarhet
du är helt enkelt rädd för att visa det du tror är fel
enkelt uttryckt; ju räddare du blir desto mer accelererar rädslan
kanske säger du;
genom detta rusande blöder jordarna
det gör ditt bröst i förstone då du öppnar upp
ser du scenariot i ljuset av det
detta är
då är det blomstrande
varje sår är
en frögrop
vilken innehar möjligheter till grönskande
det sker då du inser att du är helhet
att gudomens ljus är i dig
och du är i gudomens ljus
i denna insikt
vattnet du dessa möjlighetsfrön
med vad
med ditt andeljus
fröet
möjlighetsfröna
är allt det din själ vet är
vet
är
du
ditt sanna väsen
kroppen förverkligar dina steg
din dröm
vilken är i ditt hjärta
hjärtat vägleder huvudets tanke
vad säger dig rädslan
rädslan
se scenariot i ljuset av det
detta är
då är det blomstrande
du släppte in oron
därigenom kan du ej frigöra klangen
klangen ligger hoprullad
förlamad
du kan frigöra den
genom att du befriar den från din oro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar