jag söker min vision i nätternas stränder
överlämnar alla mina städer in i devakan i de vakansvördades händer
städer är gator är torg är tempel är trappa är steg
de viskar mjukt i kärleksregn
varför är det fel likna dig vid städer
är vi inte alla städer
med gator med torg
är vi icke
boplatser
fundament
firmament
och anden målar med fingerpenslar tavla av rygg
vem säger dig att ryggen är baksidan
vem säger dig att ryggen är då är förgångenhet
vem säger dig detta
och varför ser du skytteln vandra
varför tror du skytteln vandrar fram och åter
ej åter och fram
varför upplever du det orytmiskt säga åter och fram
varför ser du trådar trasslas
brista
skytteln vandrar fram
så gör också fröet, sådden
fram vandrar de till altaret
fram vandrar de
ser de
hämtar de och vandrar åter
och visst kan du säga från åter till fram
det är en aspekt
det är ascendenten
visst är ryggen bärande
den bär andetatueringar under ytan
de sandmandalas du sett
de steg vilka slant ”restaureras”
konservator är ett vackert ord; jag behåller mitt hjärtas mening intakt
konsensusregn
vandra åter hem
åter hem
dina städer
jag beundrar dig i ljuset av ditt själv
mina städer
är icke mina
mina städer besjunger jag
vindar
luftfolken andas
virvlande
pyramider av damm
strutar
koner
cirklar
grådask
grådis
virvlar
mina städer besjunger jag
lagda under mossa stiger de upp
lagda under stenar
de vilka ej är stenar
stiger de
upp
de är stenar
vilka glömdes
därav är de ej stenar
nu viker de ut bladen
mina städer besjunger jag
vindar
luftfolken andas
virvlande
pyramider av damm
strutar
koner
cirklar
grådask
grådis
virvlar
mina städer besjunger jag
*
solen är handfamn i denna dag
ser myror
en myra
ser myrkroppen
den glänser vackert
pärlkropp
så ser jag myran
falla
resa sig
ser barns första läragåsteg med kroppen
trillleende
*
ser skuldran
skulderbladet
barn gives dessa blad ofta utan att veta
de vet - det de vet hör ej hemma i barns värld
barn är världen
vi är världen
världen är kärlek
skuld er blad
ett blad så svårt för ett barn att leva med
se det
barnet ser
och ber mjukt om tillåtelse att älska
ber dig mjukt att stanna i liv
skuld
skulderblad
där bär vi vattensäckar tunga
låt oss tömma dem
varligt
*
ser vårens blomfolk vakna sträcka sig
sina ansikten
samtidigt ser jag
denna rörelse ske så att säga under ytan
det sker nu
din dröms förverkligande
*
(god morgon till oss alla)
pilen
solstrålen
pilande
pilande
finken
pilfinken
jag är en pensel i dagens famn
borstar varligt undan damm
simmar i en damm är en rödskimrande näckros
stiger upp
glitterdroppar
stänker jag
vida
borstar
kammar
god morgon vackra humla
god morgon fjärilsljusa
god morgon
till oss
alla
solfingrar
rör vid
allt
allt rör i solfingrar
ställer mig i kärleksregnen
*
så många gånger sitter jag i smärtregnen
håller armarna runt mig
söker hålla mig
samman
bröstet är fyllt med stenar
det vilket ej är stenar
så ofta lägger
jag handen
till min kind
bara för
endast för att uppleva nära hud
så ofta vaggar jag mig
bara därför
vissheten i
att de regnen
måste
falla
i min insikt i det smärta är
jag längtar till regnbågsdalen
månsilverdalen
jag söker stänga
stänga
mig
*
en gåva gavs jag av en andesyster, det är en kvinna – heter det då andisyster
hon gav mig en scarabe´
i dessa dagar är den helt plötsligt borta
denna scarabe´
var hos mig denna natt
den vackra runda kroppen
grönskimrande, den är i jade på silverplatta, inte denna stora med silvervingar
ser horus
nej – helt enkelt en skalbagge
såg den klättra upp ur jordsörja
ur tyngden
såg kampen
såg
kampens ickeverklighet
uthållighet
i visshet
*
i natten såg jag scarabe´ klättra upp ur jordsörja
jord sörja
ur tyngden steg den
såg kampen
kampens ickeverklighet
divination andas för mening
de läser markers tecken
ser helhetsandning
delar
division
dividera
är ej bråk
bråket är ej strid
bråk är; bara rörelsens åkallande kärlek
och jag önskar dig allt väl in i dina steg
jag lägger frågor i frågevinden
vad svar bringar du mig
kupar mina ögonhänder gör jag
flyg vackra vingar flyg
rörelse går ej att fånga
rörelse
är rörd vid av ditt hjärta
av mitt hjärta
scarbe´
skalbagge
klättrar upp ur jord sörja
ur tyngden
såg kampen
såg
kampens ickeverklighet
uthållighet
i visshet
många slädfärder har jag levt med
sitter så här och har tänt tusen eldar i mig
och lever med frågan vilken jag vet att mången man lever med i fråga om kvinnan
finns det verkligen inte en riktig man
vilken inte rusar motorn vilken inte skenar
nog måste det finnas en man
det finns
visst finns det
i denna vackra trädgård
jag söker min vision i nätternas stränder
och jag ser klart stjärnor andas
är de i mitt inre
är de där
i himlarna vilka kanske är markerna
jag säger söker
jag söker ej
lägger mig i vågande andning
och dina vackra ord är fingrar vilka rör vid min hud
vilka väcker vårens porlande pärlbäckar
är vårens sommarens milda regn
är kärleksregn
så är dina ord
väcker mina ögon i gryningens dagg
så fjärran
så nära
skymtar jag dig
genom
dina
ord
och jag är förundrad ty genom dig vet jag att det finns man
du rör vid mitt inre genom dina ord
är fingrar vilka rör min hud
levande
fri
kvinnan såg in i oändligheten
det är vår nu
stjärnorna har flyttat in i
dina ögon är stjärnbrunnar
är stjärnhaven
dina läppar är kärlekssånger
du viskar allets blommande
din hud är skimrande
du bär skirslöjor av smaragdljus
din kropp skymtar
kan anas
tåblommor
vrister
anklar
knäskålsklanger
lår höfter
höftkammar av ebeholts av elfenben
med dem kammar du deras hår
böljande gräsängder
ryggens vackra linje
mage midja
bröstens runda
nyckelbenen klingar
dina skuldror är öppnade
vatten strömmar renat
befriat
claviatur
axlar
din smäckra hals
hakan kinderna pannans välvda
hjässa
krona
ditt långa hår rinner nedför armar
händer
fingrar
du breder ut dina fingrar
och de är blommande frukt bär regn
så vacker är du
det är vår nu
nu är vår
stjärnor har flyttat in i
dina ögon är
stjärnbrunnar
är
stjärnhaven
dina läppar är kärlekssånger
du viskar allts
allts
blommande
träden träder in
det är vår
nu
och jag gläder mig med lyckoregnen
med brusande hjärtan
med blodströmmars
glödande
ändå
finns det en ö i mitt vara vilket gör så ont
i det jag ser hand möta hand flätas kärleksvagga
vinge möta vinge
så vackert segla de
så vackert dansa tranor i ängen
så vackert beta rådjur
helhets tvåsamhet
jubelsånger
det är vår nu
vår
nu
skalbagge klättrar ur jord sörja
sakta skimrande uthållighet
kanske
kan
ske
om jag lägger mig ned här
smälter in i markerna
i din hud
då kanske jag äntligen får möta en man
en man
ja han skulle ej märka mig då han lägger sig ned till vila
så kan jag vara ett grässtrå vilket kittlar hans panna hans kind
så där lusteligt för att se var han är mest kittlig
berörandepunkter
kallas det
helt
visst
kvinnan såg in i oändligheten
nej det var ej så att hon sökt drömstegen, varför söka dem
nej det hade hon aldrig gjort
drömstigen hade alltid legat där
öppen
och hon sökte inte heller i dessa stunder
det var mer så att hon sökte bortse
se bort från sin längtan
det är vår nu
ibland sitter jag och ser ut över havet i havet
då kan jag känna din hand snudda vid min så där varsamlyssnande
ibland vandrar jag stigar då kan jag känna
vad sade du, ja – somliga pratar för sig själv
det brukar jag också och är inte denna handlek att prata
det är vår nu
jag sår inte frön
har saktat färden
sparlåga heter det visst
ändå älskar jag rörelsen
livspulsen
älskar jag stillheten
i livspulsen
andningspuls ljus värme
jag vänder mitt ansikte till
eurus till sefyr
till borea ohion till notus
slut mitt vidöppna bröst
avsluta dessa irrfärder
klippornas huggtänder sargar alltför hårt
avsluta dessa irrfärder de tär mig
tär min gnista
jag lämnar ej se jag kupar mina händer runt lågorna i dem
genom luften far gnista tänder trådens glöd
dina ord är fingra vilka väcker mig varligt
jag lägger mig ned i ängshavan
sluter mina ögonvärn om drömgång
jag drömmer dig
man
in i kärleksdalen
och träden träder in i solröda vågor
kronor ser hon hjortkvinnan
kronhjorten står inför henne
ståtlig är hans krona
är hans gest
hans ögons
värme
ändå
skyggar hon
flyr
hans blick följer henne
vakande i ömhet
lystrande
jag väntar dig
kvinna
moln seglar
slöja
andas
jag drömmer dig
man
in i kärleksdalen
när vi är redo
sitter jag
vid källan
lyssna till träden
ett av dem är jag
då dina fingrar rör vid mitt inre
stiger jag fram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar