onsdag 13 april 2011

den 9 april 2011

det är en märkligvacker bild jag upplever
vinden
vindarna
smeker ut allt
allt är vindar
rörelsen är det jag upplever
skulle jag beskriva
är det en lång brudslöja
så jag undrar varför det kallas släp
varför bär bruden ett släp
ett släp vilket drar med sig allt från bak
kanske förlöser bruden allt detta vid altaret


vindarna smeker ut allt- inte smeker ut – bort
det är detta upplösande däri allt är allt
det kan lika gärna benämnas vara en vattenmantel


rörelsen är det frapperande


så får jag upplevelsen av en varg vilken ljudlöst springer
rörelsen
vinddraget


så ser jag bilden av
orgasmerande rörelse, det är ett ord vilket kommit till mig förut
så ser jag origami
flinka fingrar viker
origami
precisa veck
svalor
fjärilar flyger


vecken är – ja, vad annat finns att säga –
de är helt rena helt klara - precisa i sin meningsinnebörd.


du kan lägga en gåva i ett paket
i en ask
du väljer omslagspapper med omsorg, du mäter du viker du sammanför
begrundar
väljer snöre
lindar snören om, för att hålla samman eller hur
ja, det är en vacker bild av kroppen
asken kan vara skelettet, så har du muskler senor hud
ett vackert livspaket


detta livspaket
paket är ju samtidigt ett skrivet blad
åter skriver du
skrev du ordet
origami
så vackert är detta andningsljus
oerhörd o er hörd rörelses intighets gömda ande mötes inom
det är ej konstigt att du har lättare uppleva dig ett med marker
med moln med allt det vilket ni sägs vandra på – för mig är det i, en levande tillvaro där allt är förenat. det är ej avskilt, detaljrikedomen är i och den är underbart vacker, oändlig andning, andningen står ej stilla, den lever detta utan att överge förringa svika lämna den inre kärnan vilken samtidigt är den vidgade andningen. nej det vore mer konstigt om det ej var så ty är det något – ja, något människan gör är det detta eftersträvande av avskildhet vilket hon kallar enhet, enhet i sig och den eftersträvan är att bli någon något, och det är märkligt hon är ju allt eller inget. inser människan detta i full klarhet kommer allt att stå still i ett ögonblick i en enorm aha upplevelse. den vilken söker bli något någon har glömt sitt inre vågar ej stå upp för sitt inre för sig, förringar sig själv inför de vilka hon benämner andra. ja det är en riktig karusell, det var därför dessa karuseller förbjöds, många barn slungades ur av hastigheten, centrifugalkraften.
och så är det, ju mer människan eftersträvar att bli någon accelererar centrifugalkraften och hon splittras.
därför upplever du det svårt att uppleva dig ett med människor


jag kan se världen genom barnen
barnets ögon
barnens ögon
det är då jag undrar vad eller vilket det är som får oss att tro att vi är ickegudar
egentligen finns ej hinder för barnen
för barn
inte andra hinder än de vi ställer upp
det är skönt vandra med barnen ty i de stunderna inser jag
just det jag säger till barnen; det finns inte hinder och jag inser att det är min djupa övertygelse jag alltid förmedlat trots att barnen kanske ofta sagt… där ser du – det går inte eller det gick inte
så har jag mött barn senare i livet vilka har sagt; nu ser jag det du förmedlade och det är så.


kvinna




står i den glömda dalen


kanske den gömda dalen


kvinnan är
ur ålder


kanske är hon dimman


ja klädnaden är ljustrådar


kanske är de spindelvävsflor


kvinna
står under ett träd


hänger upp blad
ord
löv


i träd


träden in i min stam


kvinna träder in i stam
däri mogna de


träde


viker ut stammen
mantel


kvinna stiger


ut


hon bär en korg av
ljus värme


vandrar vägar vida


ser ansikten möta
bjuder blad
till tröst


yppar ej ett ord


i den gömda dalen stiger orden
de ord vilka stiger ur tystnad är vilade i
tidemarkers tideviljas tideverkan
ur högre övertygelses visshet
visshet i kärleksverkan


i denna dag önskar jag endast leva i kärleksorden
så sade kvinnan


föll ned i en djup grop
en fångstgrop
en gömd
dal


en glömd
dal


svart fjäril satte sig i min panna
jag målade fjärilen vit


vingarna steg ur oceanen


kroppen är
skimrande
pärlamor


fjärilen flög in i aftonblå
in i de vita molnskogarna


hela natten dansade hon i månsilversjön
steg in i träd


och trädet släppte alla sina silverblad
i hopp om
för att omfamnas
omfattas av guldbladshänders







Inga kommentarer: