den 26 mars 2011

finns början finns slut eller är dessa korsfästelser
nedslagna pålverk
kors
korsvägar
korsuddar


stjärnvägar


korsande linjer
korsande fingrar
många kors tillsammans är tuskaft
är flätverk
är bärande korgar


bärkorgar fyllda
med bär
röda blå gula
flera
flera
ett


vi kan bära kors
vi kan bära kors på ryggen
vi kan bära kors på framsidan
vi kan i princip bära kors överallt varandes ett slags kyskhetsbälten,
det är bara det att kors är flödesvägar, ljusvägar


vad är då korsfäst samt att bära sitt kors
är det möjligt att slå in spikarna själv, spika upp sig på korset
är det möjligt att själv slå in spikar i händer samt fötter
är det möjligt att resa sitt kors själv
är det möjligt att binda sig själv vid sitt kors


vad är en spik gjord av
då
var den gjord av järn
spikar har gjorts av olika material vid inom olika epoker, skeenden
då var spikar gjorda av järn. har jag bevis för det – nej det har jag ej
fråga dig vad järn är, varför säger jag att de var av järn
vad är järn, järn är dels kommet ur jordens ådror samt ur himlars ådror; meteorjärn


vad är att spikas fast på korset
det är verkligen att naglas fast


naglas fast i fyra riktningar, hjärtat är mitt över korspunkten


ur lidandets perspektiv är detta fasansfullt, det är ett sakta döende
men vad är det vilket dör – jag finner intet annat ord än död att bruka här
vad är det vilket dör
kroppen dör


egot dör
kroppens så kallade lustar eller begär
är det tråkigt, inte alls – de förfinas, stiger in i sitt ursprung - i skapande skönhet


i sidan stack de spjutet, i högra sidan
på din högra sida sitter levern vilken skänker dig värme samt är renande
de gav kroppen ättika från en indränkt svamp
dessa svampar kom från havet
haven – folkhaven
de stora folkvandringarna i begynnelsen
kanske
betänk detta
en svamp ur havet
ättikan då – vad är ättika till gagn för, vilken helandeegenskap har ättikan
ättikan renar luften
odörer lyfts ut
unkenhet lyfts bort
ättikan renar
renar luften du andas
ättikan läker svampjäsande processer, dessa svampar är parasiter
det är ju också så att ättika håller gnagare tagare undan


så klart visar hela denna innebörd det vilket skedde – rening av alla världars ljus i alla fyra vägars ljus
världsviljan steg in i kroppen
upplöste det kroppsbundna
den kroppsbundna tillvaron


då säger du genast; aldrig har väl tillvaron varit så kroppsbunden, aldrig har väl tillvaron varit mer bunden vid kroppen än det vilket framtiden bar i sitt sköte
då frågar vi – är det så.
vi säger – tankebunden blev tillvaron, ett enda stort huvud med hjärnvindlingar
vindlingar och nog har det och nog blåser det vindlande stormar
stormstreck
ett enda stort huvud med hjärnvindlingar, labyrinter
ariadnetråden finns där, i denna labyrint


världsviljan steg in i kroppen
detta för att uppehålla livskraften i stängeln till hjärtats ros
rosenkransen


åter


allt mörknade
de lyfte ned
han lades i grottan, graven
stenen rullades för
de vakade över kroppen, värden, bäraren, världens vara inför uppstigningen
stenen rullades av eller undan


ögat öppnades


från bröstet lyftes stenen
så klara är bilderna inför det vilket nu sker


du kan spika fast dig vid lidandets kors
du kan bära ditt kors, dina kors i medvetet ljus
att spika fast sig är att slå hammaren på tummen eller av misstag driva in en spik i fingret – det gör ont och hur många har inte hoppat runt i vilda steg då det skett oftast i cirkel – ja, ordet wilderness smakar här gott.


se korset igen
fyra vägar
om de fyra vägarna är jord eld luft vatten så är bröstet metall det vill säga stjärnsfärer så är de fyra vindarna, väderstrecken bud till samt för , vägarna leder ut samt till, ut är då framom till är då bakom, framsikt baksikt, hjärtat bär sägen sagd


ja, vi har alla vattensäckar att bära
eller mer vattensäckar vi bär
det vore bra om vi tillät dem vattna jordarna ibland i
den förvissningen
tilliten i att hon helar vattnet i kärlek


varför tror människan sig vara ensam om att vara synlig
alla kan ej se vattenfolken eldfolken stenfolken luftfolken i deras formgestalter ändock är dessa där
de är där fullt levande
fullt verkliga så är det ju
det inte bara är ju så
det är även omvänt
minns det där du sätter ned dina fötter i det du rör dina händer
för se det gör de
*
(himmelshäger)


himmelshäger bar hennes panndiadem
så strålar alla tolv vägar fria i
nattens lyftande av kval suckande
*


(skymningsgässen)


plogar läderhudens barkåker
jag följer skymningsgässen
så nära rör de vid min panna
så starkt fylls mitt bröst
jag faller till samman för steghänder hem
*


(kärngården)


jag kärnade smör i solvinden


tjänade stegen


i kärngården andas törstande
ärrade
sargfåror


tårar sipprar ur bergsgröda


solblad vikes ut


ur hav stiga
träd bjuder gyllenskimrande droppljus


ett


solblad


stiger
brinner


stjärnor faller in i äppelskrud




(det där ljudet)


det där ljudet stiger in
det där
ljudet


paddel klyver yta
havsdoft
stiger


droppar stiger


paddel
blad




händer omslut mitt vara


sluter vattenblad


om




om om inte är vad är då om




vindhav leker med mitt utslagna




oändliga möten




fingrar rinner nedför rygg


är det
smältvatten


det där
ljudet




*




(Vad spelar det dig)


vindar har rullat sig samman
spinnande katter


slumrar ro




var befinner jag mig
vad spelar det dig




jag stod där med granar i ryggen
doftkrusningar
slöt mig
in


regn
moln
drog slädar
fällde
tårar


vände ansikte till med slutna ögon


lekte med en känsla
en arm lades om mitt frysande


skakade av mig
pärlorna


sjön låg stilla
ett sjööga med slutna lock
hur kan ögon ha lock for vinden genom


sjööga med vackra vingar


det knäppte
det knastrade
risen rördes
stenar rullade mjuka blad


han svepte av sig skydd
gled ned
in


det var i det
sjööga vek ut vingar


sjöfågel bar mannen




så vacker
är
synen




stod på stranden av
sjööga vek ut vingar


ur sjö stiger en man omfamnar mina ögon


nära
närhet


vaknar i frysande insikt