varje
födelsedag
din instegsdag
därmed din vackraste dag för att minnas ditt ljusminne - din bön till livet
ditt hjärtas sång
varje
födelsedag
förnyar vi ett
vårt äktenskapslöfte
till allt
till sitt själv
(står med mina nakna händer)
snöfågel
snöfågel sveper vingar om ögon
vad gråter du för mitt barn
jag gråter för det ljus jag mist
snöfågel rör vid inre
hud skimrar
rör porlande ögon
smälter
is
*
och hon
jag
står med mina nakna händer
så viker moln undan
upp flikar
himmelsfågels luftande
molnböljande följande
sveper
vida
himmelsfåglar luftandas innebörd
bördade
in
ljus regnar ned
du ser en fallen trädstam
träd din stamgång
en del av en stam
så älskade denna del markerna att den böjde sig
en bro är denna del
en del skulle säga mellan fram och då
jag säger svarsbro
frågebro
ljusregn faller ned
ljusregn stiger
strömmar under
gräshav viker upp stig
inlindad i helgelseblads salvia
stäppens ådror strömmar blå i solröda händer
så älskade denna del markerna att den böjde sig
jag ser denna bro
alla broar
allbroar
inser in ser ser in
in ser
denna bro fattar min hand
så vandrar du så vandrade du
giv mig fråga
giv mig svar
giv mig bejakelseljus
giv mig bejakelsevärme
se källfloden klarna under ditt valv
under dina fotvalv
strömmar flod av källsprung
rubiner safirer smaragdblad
citriner gyllengula topaser turkoser
lazuli lapar soldalars höjder
inser
in ser
ser in
jag vandrar över regnbågsbro
mina händer bjuder mig stigsvar ur hjärtglödsregn
en dag står du med ditt handbagage
endast kanske du säger
inte endast
det är
det
enda
det enda
ditt hjärtas insikt i fram
ditt hjärtas utsikt i bak
du viker ut dina handblad
det ena skriver det andra verkar
tillsammans
båda i hjärtljus
båda i hjärtvärme
jag ser späda grenar
saktavarsamt synliggöra vårskruds pärlor
duvhöken svävar
i molnmjuka solängder
lyfter
lyfter
lyfter mina steg
spillkråkan strör ljuskorn i bäckaströmmar
videkissar mjuka
tassar rör vid min kind
ögon ler i vinden
mild
svävar med dig
med dig
molnläsares ögonfröjd
väntar solblomsängder i dikeskanter
jag vet
vet att ni finner väg
och då
då kanske jag ser er sväva i mjuka molnängder tillsammans
i vårljus
och hon
jag
står med mina nakna händer
*
träd vandrar vida, det sker ej av en händelse en slump att de möts
träd möts bebor en dunge
dungen träden är etthet
etthet i etthet
i träddunge lever en etthet
en familj nåväl ett släkte en släkt i en familj
i trädfamiljen
det är en vacker släkt i familjen helhet
kanske ställer sig en människovandrare människovandrerska och pekar: det är ett, det är ett och så är namnstämplingen igång. träd susar stilla blickar vida ser marker rinna nedför kullen dungen , ser väna skott, ser buskar ser ungträd och träden ler. varför måste människan namnge allt stämpla in allt, är hon ett stämpelur eller vad. kanske gör hon detta för hon tror sig vara den enda vilken kan tala. vi lever här och vi befruktar livet.
markerna vet vad vilka behövs var. vi växer ur hennes bröst, ja det är vackra kullar. hon vet var vi är hon sjunger hjärtsånger ur dem stiger vi. det kan väl vara bra med namn så människan känner igen oss, samtidigt kan jag undra varför hon skall känna igen då vi är i henne hon behöver bara uppleva. nåväl det kan vara bra med namn så vi kan hälsa varandra i hjärtrosens röda vingar.
*
(värnar du din hand)
du
slungade
reste
stormvågen emot mig
kastbyar ven vilka jag för en stund drogs med i
stelnade inombords
inväntade slagbommens hårdsida
såg segel rivas
revas
slungades runt
mareldar
brann mitt bröst
sveddes alltmer
till slut lyfte jag mina händer
tog emot stenarna
planterade dem i trädgårds öga
i tacksamhet ser jag alla dessa handmöten handmarker
jag kastar mig ej mer
ej mer in i stormvågens slutna öga
endast i det öppna
jag sköljdes ej överbord
trossen
stjärntrossen höll mig
fäste mina
fingrar
vid
så har tystvingar lägrat sig om
vagga
vagga
vindstela fingrar
skörda
skörda
lin
vik duken i raka veck
duka vinrankans fröjdesteg
skallra
skallra
ängsfrösådd
vandra
vandra
kupande handjordars vävandesteg
hon sveper vetets vingar om
sitter i hasselns flikfingrade skål
skalet är slutet
tätt om
tätt
om
fågel ur vida världar
vaggar grenen
knackar
på dörren
ack
släpp mig in
skåda mina händers rena ljusögon
tyst inväntar hon
händers
gärning
värnar du
din hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar