11 oktober 2009

I ljuset av det svarta kan jag se tunnelns slut

Egentligen är det så att den inre världen är friare i jämförelse med den yttre världen ty den yttre världen är kroppsberoende ytberoende för att synliggöras, den yttre världen har behov av yta av gränser. Nu ser du genast alla inre organ och undrar med ens vad det är vi säger. Minns att vi talade om viljan, den organbundna viljan.
Denna vilja är en inre värld, den världen är förbunden med låt oss säga den yttre yttersta världen. Genom att tillåta den inre världen speglas i den yttre världen, den yttre världen i den inre världen sker ett mirakel ett under – trots att vi har sagt att det icke finns sådant – den unika oändliga friheten uppstår, det är den totala gränsupplösningen.
Visst är organen beroende av hinnor av väggar av händer, hud annars skulle de svälla över alla bredder, det skulle inte se speciellt trevligt ut. Det vi talar om är de inre, innersta strömmarna, livets strömmar. De gamla folken frigjorde dessa genom extas eller genom andra medel, de bedövade det kroppsbundna organet och frigjorde strömmen.
Detta behövs icke då sinnet är medvetet i princip kan du sträcka in händerna för att lyfta ut strömmen; medvetet frigöra strömmen.
Droger eller andra sövande effekter för att erhålla dessa stadier har motsatt verkan i dessa dagar. Det leder bort från det sökaren vill uppnå.
Ser du;
En gång var allt ett – det har vi sagt, en imaginär slöja lades emellan det yttre och det inre – det högre och det lägre. En imaginär slöja, innan detta skedde fanns icke behov av att välja, för att välja erfordrades det ett sövande av organet. Nu lyfter du, eller inser du att slöjan icke är där och kan därigenom öppna vägen
vaken.

Det är inte lätt att se detta med inreyttre, yttreinre hur de hela tiden växlar inom varandra.
du kan ta ett stetoskop för till att lyssna till ditt inre,
det du hör är organens samtal,
lyssnar du riktigt noga hör du ett ”biljud”
detta ljud är ett svischande,
ett fläktande ljud,
havsvåg möter strand,
komprimerad andningsström,
lägg örat intill snäckan du fann i havet,
hör sången,
detta ljud är där, en läkare kanske skulle säga att detta är ett biljud
eller att ljudet icke är rent,
det är inte ett biljud
inte ett orent ljud
det är den tonskala du hör i alltet,
den gemensamma andningsströmmen,
släpper du den fri
ut ur det kroppsbundna elementet skulle det icke vara ett svischande
det skulle vara fria vindar
mjuka vindars rörelse
i kroppen är jaget dirigenten,
dirigenten är ledd av anden,
musikinstrumentet eller stämman är själen,
strupen struphuvudet är transformatören,
munnen är födslokanalen,
stanna vid strupen
strupen är vingar har vi tidigare sagt,
membran,
stetoskopet är membran vilka ger möjlighet till avlyssnande,
avlyssnar då strupen…
låt oss se,
stetoskopet samt strupen är avkännande mottagare,
dessa ger möjlighet till tonhörande,
ja, strupen är avlyssnare,
strupen stämmer sången i enlighet med själens vibrationer,
gehör,
ger hör,
minns så att själen strålar i andens ljus,

strupen är transformatör i två riktningar,
mottagare samt givare,
stetoskopet är mottagare
vid behov är du givare då organ har behov av hjälp eller befinner sig i nöd,

Låt oss säga att vi är stetoskop
det stetoskop läkaren brukar
säger intet om själen,
intet om anden,
det vi vill visa är att det inre är där
det är inte så att plötsligt lindar sig hjärtat, hjärnan eller tarmarna
eller vilket organ du än ser runt dig,
även om det kan kännas så ibland,
det finns ett uttryck; nerverna utanpå huden,
vad är det då vi vill säga, varför allt detta tal om ansiktet,

Ansiktet är ett skådeorgan,
ett skådeorgan i två riktningar,
se pendeln, pendylen,
se pianospelaren sitta med detta taktinstrument,
visst är det vackert,
en triangel med en pendel vilken består av en stav samt en ”skiva”,
en triangel med ett öga,
detta instrument hjälper pianospelaren att behålla bibehålla takten
dynamiken är levande rytm,
klockan, vägguret har en pendel vilken tickar i jämn rytm,
vi får inte glömma att pendeln har en fästpunkt
förutan denna punkt skulle den susa katastrofalt utanför bredderna,

för att väsendet skall vara i balans
har det behov av att sträcka handen ut eller fram – ytterhuden
samt sträcka handen in – innerhuden,
det yttre har behov av det inre,
det inre har behov av det yttre,
faktum är att påslakanet är en god bild,
det går inte att frånsäga sig det ena av sig själv eller det andra,
däremot går det att ta sig själv i handen och vandra tillsammans,

Egentligen är det så att den inre världen är friare i jämförelse med den yttre världen ty den yttre världen är kroppsberoende ytberoende för att synliggöras, den yttre världen har behov av yta av gränser.
Denna vilja är en inre värld, den världen är förbunden med låt oss säga den yttre yttersta världen. Genom att tillåta den inre världen speglas i den yttre världen, den yttre världen i den inre världen sker ett mirakel ett under – trots att vi har sagt att det icke finns sådant –den unika oändliga friheten uppstår, det är den totala gränsupplösningen.
Det är inte lätt att se detta med inreyttre, yttreinre hur de hela tiden växlar inom varandra.
havsvåg möter strand,
komprimerad andningsström,
lägg örat intill snäckan du fann i havet,
hör sången,
*
jag gjorde det du tillsade
Nu brinner eldarna
Hyenorna samlas
Ur askan skall sannheten stiga fram

Jag kan icke styra ett väsens tankar
detta, att styra, är icke heller min vilja
jag kan icke styra de bilder vilka stiger upp i läsarens/mötarens sinne
icke tygla den - bilden
jag kan finnas vid mötarens sida då smärtan stiger fram
min vilja är aldrig har aldrig varit ut ur ego

Är alltid genom

Min uppgift är icke att styra tanke
Icke att styra känsla
Icke att styra hjärta
min uppgift är att vara

Allt detta vilket sker
Befäster starkare det jag alltid undrat
Vad gör jag här

Minns vår dans i solängens famn
Fötter lätta klara
Minns

Vi vandrade vida

Än en gång står jag inför domare
Kallad egoist – egoblad
NEJ
Det finns intet att förvara
Det upphörde jag med för länge sedan
Vad nyttjar det till
Strider är för dem vilka önskar strid
Detta har aldrig varit min vilja
Ja
Jag ser nu nattens bud;
Eldsjälar

dansar tillsammans

i luften

vandra

skyddar sina händer
i iskylans vind

möts

fjärran
nära

jag kan inte vrida visaren tillbaka inte åter
inte återtaga
det vill jag icke
ändå
skulle jag icke ha lämnat
intigheten
min
hörna

där jag väntar på vandringens slut
denna vandrings upphörande

jag längtar till skogarna
där vi strövade fria
jag och min älskade make
fjärran från människors slag

jag är främmande i världen mina fötter ger mig smärta
jag gör uppenbarligen smärta

har aldrig önskat
vet inte längre vad leva är

jag drömmer om liv
det är icke mitt liv jag drömmer
det är varats liv

för evigt åtskilda är jag och min älskade make
i evig andning
lever vi

giv mig icke hopp
om det jag icke vågar tro
ändå ber jag
må sannhet
leva
i är

jag förstår inte detta

dagen

är silvermantlad

skönhet


träd strålar

sovande gyllengult


fåglar finner glädjens röster
*
Eldsjälar

dansar tillsammans

i luften

de vandra

skyddar händer

i iskylans vindar

möts

fjärran

nära
*
jag vet

sorgen är vingen

runt
smärtan

vilken ligger djupt in i tjärnens yta

nyckeln

jag vet

kronor skall säras

av vind

mjukt

en solstråle skall lindas

runt månstråles visshet

i stjärnvilja


då stiger hon öppnad upp

i är
*
För en stund
jag är en flyende vind vilken för en stund
gavs vägen ut ur fångenskap

ur gissel bröt jag mig ut
ser kedjornas svarta
ringar

ligga kvidande

i hårt stengolvs spruckna linjer
flyter mitt blod

mina blodstårar

en springa visade mig väg

stengolvet rött av mina blodstårar lyfter händer

regn sköljer in
spolar
rent

knoppar röda
vecklas
ut

rosor stiger ur markens händer


jag skall komma till dig

under linden

där skall jag dansa i de blå fjärilarnas dans
blåklockor skall sjunga

sommarens
strålande
sånger

vi skall dansa de glömda stegen

jag skall skrudas i skiraste slöjor
av månsilver

av havets vitaste pärlor runt pannan

åter känna

ljus
stråla bak ögon

fram

jag skall dansa med bara fötter

leende sitta under linden

andas med ditt huvud vilandes i min knäfamn

jag skall smeka din panna
vandra in i dina ögons ljus

segla

in i kärlekens skålar

känna liv

jag skall se löven byta skrud

se hösten flamma
se träd stråla sovande gyllengult

känna röda strömmar
föra mig djupt
in i höstens
famn

där skall jag andas ut
in i det jag alltid
visste

det jag vet


för en stund är det vaknande liv är det slocknande liv till vaknande
är en stund en stund eller evig det vill säga föränderlig eller är den evighets tyngd
för en stund dansar vinden fri
den är alltid fri
kan icke fångas
för en stund
en evig stund
är allt
alla dessa vackra stunder
hur de lever
hur de visar
hur de öppnar
hur de stänger

vindar sjunger stormar vänder sjunger sjunger...