Skymningen vandrar in
Så många gånger lever du med denna bild;
skymningen vandrar in
början till eller avslut, det lever icke avslut
det finns inte avslut
allt är
början
till
i frimodigt sinneljus
skymningen vandrar in lägger armarna
omfamn runt dagen
de vandrar hand om hand över livsängar
hellre med livsängar
där möter de kvällen
kvällen bjuder dem sitta ned
de andas vindarnas dofter tillsammans
talar med eldens andar
glöden i stenars ring andas
eldandar dansar
gula orange röda blå gröna violetta indigo
dagen lägger händerna i skymningens
skymningen lägger händerna i kvällens
nu väntar du dig att vi skall säga att
kvällen lägger händerna i aftonens nattens händer
vi gör det inte ty nu sveper indigomanteln om intager det yttre i sin inrefamn
minns dina bilder; indigomantelns insida är vit; här dagsljus – det renade intrycksfria dagsljuset
vad sker i natten
stjärnor tändas
Det vore icke följdriktigt att påstå att jämförelsens vindar andas nej de samspråkar
långt bort
djupt ned
inifrån höres en klang, vid midnatt ungefär
uppvaknandet sker varligt
väsendet vandrar nedför drömstegen drömtrappan
Du hörde under en natt tolv planeter. Det är tolv planetssteg, tolv portar, dygnet är tolv gånger tolv. Sju är de mest vanliga stegen; tolv är trappstegen, drömstegen
tolv timmar
tolv månader
tolv möter tolv
tolv månader blir ett helt
långt bortifrån höres en klang
den
klangen vidgas
vidgas till dag
pupillen öppnas
slutes öppnas slutes öppnas slutes öppnas
hela väsendet är en
klangvarelse
klangbottenvarelse
säger ni botten avses ett negativt skeende
denna
botten tyder på ett djup
ett vackerdjup
nämligen den gemensamma visionens förverkligande genom drömstegen
stilla
kroppsbidan
sträcker händer in
till
mottagande
möter
mitten
vandrar
ljudlös
i elds sång
sitter helt stilla
rörelselöst i stenring
naknad
fredad
avlövade är träden
skuggan
har lämnat
skrudade är de
grönskimmermantlade alltid
smaragdljus
komplementär
litenvind
sträcker öga
ringlar
virvlar
sakta
upp
är
klangstigande
sluter mig
utom
i
hör
klang
vind stannar
öga i öga
aldrig
mot
ögon ser eld vakna
bugar hjärta inför
ber om löfte
sträcker i hand
plockar eldblad
i händer vilar krona
rödskimrande
aftonsång
fyller själ
seglar blåvind
till
tolvtal
Skymningen vandrar in
vandrar in
början till eller avslut
det lever icke
avslut
det finns inte
avslut
allt är
början
till
i frimodigt sinneljus
skymningen vandrar in lägger armarna
omfamn runt
dag
de vandrar hand om hand
över livsängar
med livsängar
möter där kvällen
kvällen bjuder dem
kom sitt ned
här
de andas vindarnas dofter tillsammans
talar med eldens andar
glöden i stenars ring
andas
eldandar dansar
gula orange röda blå gröna violetta indigo
dagen lägger händerna i skymningens
skymningen lägger händerna i kvällens
indigomanteln sveper om intager
det yttre i sin inrefamn
indigomantelns insida är vit
dagsljus – det renade
intrycksfria
dagsljuset
i natten
tändas stjärnor
jämförelsens vindar andas
samspråkar
midnatt råder
långt bort
djupt ned
inifrån höres en klang
uppvaknandet sker
varligt
väsendet vandrar nedför drömstegen
drömtrappan
tolv planetssteg
tolv portar
tolv gånger tolv
tolv är trappstegen, drömstegen
tolv timmar
tolv månader
tolv möter tolv
tolv månader blir ett helt
långt bortifrån höres en klang
den
klangen vidgas
vidgas till dag
pupillen öppnas
slutes öppnas slutes öppnas slutes öppnas
hela väsendet är en
klangvarelse
klangbottenvarelse
denna
botten tyder på ett djup
ett vackerdjup
vars namn är den gemensamma visionens
förverkligande genom drömstegen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar