missförstånd och sanning...
missförstånd blir bara av tolkande
ett möte; den ene eller båda har gjort en bild
möter bilden
bilden motsvarar inte bilden
pang
i samtal; den ene eller båda är fullt upptagna med att tänka ut kloka svar redan innan den talande har avslutat meningen
pang
ickeseende
ickehörande
I vackerländerna kan hon skådas, kan de alla skådas
Vilka undrar du nu
De stiger ur forsarnas virvlar
virvlar med inte mot
de upphöjer sina stämmor det är en stor symfoni
pukor stora
spända trummor
dånande gonggongs
spröda cymbaler
samt i allt; vilket ljud är det;
alla färgers vimplar folkens färger
frasande silver
frasande löv
frasande siden
mjukt strilande regn
jag vänder ansiktet in i regn känner dig
de faller
de stiger
En del ljudanläggningar har fönster där du med blotta ögat kan se,
följa tonhöjderna, diskant, bas och så vidare.
det är en vävande rörelse
samtidigt ett
stigande fallande
fallande stigande
jag överlämnar mig stiger in i nära dig
Bilden du nu ser är
vävstolens bom du ser skeden
du ser skaften
du ser solvarna solvögon röras
upp och ned
ned och upp
skytteln far fram
fram och åter
åter och fram
kanoten följer strömmen
väven skimrar i månens silver
väven rinner ut vidare
vidare
i sägner sägs det; han sitter i bäcken
spelar på fiolen
ömt så hjärtats strängar brista
brist mitt hjärta in i solens guldögon jag ser händer om varandra
att helt uppgå i skönhet är en stor upplevelse
själsupplevelse
vilken är dånande så stark att det slår lock för öronen
utifrånljudens störande takter stängs ute
skulle du hoppa in i det forsande vattnet - vattenfallet skulle du
känna att du dras in ned
ned in
med
vattenfallet vill dig inte illa
vattenfallet vill att du blir ett med det, blir vatten
hur kan du bli det då du kämpar emot
stenarna i nedslaget vill inte skada dig, de hälsar dig
då du kämpar emot blir nedslagsplatsen mycket svår för dem att beräkna
rädslan, fruktan skräcken gör att du söker trampa luft
springa i luften, bort från
du söker fäste men du vänder dig bort
Luften bär
innehar förmågan att bära
innehar viljan att bära dig
den gör det då du tillåter den
nu säger du; jag kan inte flyga
visst kan du det; det är bara det att
människan tror att hon måste ha en speciell utrustning och så vidare
allt utifrån kommet
det hon behöver är en ny skrud inom sig
den skruden heter
tillit
tilltro till den egna förmågan
insikten av att allt alla bär varandra
*
Milda händer sluter ögon inom hjärta lock lägges på
Brunnar sluts tomma
Fransar målar vandrings dröm
Du var mycket trött orkade ej lyfta handen till att skriva, du såg vackra bilder sökte hålla dem kvar i minnet. Var gång detta sker känner du dig vara en svikare. Du är inte en svikare, du sviker inte du har aldrig svikit, du sviker dig själv många gånger.
Du såg henne vandra över blomsteräng, du såg blommorna; dessa var barn – människor. Du såg henne sluta ögonlocken på vart och ett av barnen, du såg henne sluta ögonlocken, göra ögonen tomma, du såg henne lyfta upp glober, glaskulor, du fann bilden otäck, det är den inte hon lyfte upp de tömda skålarna, kulorna,
i glaskulan
i kristallkulan synes stigen
ögonen äro brunnar, vackerbrunnar, de lyftas in i månsilver
tvagas rena
klara
hon vandrar
vakar över
sjunger vaggsånger
nynnande
milda
stjärnor faller in i brunnar
fransar målar vandrings dröm.
Du ser stigen
Du vandrar uppför stigen i mantel av indigo manteln böljar vind den vita insidan, fodret synes skymta pärlemor, i händerna bär du skimmerlåga
Brinn vackra låga brinn i mitt hjärta
Du når klippans bergets topp
Platån väntar dig
Åldersstenar väntar dig du ser sjöns mörka yta
Du lyfter lågan
Ser den stiga in i nattögon
Vind andas vindhand sveper undan slöjan
Du böjer dig
Ser in i sjön
Ser stigen
Stiger
In
*
hon
vandra över blomsteräng
blommor; barn – människor
hon sluter ögonlocken på vart och ett av barnen
hon sluter ögonlocken
gör ögonen
tomma
hon lyfter
upp glober
glaskulor
hon lyfter upp de tömda skålarna, kulorna
i glaskulan
i kristallkulan synes stigen
ögonen äro brunnar
vackerbrunnar
lyftas in i månsilver
tvagas rena
klara
hon vandrar
vakar över
sjunger vaggsånger
nynnande
milda
stjärnor faller in i brunnar
fransar målar vandrings dröm
du ser stigen
pupill
jag vandrade in i solnedgången
badade guld i eldhav
vaknade i pupill
Spirande stjärna
satte mig vid älskat träd
kände dig nära
trädet sade; giv mig din hand
jag kupade handen till
trädet lade i handen
en
vattendroppe klar
en
pärla
länge såg jag in i handen
hjärtat fröjdades
tyst
en solstråle fann handen
fann vattendroppe klar
fann pärlan
jag såg stjärna i hand
spirande stjärna jag ber dig
väx
väx stjärna
låt mig se dina stjärnvägars sannlinjer
stigen
indigo mantel
böljar vind
den vita insidan, fodret
synes skymta
pärlemor
i händerna bäres skimmerlåga
brinn vackra låga brinn i mitt hjärta
når klippans bergets topp
platån väntar
åldersstenar väntar
djupstämma
ljuder
ser sjöns mörka yta
lyfter låga
ser den
stiga in i nattögon
vind andas vindhand sveper undan sjöslöja
böjer mig
ser in i sjön
ser stigen
vind andas vindhand sveper undan mantel
naken
stiger jag
in
nogtjut
h on lyfter armarna
nogtjutet virvlar
ur
länge hopsnörd strupe
hon slår undan muren
för ett ögonblick sviktar balansen
lyfter taggarna ur sitt bröst
befrielsetjut virvlar
in
hon kastar taggarna in i vind
rosenknoppar
slår ut
*
Brunnslock
Milda händer sluter ögon
inom hjärta
lock lägges på
brunnar
sluts
tomma
fransar
målar
vandrings dröm
*
han sade tig(välkomnan)
blåskimrande panna ser in i skogssalar
jorden blöder
löv susar tätt
regnsus
utan
regn
från intet strömmar vindar om
ur träd stiger de fram
synliga osynliga
marker ropar
stig fram
visa dig
vi söker gryningsstegen
blåskimrande panna ser in i skogssalar
minns jordfadern
han sade tig
hon reser sig
sakta
i ödesmättad andning
kastar sig
in i vattenfallets dånande forsar
stenhänder lyfter henne in till strand
löv faller över hennes blödande bröst
hon ligger stilla
Kom till mig
den näre
känner hennes flämtande hjärtslag
livet
rinner ur henne
svagt hör han henne kalla
kom till mig
han springer ilsamt
vindstegs mjuka tassar
finner henne ligga med händer över bröst
han faller ned på knä i förtvivlan
hans varma tårfamn
höljer henne
ur smaragdblads hand
faller droppe ned
in i hennes hjärta
ringar sprids i
dags mörker
natten gryr
ljus
morgondimmans slöjor läser ny dags händer
han ser in i eld
finner frid i elds skimmerljus
han hör henne åter
vi bör gå in i skogen till gryningsstegs vandring
till träd stiger de in
synliga osynliga
marker ropar
välkomnad
*
barnet (kom till ditt liv)
springer i ring
lekstegen springer med
fadern sitter nära med
kärleks ögon
iakttager
stör ej
med kärleks ögon ser han
en man sitter ensam i djup sorg
dröm kommer till honom
ser hans sorg
vad vill du
jag vill se känna livets liv giv mig kraft
allt detta har du
livet ser honom
han har ett svart hål inom
oupptänt
missnöje är hålet
en man sitter ensam i djup sorg
ett hål i det inre gapar
mer
han hör henne viska tunt jag har intet mer att giva
barnet
springer i ring
lekstegen springer med
fadern sitter nära med
kärleks ögon
iakttager
stör ej
med kärleks ögon ser han
det livet alltid ville ge
han vänder
ansiktet
bort
livet viskar alltid stilla kom till ditt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar