jag har för länge sedan glömt bort mig själv
så löd dina förtvivlans ord; det är en real upplevelse,
vi har sagt att vi lär dig att gå, du märker icke stegen, du vill icke se, detta trots att så många själar tillsäger dig det vi vill att du skall se.
Vikten av ditt liv, vikten av dina steg.
Det är så att då ett väsen under så lång vandring förträngt eller åsidosatt sina egna livsmål, då är stegen nyfödda.
Det är så att du icke vill befästa eller spika fast planer in i framtiden, du är verkligen i är därför detta obehag var gång det omgivande varat söker pressa dig.
Du kommer att se inom de närmaste dagarna, du kommer att se att intet väsen kan äga dig du ser dig icke äga dig själv hur skall då någon, någon tro sig kunna äga dig.
Den vilken tror sig äga dig
Skall förskräckas av din iskyla
Den kylan är vår helgade vrede.
Dessa är nattens ord, bilden du väver vidare är vägen, vila i den.
hon är så vacker
jag ser henne stiga upp ur jordens händer
hon håller händerna i hjärtans höjd
ljusskålar gyllene blommor
inför de vilka sluta ögonlocken i ovilja
synes endast svarta bollar
hotklots
fruktan
vilset irrande
inför de vilka öppna ögonen
i viljekärlek
äro de gyllene blommor
till helande kraft
nu vet jag inte hur man lever
silverne moder
isblå slöjor andas
rena floder
kärleks händer
sveper slöjor i nattlig trädgård
skimmerblad
faller
vitnad marks brudslöja strålar
stjärnor
stiger
berättar
ditt
hjärtas dröm
in i hennes händer
isblå slöjor andas svar
väcker eld
kvinnor sitter vid eld
i
ögons samtalsdjup
män vakar över kvinnors tempel
de äro vigda
innanför utanför tid
andekvinnor mötas
förtäljandes livsflöden
ritar i sand
andandes
pulserandes eklipser
ritar i sand
cirklar
linjer
kvinnohänder smeker över
sand virvlar
virvlar runt månstrålars stjärnljus
hjärtan är eld
glödkol skimrar i kvinnohänder
kvinnor andas
lågor brinner slingor
linjer omfamnar
kvinnor kastar eld
eldar virvlar
virvlar runt solstrålars stjärnjus
hjärtan är hav
kvinnor lyfter armar vida
händer är
öppnade
kvinnors bröst är
skimmerröda
hud vikes undan
är bortanför
hav strömmar i grottor
stiger
virvlar
dansar
ur
händer
vattnar torkad jord
kvinnor vandrar
in i tempel bjuder män till i trädgård
de äro vigda
utanför innanför tid
det var så märkligt inte märkligt
det var vackert
befann mig i andningsoas
gröna gardiner
fläktade
uppför väggar pelare växte gyllenblommande slingor
jag bar löst sittande röd klädnad drömd kärlek
fötterna bar ingenting
vita pärlblommor växte runt vrister
klanger fyllde mig med ljusprisning
omgiven var jag av vackernärhet
andningen strömmade åter fri
handen runt hjärtat
släppte taget för en stund
trodde sig säker
alltmedan stegen led vidare
färgades klädnaden svart
ropade in i stjärndiadem; hör mig
se ditt glömda själv
lev
rönnen bar flammande händer
fingrar bar rödklasar i mängd
regnmantel lades mellan örnträd och ceder
knöts med silverne knutar
lades däri
vagga
vagga vind
smek min kind med
din fingerblommas ljus
ljusgestalt står inför mig vaggar
vaggar ro
i händers ömhet hålles
rubinröd pärla
rubinröd pärla hålles fram till mig
ser den delas känner den i mitt bröst
se till ditt själv det är
känner vingar omsluta hjärta
vandrar med glödande kol i händerna
de brännas icke
skänker
frysande kropp
värme
ser eldar flamma höga
svepande slöjor andas runt stenar
vandrar över glödande kol
de brännas icke
vet
tillitens kärna
fri från tro
ser de svartnade länderna
ser askregnen falla
följer stigen till stranden
ser havs våg resas
vattencirkel rullar över marker
ser diamantögon
stråla tillit
allt är stilla
han stiger upp ur sand
röda blommor växer upp
runt hans fötter
jag känner
leende varmögons sanna ljus omsluta
han smeker min kind
innerljus
hon är så vacker
jag ser henne stiga upp ur jordens händer
hon håller händerna i hjärtans höjd
ljusskålar gyllene blommor
inför de vilka sluta ögonlocken i ovilja
synes endast svarta bollar
hotklots
fruktan
vilset irrande
inför de vilka öppna ögonen
i viljekärlek
äro de gyllene blommor
till helande kraft
*
grässtrå spelar vackert i skymning stjärndroppar skapar sjö
Vind tog tag
i skottkärra
skottkärra rumlade om med vind
skramlande skrammels bulleribång
tung såg den ut
lätt var den då den vände
*
Trodde mig
sitta i bil
ljuset lyste starkt
bländande
glömde solglasögonen hemma
det enda jag hade var ratten
i händerna
ändå körde jag vilse
ändå
trots alla rondeller
satt med endast ratt i händerna
fortsatte färden
hamnade i kvicksand av löftesrikedom
såg väl klart för en stund
bländfodralet
skalet var borta
slöjorna revs i ett huj bort av vind
var borta
satt med endast ratt i händerna
fortsatte färden
hamnade i kvicksand av löftesrikedom
fortsatte att köra
klara det
klara
det
tro tro trot
ptro
bromsskivorna snurrade
blixtar ven under
naven sjöng
muttrar ven illavarslande
stanna
du är vilse
körde
vilse
piskan ven
vaknade ur nätsömn
upptäckte att jag satt med endast ratten i händerna
bländfodralet var borta
sökte styra upp
kvicksanden slöts
sakta om
sökte styra bort
trampade
sökte hålla taktens ton
kvävdes
av
dövöra
stormvind lyfte locket
rot fann
fäste
grenhand
drog
upp
se ditt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar