Jag springer barfota i öknarnas skogar
du ser dem ej
känner gräset smeka fötterna
du känner brännhet sand
vattenbäckar rinner genom fotvalv
din strupe törstar
varför är det så
varför är det
så
var gång vinden andas öppnas min hand
vind finner den
vi flyger friskapande
var gång snön faller smälter den in i min hud
var gång regnet andas
vänds mitt ansikte till
ögon blir broar i sjufaldigat färgskap
var gång havet andas
öppnas min skrud
följer strömmar över under i livet
sköljer genom i lyssnarskap
var gång eld dansar
öppnas mitt bröst i ömhet
vi dansar tillsammans i kärleks brus
var gång träd susar
stiger jag in i dess mantel
känner rötter omfamna
omfamnas av hennes händer
känner krona begjutas av solpärlors guld
varsamt skakar jag dem ur mitt hår
ser ängens alla blommor le
jag stiger in i den leende marken
vi förenas sjunger kärlekens lov
in i vinden
hav skogar berg sjöar
in i allt det vilket är
livets helgade äktenskap
Det finns icke mycket att tillägga;
Det är från bokskap till livsskap
Livets helgade äktenskap
Droppe faller i skål nummer sex
vidgas djupt Jupiter in
helas du ser i oceanens öga i nytt ljus
det du aldrig sett alltid sett
du lägger handen breder ut handen händerna din hud över marken
känner jordens jordars liv
denna klar Ptah förtär tankens makt vilken försöker dra stunden bakåt
vattenfallet klangfallet smeker ryggraden in i sjön stiger en aning ana faller dina steg fötter ser kronan är nu vidhäftad berör marken du ser det du aldrig alltid sett
*
Mörker
skogen mörknar
blind
vidrör jag stammar
rötter kronor susar
min stjärna
omfamnar
tjärnen hälsar
stiger ned i
in i
källan
ser tusenfaldigade regnbågsprismor
hoppet
där framträder
ditt ansikte
omsluter mig
möter dina varma ögon
stiger in i
värmen
Kundalini
Ur sten stiger kundalini
stjälken bär hjärtblad
hjärtblommor
cirklar
rot förenas i krona
till stam
*
Aldrigalltid
guld stiger in i koppar
silver stiger in i koppar
droppe faller
i skål
vidgas djupt
jupiter in
helas
ser i oceanens öga i nytt ljus
det jag aldrig sett
alltid sett
lägger handen breder ut handen
händerna
min hud över marken
känner jordens jordars liv
klar ptah förtär tankens makt
vilken försöker
dra
stunden
bakåt
vattenfallet klangfallet
smeker följer ryggraden
in i sjön
stiger
en aning
ana faller
mina steg fötter
ser
krona är nu vidhäftad
berör marken
ser det jag aldrig
alltid sett
brister
Oh denna sten över bröstet
Jag mäktar icke lyfta den
oh vindar
kom
kom från öster från väster från norr
lyft den
min hud blöder
mitt bröst är vidöppet
mitt hjärta brister
brister i tusende pärlor
så må pärljusen
skänka ljus
skänka värme
till de händer vari de faller
må det ske
*
Andas tungt
stiger
in i dagen
träden är nakna
så jag önskar
att
vägen snart är naken
avlövad
jag vet att där
någonstans
finns
hopp
jag andas tungt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar