Visst går det att lära av varandra,
Vad är då lärande,
Är det att göra det den andre undervisar dig i, det vill säga är det att utverka det den andre ålägger dig i din gärning eller är din gärning fortfarande ditt hjärtas gärning.
Är det att underkasta dig, kasta dig på knä in i den andres värld.
Se ordet lära, detta vackra talande ord;
Detta ord är icke ett kvävande ord, bokstaven – l – är ett harmoniskt livsbefrämjande uttryck,
Ett läkemantra,
Det följs av ära eller ande.
Ära – Ära vare livet.
Ser du bokstaveringen, det finns inte en tillstymmelse av ett piskrapp eller slag här, inte en tillstymmelse av en hammare eller slägga vilken bankar in så kallat vett eller kunskap, ordet är en viljande smekning.
Sant är det du säger; ”jag kan inte lära dig livets steg, jag kan berätta ut ur mina levnadssteg, jag kan lägga mina spår framför dig.
Du måste känna din verklighet.”
Tag det engelska ordet: learn; det inleds även det med –l- det du upplever är earn; förtjäna, vilket i sig är ära – Ära livet.
Se så ordet undervisa.
Det är ett mycket subtilt uppdrag att vara undervisare; du ser bilden av ett ur, du ser en visare, dina associationer är ett stegelhjul,
Kalla det istället för ett steghjul, ty så skall undervisning vara. Icke ett pinoredskap ett tortyrredskap, det skall vara stegvis vandring där väsendet själv hinner sortera agnarna från vetet. Det vill säga urskilja det vilket hör samman med dennes blivande helhet inom sitt vara.
Den vilken självmant påtar sig denna uppgift att vara undervisare utan vår hands medverkan måste vara starkt medveten om sin lärargärning, vara starkt medveten om den makt en undervisare har. Tyvärr är det oftast så i den mänskliga världen att dessa icke är medvetna, de utövar omedveten makt, vari de negativa konsekvenserna till slut blir medveten vinning.
De utövar omedveten makt blir verkligen ordets innebörd i rakt påseende – de lär ut sina egna subjektiva sanningar eller livsvärderingar eller lärdomar - lär domar, de blir domare över lärande. De är ofta mycket övertygande, genom att detta sker ur ett omedvetet sinne planteras deras livsvärderingar in i den lyssnande/lärande.
De visande strömmarna vilka här icke är objektiva andeströmmar - det vilket du under de sista dygnen upplevt: då ord faller svarande in i en själ, väcker bilder är orden ur urordet. Det vill säga ur det gemensamma världsordet; ordet är då universellt och ren sannhet, därigenom stiger väsendets urbilder fram, vilka icke är gjorda bilder, det är det talande världordet ur hjärtats grund. Detta ord är gemensamt för alla världar oberoende av vilket språk det utsäges med eller i.
De visande strömmarna vilka här icke är objektiva andeströmmar lägger sig under ytan, blir omedveten påverkan av den lyssnande/lärande.
Den vilken av oss är undervisare är medveten om sin gärning, är starkt medveten om att denne måste frångå de subjektiva värdena och bli objektiv.
En visare är en vägledare,
är visare,
är stigfinnare,
är stegfinnare.
Det innebär icke att ta över ett väsens steg – det innebär att lyssna – visa hän på eller till. Det är detta fågelföräldrar gör. De kan inte flyga med ungens vingar i näbben, fågeln är beroende av egna vingar att känna luften – livet.
Den vilken undervisar måste vara medveten om sin makt sitt övertag och icke därigenom krypa under huden på lärlingen, lärjungen och därigenom bli under huden visare.
Den undervisande med sovande sinne, omedvetet sinne blir genom att krypa under huden lärjungens undermedvetna, en slags parasiterande inväxt,
Du beskriver detta mycket väl med skivan vilken förs över dig, detta är då undervisaren, den självvalde läraren tror sig vara mästare till mästrare.
Detta skeende kan få katastrofala följder. Den katatonsikt sjuke är ett typexempel,
Kvävd av dogmer av mästrande händer.
Du ser även bilden av ett väsen i tvångströja, väsendet är där, mästraren talar istället för, den instängde söker ta sig ut, samtidigt är visaren under huden och ger dåligt samvete,
Skuld.
Du ryggar starkt då någon säger att du har sagt det eller lärt dem det; du ryggar därför att du känner dig använd,
Ett väsen gömmer sig bakom dig; använder delfraser av de givna orden.
Genom att säga att du lärt eller sagt tror de sig vara ansvarsbefriade.
Det är en illusion vilket de förr eller senare märker.
Så har vi detta med samtal, samtalande:
Vad är det för dumheter, leva tillsammans i tystnad,
Hur skall en samskapande samvaro finnas då rösterna ej klingar,
Ni gavs röster icke för att tysta varandra.
Rösten är ordets gärning,
Handen är hjärtats gärning
Stegen är själens vandring
Genom andens ljus.
*
ibland lever jag med upplevelsen av
en fågel i handenfågeln är icke tungfågeln är lätt
känner fågelns hjärta sjunga
så blir jag fågelnså blir jag kärleken
skall kärlekens hand vara sluten
hur skall den kännas för fågeln
skall fågeln vingklippas
det är skönhet att se fåglar sväva tillsammans
de krockar aldrigde strömmarliv
bladet
giv mig ett hjärtblad
viskade elden
vilket,
blad är din önskan
lägg din hand till mitt hjärta lyssna in;
det blad du håller allra kärast
det,
bladet vill jag dig ej skänka
elden ler mjuk värmefamn
kanske vill
du ej
vad säger dig ditt hjärta
lägg handen till mitt hjärta
till ditt hjärta
vad,
säger dig din vilja
vi är en ström
tack att du skänker mig ren kärlek
hon är gammal
de blå bergen ligger inbäddade i dimma
björkar är avlövade
marker andas blå
djupt blå
indigo
djupt violett
här och var röda pärlor
runt axlar har hon lindat vävd blåviolett sjal
länge har hon följt mönstrets tecken
hon är vorden gammal
runt halsen bär hon skydd
i håret har hon flätat in fjädrar av
hennes blick är fjärran
hon jonglerar med ljusbollar
söker se
se ansikten
godansikten
hon ser dem kalla
hennes blick är fjärran
hon sitter
stilla väntan
hon är gammal
avlövad gren i gryning
grenhands sirliga
silhuettfingrar
tre är dropparna
i fingerveck
vilar en
den droppen
omsluter
min själ
är detta
De sävstegade
reser
sig
ur sprängstenars grådammsvirvlar
bladhänder
läppar säras
blad andas ljus
galenvärlden snurrar
karusellens gestalter spelar
en tonigt
är det berusning den drucknes illusionsvärld
det kan inte vara så
då skulle jag icke känna
min stjärnas ledjus
är tro
är tillit
blott
ett
andetag att
användas att
skygga bak i nödens stund
skall jag då förevigt vara avskild från det jag vet
eller
är det också en illusion
då är det vakna dagens liv blott en mask
en lögn
en
ton
en
färg
en
tomhetskänsla
förlust
då lever jag mot min vilja
då är jag min egen fiende
sakta sjunker jag in i stoff i
kroppstyngd
tillintetgjord ser jag leende på
och tror
detta
vara mitt öde
det
skänker icke svar
i natten svinner kroppens tyngd
jag vandrar med
ljuselds skimmerlåga i händer
kupade värnande
följer den kända stigen
min moder väntar mig där
är detta icke sant
skall jag då upphöra med livet
för evigt vara död
är då döden död
stofftyngd
askan är icke tyngd
stjärnor är icke tyngd
är allt en lögn
i natten du är
du är ej den drucknes rus
moder jag ropar till dig
känner din famn om
du är andens röst
du skådar
vet vad odödlighet är
detta är ditt ljus genom vilket jag lever
i
är
jag vet att bladen skall falla till marken
mjukt
omfamna hennes hud
hela läka
den galna världens oförståndssteg
de skall se
hon är vacker i sin jordfärgsmantel
jag ser henne vandra med barnen runt stegen
solstrålar månstrålar
stjärnljus
planetarisk krets
fulländad
skönhet
icke dryckens töcken
drömmen är icke en mask är andens ljus
i dagens steg överfallas vi av rövare
tyngdens steg
i natten
är vägarna
ljusa lätta
ack huru grym smärtar icke gryningen mig i denna galna värld
O du blinde man
hur kan du göra henne detta
jag ropar till dig ur kvinnosjälens gemensamma ström
o du blinde man är du av mannasläkte eller
är du
man
hur kan du göra henne detta
ser du icke ert hjärta blöda
ser du henne icke hålla händerna runt
för att det icke skall förblöda
ser du henne icke irra vilsen i iskylan
den kyla vilken icke ger klarhet
den kyla vilken är kyla icke
värme
den kyla vilken icke får
hennes skönhets kinder att rodna
de gjorde det gör det vid mötet i dina ögon
i dina händers varma värnads skål
ser du icke hennes hjärtas skönhet
hon helade sitt sargade hjärta för dig
lade sina händers rosor i dina
den tystnad du henne beskär är
kniven vilken genomborrar
är kniven vilken skär
skär hennes bröst
hon lider
vandrar i kvalandes steg
dina ögons värme
lämnar henne icke frid
o blinde
vem är du
ser du icke hennes hjärtas skönhet
det hjärta du i kärlek vandrade in i
hennes vackerhav
där hjärtats ringar är
den mångtusenfaldigade lotusens ringar
ser du då icke hennes hjärtas skönhet
ert hjärtas skönhet
bak mänskligt förtal
avund samt svart sjuka rinner
i deras stelnade blod
känner du icke den ruttnande stanken
de ruttnande ordens ursprung
dessa ord äro icke ord
de äro stillastående
sumpmarkers ruttnande träsk
giv henne liv den stund ni har att vandra
giv er liv
vandra icke den flyendes steg
känner du icke
det hjärta hon öppnade till dig
till dig
det hjärta hon aldrig
öppnat
så för en man
o du blinde jag ber dig
bryt din tystnad
jag ber dig från djupet av mitt hjärtas sjöar
bryt din tystnads boja
runt edert liv
jag känner hennes smärtas virvlande floder
genom hennes gråtande kvinnosjäl
hennes rustning
den hon alltid burit
har smält av dina händers beröring
för dig
den är icke mer
för dig
för andra är den
för dig är den smältvattens purpursötma
varför låser du dig inne
varför låter du dig inne
vem
kastade dig i fångstgropen
vem
satte galler för dina ögon
du
kan finna vägen
öppna din tystnads mur
se genom glaset
höj din gral
känn ditt
ert hjärta tala
hennes andningsström kväves av
din tystnads band
en snara är lagd runt
hennes hals
er hals
din tystnads kedjor
hon förgås
ser du henne icke riva väggarna inifrån
hennes fingrar blöder
av längtan till din hud
hör du henne icke ropa
ditt namn
in i vinden
ser du henne icke nära
hör du icke hennes rop av kärlek
känner du icke hennes läppar
mjuka väna rosenblad kyssa
din panna
hör du icke hennes kvävda gråt
hon mäktar icke mer tårflodernas
störtande strömmar
de hon aldrig visar för alla
hon kvider
hör hennes rop eka inom
dina
slutna rum
minns du icke
hennes händer
hennes tröstande famn
har din hud glömt hennes beröring
hon sitter ensam under pilträdet
följer svanens vita hamn
o blinde
hur
kan du göra henne detta
er detta
jag ber dig
bryt din tystnad hon förgås
förgås av den kärlek
ni vet
är
sann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar