Lägg din kind till marmorblocket, det är en sval upplevelse, den upplevelsen vara icke länge.
Lägg marmorkinden till din kind, det är en varm upplevelse, den varar icke länge.
I båda dessa fall sker ett utbyte, detta utbyte vara icke länge säger vi, inte i det yttre, det vara länge i det inre.
Vi valde marmorn ty den har en sval yta, har förmågan att behålla vara i sin svala yta samt skänka svalka.
Vi avser här den polerade marmorns yta.
Det är så att marmorn är svalkande att beröra, stenen är sval.
Lägger du kinden till stenen blir stenen varm, din kind blir sval tämligen fort.
Stenens sinne överhettas inte, du överhettas inte.
I den andra bilden är bilden spegelvänd.
Det sker ett utbyte en balanserande akt.
Marmorn är vacker att stå inför, den har ådror,
Vad flyter blodets strömmar i, vad flyter själens bäckar i, jagets förverkligande av liv i blodet.
Nu ser du vari det överhettade sinnets gärning består i.
Det kärlekslösa tillståndet är att likna vid stenens fysiska gestalt.
Till synes är stenen hård, sval samt samt innehar alla andra bilder vilka lagst på stenens axlar.
Du lever nära jorden i dessa dagar, du möter ofta stenar ty de lever inom markerna runt din boplats,
Stenarnas former är mångfaldigade.
Du sätter spaden i marken i jorden
Det klingar
Gnisslar
Du har mött en sten
Stenen har en förmåga att lägga en sköld mellan sig och spaden
Stenen känner av luftrörelsen, känner din rörelse och innan spaden når den är skölden där
Stenen vet i förväg dina steg
Dina steg ligger alltid framför dig
Stenen är orubblig i sin vilja; du får verkligen bemöda dig för att den skall ge vika
Kanske är det så att det skulle räcka med att vördsamt be stenen att stiga åt sidan
Åter har du intensivt levt med rötterna
i dessa dagar är jag i trädgården
helt nära marken
jordhuden
kryper under buskar möter blommor
ser rötter
rötter är vackra
de ändrar färg i efter den jordhand de står i
rötterna tar aldrig slut
de är alltid samman
de ytliga rötterna kan försvinna
roten ler
djupt fästade vid varandra
är de alltid
samman
djupt in lever hon
hon har alltid varit
hennes namn Sophia är den svarta Modern
ur henne stiger den röda magmamodern
ur henne den blå höljande ömheten
ur henne den vita modern
det oförbehållslösa
den rena kärleken
i det inre lever strömmar magmans kraft
lyfter fram exakt så mycket vi kan bära
se de godas kärlek är oändlig vis evig är hjärtats kraft
Det sker alltid ett utbyte då gestaltbilderna upplöses
Då detta sker stiger urformen fram.
Nej – barn kan inte gå utan skor
Jag har sömmat barns skor under hela min vandring - under alla mina vandringar
dessa vandringar har aldrig upphört ögonen har slutits av och till av banemän de har öppnats med månvatten
Livet är en drömväv
Under hela min livsvandring
genom mitt väsens vandring har jag alltid sömmat barns skor
För att de skall vara sköna behagliga varma goda sköna att bära
För att bli sedda för att våga bli sedda
Sant är det att barn inte kan gå utan skor, vad är skor är de rent och slätt skor.
Det finns många sagor var och en ger barnen skor.
Lämnar vi sagans värld vilket vi aldrig gör det är mer rätt att säga; beger vi oss in i dagens starka ljus, det ljus vilket kan kännas vara vedermödostegs väg och känner skor runt fötterna, vad stiger fram.
Varje sko har ett behov, varje skopar är anpassade till varandra samt till fötternas skärpa och form, minns så att formen är stigen ur rörelsen.
Skorna behöver alltså vara anpassade till rörelsen för att formen skall leva och därmed skönhetstegen.
Skoparen är enkelt sagt anpassade till varandra eftersom det finns två fötter, hos människan.
Förglöm icke att alla levande väsen innehar skor – alla väsen.
De är även anpassade till de förhållanden de skall vandra i, väder och vind,
Markernas liv och andning.
Skomakaren har behov av material vilket han hämtar ur eterlivets sfär samt i astralsfären detta för att förverkliga drömvandringens jordevandring.
Han mäter ut sulan
Han mäter ut ovanlädret, allt detta har vi talat om, vi behöver egentligen inte orda mycket om vad en sko är. Ty var och en av er vet vad icke anpassade utprovade skor gör, de ger skavsår av det ena eller andra slaget, de ger en stel gång eller en haltande vandring, skavsår påverkar även innerdjupen, de kan till och med dämma upp blodflödet.
Skor är bilden av livet
Det går vare sig inte att använda för stora eller för små skor
Skor behöver vara anpassade till allt.
Skor är en sköld är ett skydd ska vara behagliga lyfta stegn från vedermödosteg in i skönhetssteg.
mjuksteg
Hon vandrar stillhet
bär skogsstjärna i hjärtängd
de mjuka stegen är runt henne
iakttagande
kännande
fyllda med innerkärlek
hon är vilse
har lagt slöja över ansikte
hon ser luften vidröras av indigoskimrande solljus
hör trädens ur ålders sägner
stormandetag
viner
varma
de mjuka stegen är runt henne
hon lyfter blicken
ser vitskimrande skugga skymta
känner
varm närhet
ensamhavet
kändes tärande
han letade fram
det osynliga
spöet
han tog på sig
största sjöstövlarna
begav sig ut i kvinnohavet
linan tindrade
han kastade
gång
på gång
kroken fann
fäste
gång
på gång
nu simma de alla i akvarium
han putsar glasväggar rena
vill se dem klart
dag efter annan
väljer han av dem
*
Silverbjällra
silverbjällra sjung för mig
jag lyfter mitt hjärta in i vinden
följer dess väg
böjer blicken i vakenljus
fann två silverne bjällror i gräshand
nu bär jag dem nära
var gång ögat gråter lyfter de sky
ser
in i trädens kronor
sitter
vid trädens rötter
sol genomlyser blad
linjer framträder
skira
berättar
liv
hela trädet
alla träd
finns i bladet
det finns en vitbok
skriven vid varje livs inträde
varje väsen bär den
bladen
leder
genom månsilverdalen
hon
vakar
över stegen
viskar
var stilla dotter
…
vi talade om skor
behov av anpassning
ordet anpassning har fått en kvävande klädnad, anpassning är skönhet ty det är lyssnande medkännande utan att kväva, det är att vördsamt mötas
de möts
lägger armar över bröst
bugar vördsamt inför varandras liv
strålande vitkärlek är ljuslinjers svängning
lyfter fram vedermödosteg
ser väg
rodnande är ömhetens vita rosenblad
förlorar aldrig fotfäste
strålande vitkärlek är ljuslinjers svängnings
rena strömmars klarljus
vördsamt inför varandras liv
söker aldrig påverka
rena strömmars klarljus
…
Vördsamt inför varandras liv söker aldrig påverka,
livsvandringen erfordrar ofta upplevelsen v stenbilden, av att bära ett skyddsvärn. Spaden sätts verkligen i jorden, spaden kan vara påverkan av, försök till påverkan vilken är åverkan, ordstäv, ordstävjan, ordstick, stingande gift naglar fast själens livsrörelse
Planteras in, är sinnet omedvetet finns icke skölden där
Se stenen den har myckenhet att skänka
lägg kind till
lägg din kind till marmorblocket
lägg marmorkinden till din kind
utbyte
varar icke länge i det yttre
varar länge i det inre
består
marmor sval yta har förmåga att behålla vara i sin svala yta samt skänka svalka
polerad marmoryta
skolastisk
svalkande att beröra
stenen är sval
lägger du kinden till stenen blir stenen varm, din kind blir sval tämligen fort
stenens sinne överhettas inte, du överhettas inte
utbyte
balanserande akt
marmorådror blods strömmar själens bäckar i
jagets förverkligande av liv i blodet
drömvandrings jordeförverkligande
se det överhettade sinnets gärning
trampa
över
det kärlekslösa tillståndet är att likna vid stenens fysiska gestalt till synes är stenen hård, sval samt innehar alla andra bilder vilka lagst på stenens axlar
stenar lever inom markerna runt boplats
stenarnas former
mångfaldigade
spade sätts i marken i jorden
spade planteras
det klingar
gnisslar
stenmöte
stenen har en förmåga att lägga en sköld mellan sig och spaden stenen känner av luftrörelsen, känner din rörelse
innan spaden når den
är skölden där
stenen vet i förväg dina steg
dina steg ligger alltid framför dig
stenen är
orubblig i sin sundvilja; du får verkligen bemöda dig för att den skall ge vika
Kanske
är det så att det skulle räcka med att vördsamt be stenen att stiga åt sidan
Ordstick
påverkan av
åverkan
ordstäv, ordstävjan
ordstick, stingande gift naglar fast själens livsrörelse
fingrar rensar kännande
frösådds jordslå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar