Man skall vara vaksam med de äldre sade du i dagens famn.
Du såg granen hög, ståtlig, doftande
Mild modig med bruna en del av dem ännu ljust grönakottar
De mjuka lugna vaggande armrörelserna steg in i dig
Du kände granens äldrevisdoms vishet
Du såg stenarna, de stora de små
Grävaren ville bygga stenmur du gav dem fria
Du såg grävaren gå med vattenstickor sökte efter vattenledningen
Du fylldes med glädje
Det är mycket tyckande i människovärlden:
Jag tycker att det är så
Jag tycker att du ska
Jag tycker att de talar till mig
Är det icke detta slag av tyckande så är det intressantvill eller bekvämlighetsvill vilka talar
Det är en omöjlighet för ett väsen att vilja hur den medlevande skall vilja
Det är en omöjlighet för ett väsen att bestämma hur den medlevande skall uppleva
Det är bekvämlighet det är diktatoriskt
Det är nedvärderande
Det finns icke ett uns av ödmjukhet hos ett sådant väsen
Det finns icke ett uns av ödmjukhet i ett beteende likt detta
dina reaktioner vilka skriker inombords är helt sunda
Däremot är det icke av godo att du vill fly bort från din upplevelse på grund av att du ser detta bekvämlighetsväsen alltid sökandes bekräftande beröm må bra av att äta dig.
Natten dansade
dansar
regnmantlar
träd böjdes
böjer sig bugande över henne
vrider
sig ur jordgrepp
skrider bjuder stjärnjungfrur in i ring
drömsalar vidgas
vita slöjors vävar skänker ljus
så vackra de är
hon vandrar turkosslöjad
små zinnoberpärlor i hårsvall
steg bara efter många dagars sorgvagga
långt bort ser hon honom skymta
han breder ut mantel över regntyngda marker
mantel bär hennes steg
över
yta stängs
*
virvelfamns mantel lyfter
piska viner
marritten fortfar genom
snår taggar törnen
ögon blöder
i mantel med armar runt sitta själen
vaggar
så är det
så är det
djupt inifrån tycks utanför ropar
vad ser du
ryttare far genom himlar mantlar vida smäller
ur hjärta flödar silver
regnmantlar
sveper om
sköljer
sköljer
våg
vågor höga
klipprev
virvelmantel bedarrar lägger
själen i stillgrotta
vad ser du
allt är tyst stilla inte ett andetag
andas
musik ljuder lugn
vad ser du
en stjärna tindrar
droppe
mitt liv
virvelfamns mantel
lyfter
in
storm
vindar är farkoster
mantlar
allt
regnet är befriande
markerna andas
träden smeker marker
i händer höljer de blomögon
fåglar är högt upp
fria
vingar
bär
andning
stenar rullar
mullrar
dansar
lever
vackerblommor
i inre fjärilsljus
Du såg granen hög, ståtlig, doftande
Mild modig med bruna en del av dem ännu ljust grönakottar
De mjuka lugna vaggande armrörelserna steg in i dig
Du kände granens äldrevisdoms vishet
Du såg stenarna, de stora de små
Grävaren ville bygga stenmur du gav dem fria
Du såg grävaren gå med vattenstickor sökte efter vattenledningen
Du fylldes med glädje
Det är mycket tyckande i människovärlden:
Jag tycker att det är så
Jag tycker att du ska
Jag tycker att de talar till mig
Är det icke detta slag av tyckande så är det intressantvill eller bekvämlighetsvill vilka talar
Det är en omöjlighet för ett väsen att vilja hur den medlevande skall vilja
Det är en omöjlighet för ett väsen att bestämma hur den medlevande skall uppleva
Det är bekvämlighet det är diktatoriskt
Det är nedvärderande
Det finns icke ett uns av ödmjukhet hos ett sådant väsen
Det finns icke ett uns av ödmjukhet i ett beteende likt detta
dina reaktioner vilka skriker inombords är helt sunda
Däremot är det icke av godo att du vill fly bort från din upplevelse på grund av att du ser detta bekvämlighetsväsen alltid sökandes bekräftande beröm må bra av att äta dig.
Natten dansade
dansar
regnmantlar
träd böjdes
böjer sig bugande över henne
vrider
sig ur jordgrepp
skrider bjuder stjärnjungfrur in i ring
drömsalar vidgas
vita slöjors vävar skänker ljus
så vackra de är
hon vandrar turkosslöjad
små zinnoberpärlor i hårsvall
steg bara efter många dagars sorgvagga
långt bort ser hon honom skymta
han breder ut mantel över regntyngda marker
mantel bär hennes steg
över
yta stängs
*
virvelfamns mantel lyfter
piska viner
marritten fortfar genom
snår taggar törnen
ögon blöder
i mantel med armar runt sitta själen
vaggar
så är det
så är det
djupt inifrån tycks utanför ropar
vad ser du
ryttare far genom himlar mantlar vida smäller
ur hjärta flödar silver
regnmantlar
sveper om
sköljer
sköljer
våg
vågor höga
klipprev
virvelmantel bedarrar lägger
själen i stillgrotta
vad ser du
allt är tyst stilla inte ett andetag
andas
musik ljuder lugn
vad ser du
en stjärna tindrar
droppe
mitt liv
virvelfamns mantel
lyfter
in
storm
vindar är farkoster
mantlar
allt
regnet är befriande
markerna andas
träden smeker marker
i händer höljer de blomögon
fåglar är högt upp
fria
vingar
bär
andning
stenar rullar
mullrar
dansar
lever
vackerblommor
i inre fjärilsljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar