Mitt hjärta brist
Brist
in i solvind
Bli solregn
Låt mig finna frids
stilla.
Att vara
Att bli magier innebär inte att stå på scenen i blickfånget med vackert spö i handen för att trolla fram kaniner ur hatten.
Att vara magier är att vara stjärnors tindrande ljus på natthimlen eller himmelhavet
Det är att vara i är
Att vara ljusen
De ljus vilka indigomanteln är beströdd med
Vad innebär detta, det innebär att inneha förmågan att lysa upp mörkret
Vad innebär det; det innebär totalt medvetet sinne.
I livets skederi; livets skeden, i livets skedar finns många droppar att inta; söta sura salta beska alla vill .,livet väl.
I ögonblick vilka kan upplevas vara oändliga kan tröttmantel läggas över alarna
Du bågnar går mer eller mindre på knä
Det är du, du uppfyller dig med gnistan; den vilken ger ljus i mörkret.
du överger icke ditt själv,
du överger icke närvaron av liv
du vänder inte ryggen till de du måste kämpa för
du är där
visst är det ”tillåtet” att sucka av trötthet det innebär dock icke att du frångår din hjälpargärning – det vilket du vet är rätt.
Är detta martyrium – nej, det är det inte ty genom att du tagit magierns vida svängmantel runt dina axlar innehar du förmågan att vänd vindarna, det vill säga att vända mörker till ljus.
Ibland ljus till mörker.
Det senare är att dämpa alltför euforiska steg
Steg vilka i sin eufori får själen att förlora fotfästet
Gränsen mellan skratt och tårar är hårfin
Kallt vatten finns alltid till hands att kyla ned de heta strömmarna.
Feber
Alla slag av febersjukdomar är av godo,
Följ dem följ febern på vandring den visar dig vägen kämpa inte emot/mot
Drick mycket se känn vad vattnet gör, se regnen i de uttorkade flodfårorna.
Ät peppar, tillför värme se elden omfamna hjärtat.
Ät citron gör omslag med citron bli fokuserad.
Så är det.
Begärs Beroende
Dryckenskap kan vara av mångahanda slag
Inlärt beteende eller väl inövat beteende.
Scenario
med ett ansikte otydliggjort
lagt bak sminkets cementmask
röda läppars förtroendeingivande
stelnat leendes
amour
amor
stiger han in på scenen
allas blickar
riktas
dit
väntan förväntan
ridån far upp
handskbeklädd
oläslig
gömd
med lång svepande mantel
rörelser sirliga förförande skimrande siden
rayon
han lyfter cylinderhatten av
välansad blick
kliar sig bak örat mynt rullar fram mellan fingrar i lek
snyter näsan myntet trillar ut
torkar tår med silkesnäsduk
sveper den in i hatt
rör vid
upp drar han färggirlanger
åter
rör han
vid
regnbågsfåglar flyger
han rör vid hattens tomma inre
vips skuttar kaniner ut
gömmer kort i ärmen
delar ut dusörer till de utvalda beundrarblickarna
golvet brakar bräder spikar fästen huller om buller
publiken stirrar tefatsögon
han stiger fram
naknad
*
Mitt hjärta brister
människoriken är svåra att vandra i
gångarna är vassa
törntaggars
törntankars trassellabyrinter
jag bär en handsmidd dolk runt midjan
att ta mig varsamt
igenom
då jag tagit mig igenom
stryker jag helande balsam
på såren ser dem läka
mitt bröst är glödande
röd eld
mitt hjärta brister in i solvind
oh låt det falla in i solregn att vattna gångar
mjukblommande
Du skrev
horisontens linje, gyllene ring omfamnar
se ringar gå inåt
sugas inåt
då två väsen bråkar är oense; det är för att söka skapa ro
dånet av den komprimerade upplevelsen av att stå inför domare; dödsbringare
bråk
horisontens linje gyllene ring omfamnar, ringar gå inåt sugas inåt
två väsen bråkar är oense; det är för att söka skapa ro
dånet av den komprimerade upplevelsen av att stå
inför domare; dödsbringare
sugas inåtringar gå inåt
horisontens linje
gyllene ring
omfamnar
Allt låg stilla i drömlindas händer
nynnsånger mildas omfamn
barnet sover med
rosiga kinder
ögon strålar i
himlars
stjärnor
klippan står i solens
sken av
stormar viner sand
rinner av
av
flammor slår
glassplitter spridas
marker
andas
blod
stenar rullar
rullar
utför
studsar dunsar
slår hårt
de flyr
bort
från
är
allt blir darrande
tyst
tyst
dammet skingras
gyllenarkens
omfamn
ligger runt dem
ringar vandra
inåt
inåt
se ditt själv ert själv
de ser droppar stiga
söta salta sura beska
allt är liv
liv
se bladen i er hand
de ser
solen stiga upp i blommans mitt
blad lägges runt
dammet skingras blir blommande röst
läs sandmönstret
i sandljus
de stiger in
i
I stenens händer
är
droppen
du känner den
du ser den
då
stenen gråter
med
sucka icke tungt
följ flodens virvlar
intet är att frukta annat än din egen fruktan
till
ur mörkret stiger natten
när jag säger vandra hand om hand
är det
långt bortifrån
nära
ur dimman stiger
orden
hon bär dem varsamt
i
kupade händers
skimmerskålar
pärlbandsknoppar runt hjärta slår ut
med ömhet sträcker hon fram gåvan
till
Scenario
Begärs Beroende
Dryckenskap kan vara av mångahanda slag
Inlärt beteende eller väl inövat beteende.
med ett ansikte otydliggjort
lagt bak sminkets cementmask
röda läppars förtroendeingivande
stelnat leendes
amour
amor
stiger han in på scenen
allas blickar
riktas
dit
väntan förväntan
ridån far upp
handskbeklädd
oläslig
gömd
med lång svepande mantel
rörelser sirliga förförande skimrande siden
rayon
han lyfter cylinderhatten av
välansad blick
kliar sig bak örat mynt rullar fram mellan fingrar i lek
snyter näsan myntet trillar ut
torkar tår med silkesnäsduk
sveper den in i hatt
rör vid
upp drar han färggirlanger
åter
rör han
vid
regnbågsfåglar flyger
han rör vid hattens tomma inre
vips skuttar kaniner ut
gömmer kort i ärmen
delar ut dusörer till de utvalda beundrarblickarna
golvet brakar bräder spikar fästen huller om buller
publiken stirrar tefatsögon
han stiger fram
naknad
*
Mitt hjärta brister
människoriken är svåra att vandra i
gångarna är vassa
törntaggars
törntankars trassellabyrinter
jag bär en handsmidd dolk runt midjan
att ta mig varsamt
igenom
då jag tagit mig igenom
stryker jag helande balsam
på såren ser dem läka
mitt bröst är glödande
röd eld
mitt hjärta brister in i solvind
oh låt det falla in i solregn att vattna gångar
mjukblommande
nattomdag
om natten sov jag aldrig
vaggade fram och åter
om gryningen gav hjärtat mig andningssorg
om morgonen vandrade jag i de tyngsta av riken
ett bi stack mig i fingret
kände inte smärtan
blåste havet till dig
havet svalkade din varma andning
du steg i handen seglar ljusdröm
i dagen såg jag vitklöver rodna
röllekan likaså
ett vildäpple föll ned vid min fot
kupade hand runt
gav vildäpplet till hinden
i kvällen vandrade jag i sannriken
mötte en maskrosboll vit
aspen susade vind såg frön spridas vida kring
mötte grässolar i gräshavets gräsvind
lade mig nära
med mosstäcke om
såg den sista lavendeln blomma
*
(Brevutdrag till skrivarvänner):
reklamlappar åker i soptunnan
de talar endast vid behov
det går aldrig att sätta lappar eller ge texter eller böcker till ett liv
de talar icke till alla "på samma språk"
lappar virvlar mellan stenar
mellan är inte mellan är i
de vilka skall ses stiger fram
*
under mina vandringar har jag gång på gång sett att det inte finns vägar att tala med de huvudtänkande,
de är mycket välformulerade
skal
ibland känner jag mig mindre i människans värld på grund av all underbar bar under argumentation
det är så att mitt bröst känns
är en stormgrotta
ett stormöga
det har varit så länge nu
ibland vill jag bara gå ut genom dörren och gå
gå
jag är trött
vet att jag inte skall vara trött
denna sida är en bild av hela det så kallade samhälle vi lever i
människoriket
människorikenas snäva gränser blir svårare och svårare att uthärda
jag ropar gång på gång
Moder varför gav du mig en människas kropp att leva i
vad har jag insett
jag har slutat att diskutera..disputera...disspy.. jag tystnar i vetskapen av att sannheten alltid stiger fram
skall försöka finna ro denna afton... den är underskön
var aldrig rädd för att knivar skall skära mig...mitt liv har aldrig varit en rosenbladsvandring... dock är jag skör spröd men stark
Tack att Aftonens Skönhet Är Hos Dig
Själsöga/Lena
tusende stjärntindrande ögons tack för applåders ljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar