Rättvisa lever i varje väsen
Inlagd
Grundad
Varför sitter han då högt upp på en skyskrapa och blickar ut över mångmiljoners stad
han blickar ut över
fyrkantstak;
Tanken
Tankens orättvisebegrepp – jämförelsen.
rättvisan är inlagd i hjärtat i sedlighetens gracilitet
kulan genomborrade hennes hjärta hon dog aldrig vandrar sårad genom livets steg
I det inre vet hjärtat när rättvisa är,
Upplevelsen är alltid sann har du alltid sagt.
Ja, upplevelsen av orättvisa är sann, detta ut ur jämförelsen.
Hon är skjuten genom hjärtat
Genom tunneln ser du ljuset
Vitt
Rättvisan är vit
Icke fördömande
Dömande
Du känner behov, dessa behov har intet med den råa styrkans ideal i form av brutalitet att göra
Det har med den estetiska råa styrkan att göra
Hon sitter högst upp blickar ut över fyrkanter skorstenar pyr hon lyfter taken tankeblocken bygger hus
Välvda bågar
Månget öga redigerar orden så mycket att de inte känns igen, de vilka möter orden tror dem vara skrivna av en mästare. Visst är de det; de är skrivna av en mästerlig domptör.
Se skogar ängar hav liv är de enstaka är de förställda är de föreställning
en teater, regisserad av mänsklig hand
eller
är de liv
rörelse
klanger
Många människor räds det vida
panoramat
det panorama vilket öppnas vid tunnelns slut
slutet är icke slut
det är
evig
oändlig
skönhets början
De tar pennan tanken stryker i manuskriptet ändrar
förändrar till oigenkännlighet
besätter roller ändrar roller byter ut
allt för skönheten
eller; kanske handlar det en aning om kassaklirr
manuskriptet ändra rollerna byts ut allt för det populistiska
rampljusen tändas
ridån går upp
succé eller ruttna tomater
succén blev given namnet regissörens namn var känt; ljungande applåder
ljungande
ljungens ande vittnar om svek
skall manuskriptets ursprung få liv
skall ljungen dofta honung
att stryka i meningens uppbyggnad är att skära rent orden är att släcka deras urliv, dra kraften ur orden.
Vi har länge talat om detta att ordens vilja är liv,
Orden ropar
beliva oss,
giv oss andningen åter
rena oss från allt bjäfs
tag inte meningen ur oss
ordens mening är liv
röstens mening är liv
klanger
hur lära känna liv genom att doppa näsan i boken om livens väsen
händer är ni givna
lägg handen till trädet
marken
livet
känn orden stiga ur
tala
inte skrikande
gällt
klanger
att stryka i meningens uppbyggnad är att skära rent orden
är att släcka deras urliv.
det är att dra kraften ur orden, är att göra orden till arkitektonisk bländform
denna form står icke i stormens öga.
Den formen faller.
Orden är hjärtats liv,
Hjärtats inreliv,
Källan är andens ljus
Lyssna inåt
Inåt
Innan du använder tankens skalpell.
”rättstavning”
Vind suckar stilla
ser fälten minns skogar doftande barrmarker
minns hur den lindades sig runt höga stammar
barkens doft
ytkänning
minns hur den genom sprickor fann vägar till djup känning
genom jordhand upp in i stam andas frigörelse
stråla strömma ut genom kronspets
tiaraström
finna moln rulla ihop sig kura drömma
moln seglar stilla finner klippa
lägger varsamt vind i klippans
händer
vind ser träd falla till marken hör stockar virvla
i forsars rännådror
ser stenar brytas loss
murar bygges
ser plogen fåror säden gror i solens ljus lien viner
skörden
brödet
bara marker
ser slagen marker färgas röda
murar söndras
bygges högre
vind ser skogar växa upp
de glömde vad liv är livet återvänder i kärlek visar livet liv
allt finns i hennes jordfamn
det förgångna jagar icke för att komma ifatt
det är där inte där det är i inom
det är liv
gav liv
väcker liv
de vandrade ur liv
livet fann dem åter
fly aldrig det vilket var
se det i dess rättelses ljus
till viss del är det rättstavning
att göra tecknen gracila sirliga med vindkänning
Innan du använder tankens skalpell
skogar ängar hav liv
är de enstaka
är de
förställda
är de
föreställning
en teater, regisserad av mänsklig hand
eller
är de liv
rörelse
klanger
panorama öppnas vid tunnelns slut
slutet är icke slut
det är
evig
oändlig
skönhets början
manuskriptet ändras
förändras
till oigenkännlighet
roller besätts
ändras
roller byts ut
allt för skönheten
eller succé eller ruttna tomater
ljungande
ljungens ande vittnar om svek
skall manuskriptets ursprung få liv
skall ljungen dofta honung
livet ropar
beliva mig
giv andning åter
tag inte meningen ur
mening är liv
röstens mening är liv
klanger
hur lära känna liv
händer
lägg handen till trädet
marken
livet
känn ord stiga ur
tala
inte skrikande
gällt
klanger
arkitektonisk bländform
står icke i stormens öga
faller
hjärtats liv
inreliv
källan är andens ljus
lyssna inåt
inåt
*
varför
sitter hon då högt upp på en skyskrapa
blickar ut över mångmiljoners stad
blickar ut över
fyrkantstak;
kulan genomborrade hennes hjärta
hon dog aldrig
vandrar sårad genom livets steg
i det inre vet hjärtat
hon är skjuten genom hjärtat
genom tunneln
ses ljus
vitt
hon sitter högt upp blickar ut över fyrkanter
skorstenar pyr
hon lyfter taken
tankeblocken
bygger
hus
välvda bågar
*
Blomöga strålar ljus in i dagens själ
mina ögons ljus äro slocknade
lyfte dem ur
lade dem in i handen
din hand
du
sluter hårt om
mina ögons ljus äro slocknade
lyfter dem ur
jag lägger dem i källan
till
sikt
*
varför skall jag
anfötro mig
känner att du undrar
jag
måste se vägen
vet du då inte att jag har en sten över mig
sitter i jordgropen
svagt synes ljuset
för första gången i denna livsvandring vet jag inte vägen
något dricker min kraft
*
Afton
andas
solstillhet
träd är fyllda
i ytterljuset strålande sovande gyllenröda
det är en vacker höst
beundran fyller
andningen
så vacker är hon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar