Det sista steget är satt
Det finns många vackra verser, oden, sånger, lovsånger om ordet kärlek
Hur skriver man kärlek; om kärlek.
Hur göra orden till kärlek, är det överhuvudtaget möjligt.
I dagens famn skrev du en bild vilken är nära sannheten, rörelsen: du skrev vinden, vindens liv i dans med träden, upptäckarglädjen, den sista strofen är visande; ”vinden lindar sig runt rötterna” höljer rötterna.
Detta är kärlekens rörelse,
Den värnar om, höljer om rötterna.
Rötterna är all menings grund,
Rötterna är även stegen,
Stigfinnarens stegvilja till svar.
Du skrev att kärleken rinner ur dina händer
Kärleken rinner icke ur dina händer; den förfördelade den förförfelade kärleken rinner ut ur.
I dagens famn talade du många sanna bilder om kärlek.
du sade: ”jag trivs bland älskade träd, växterna, stenarna, barnen – där kan jag ge utan att veta att mitt kärleksgivande icke leder till nåt;
Här är det den könsrituella akten du avser.
Du vet att dina händer kan smeka din famn omfamna utan att din kropp skall brukas
Den könsrituella akten är för dig en helgad ritual
Det är sant dotter det går att älska utan inträngande
Detta är din längtan
Att uppleva sammansmältningens emancipationskraft
Sörj icke meningen skrider framåt
Hur omskriver man kärleken till in i gärning.
Omskriva är två meningar
Dels att skriva om vilken liknelse skall vi använda, kanske renskriva. Det finns en negativ aspekt i detta det är att omskriva i bemärkelsen göra om. Du kan skriva om exempelvis ett brev en tentamen vilken du misslyckats i, där frångår du inte sannheten du gör inte om det är mer att förtydliga meningen.
Det omskriva vi avser är att levandegöra kärleken från verbalitet, skriven ordverbalitet till hjärtgärning.
Hur är det möjligt.
Går det.
I den stund i det ögonblick själen vaknar i andens ljus är orden verbaliteten den skapande själen oändlig
Den är sammansmält.
I den stund i det ögonblick själen vaknar i andens ljus sker en sammansmältning
Allt brister in i varandra
Murar rasar
Floder stiger
Eldar flammar
Gnistor dansar
Det är livsorgasm
Det är livets sannhet
Ord hjärta gärning
Är ett
Har ingått ett helgat äktenskap.
Det sista steget är satt
Blomningen sker.
deras ögon vandrade
I en tid utanför tiden för länge sedan
i det vilket är evig skönhet
icke i det vilket är evighets tyngd
levde de i hjärtgård
vargen med sin varginna varginnan med sin varg
vitskimrande var deras linje
gestalter två alltid ett i två
ögon vandrade in i varande varandra
talade tystord
mjuka tassar smekte markernas hjärtflöden
de syntes sova dröm om varandra
med genom för till
i hjärtgård levde de
de skildes av människovind andning
icke av vindars skönhet
av skevögas oförstånd
nu dväljes de i det vilket gör evighets tyngd
skilda
drivna
bort från varandra
deras steg äro drivved
drivisars kyla
deras hjärta blöder
vattnar markerna
är bäckar vilka förs samman
skänker dem visshet
i natts helhet synes deras skimmerljus
vargen på höga klippan i öster
varginnan på höga klippan i väster
i natts båge möts deras sånger i hjärtgård
deras steg väntar på att
plockas föras samman
deras hjärta uppehåller livets flöden
de finner icke fäste
om dagen flyter de in i klippans grotta
rullar sig samman
sover närhet
döljer sina ansikten för människovind
längtans tårar faller in i klippströmmar
var gryning synes tårar stiga upp ur moderns händer
skrudar markens hud
pärlor givna i kärlek
skogarna hör deras andning vingar
omfamnar deras själskropp i andeljus
en av de tusende månstrålarna fick till uppgift att söka stegen
en av de tusende solstrålarna fick till uppgift att söka stegen
månstråle
solstråle
flätades samman
gyllene stav föll in i stigfinnares äldrevishet
vandrade vida kring
sökte fann
samlade stegen i hjärtkorg
vargen iakttog från höga klippan i öster
varginnan iakttog från höga klippan i väster
hopp spirade
nu strålade viteldar från söderklippan
från norrklippan
silverne gyllene
med varsamma steg fann stigfinnaren hjärtgården
med hjärtvilja bad stigfinnaren elden att höja sitt inre
lade stegen runt om
lyfte armarna
sänkte armarna
det hände sig nu att fyra vägar strålade in till hjärtgård
med hjärtvilja bad stigfinnaren elden att höja sitt inre
lade stegen runt om
lyfte armarna
sänkte armarna
fyra klippor syntes sammansmälta
ur stegen
syntes kronors blad vändas
vitskimrande mantlar föll ned över deras skuldror i mjuka vågor
deras händer lades om varandra av de fyra
genom stigfinnares äldrevishet
ett sus genomfor skogs
andning
vinden bar
stigfinnare
vakar
över
vitskimrande är deras linje
gestalter två
alltid ett i två
ögon vandrar in i varande varandra
talar tystord
mjuka tassar smeker markernas hjärtflöden
de synes sova dröm om varandra
med genom för till
i hjärtgård lever de
i det vilket är evig skönhet
*
steg värkte sönder
kropp sjönk samman
lades i hudar
äldrekvinna
fårad leende mjuk
pepparkornsögons värme inbäddade i mjuka veck
nynnade rörde glöd
läser
lågande rödsvall
sprakande
sjungande
rök
fyllde
örter doftar
nynnande rör hon vid
kinder vita rodnar sakta
andedräkt är klar
vita pärlor skönjas
strålande ögon bak fransars dröm
pannskål strålar ljus
himlen rodnar i öster bugar träd
i lång svepande rödmantel skrider han
gyllene fjädrar bär hans krona
han målar dagens guld
ur daggens pärlor stiger de ljusa
mjuka svepande slöjor
mark andas liv
äldrekvinna flätar brudens långa hår
skogsstjärnekrona är om huvuds rundel
slöja skir täcker hennes ansikte
klädnaden skimrar regnbågsljus
dina steg äro helade följ din stig
stig in i ditt liv
till liv
i träds salar synes pelarljusen vandra
lägger hennes hand i hans
*
Hur skriva om kärlek då jag alltid trott mig finna den
det går inte att skriva om kärleken ty kärleken är om
en känsla lindad om
hur skriva om kärlek
detta tillstånd av liv
vilket alltid
rinner ur
mina händer
det går inte att skriva om kärleken ty kärleken är om
en känsla lindad om
den kärleken kan jag skriva om
den är evig ren
sannhet
den rinner aldrig ur
*
blickar in i indigoljuset
andas lugnt
in ut
med
stjärnspann färdas
ser stjärna falla
vid mina fötter ligger en stjärna
kom
vid mina fötter ligger en stjärna
se
stjärngård är glödhänder
låga stiger hög
vid mina fötter ligger en stjärna
känn
jag lägger mig i
stjärnspann färdas in i månsilverdalens drömljus
väntar
solstrålad
mantel skrider
ljusögon strålar guld
fyller väsens hjärta
stenar öppnar grönmantel strålar röd värme
fåglar svingar honung
faller gyllenströmmar
röda pärlor skrudar träd
gräset andas silver
silver sjunger vackert
Vackraste Vackerkälla
solstrålande mantel höljer träden
vackerklingande sånger lindar sina händer runt gräs
röda eldpärlor
skrudar träd
vind har stillnat ligger ömt höljande runt rötter
krona berör
stammens ådringar
bark
be
anden
rörelse
kom
bark så vackert
känns hård är inte hård
då jag började skriva såg jag glimmade ordet tolka
Vackraste så oändligt vackert livet skulle vara
i det ögonblicket tolkningen blir vit
tolk ande
anden tolkar
till
inte människan
känner dina händers rörelse
applådvingar
ljusvingar dansar leende
ser barn dansa i ring med långt svepande hår
ljuslockar
vindfria
du är så innerligt djupvacker
solstrålande mantel vandrar strör guld i allt
träds hjärtan äro guld
stenar andas rödskimrande
gyllenröda
träds fingrar bär rödpärlor
mossan
gräset andas silver
vackerfolk är de
underbara är stjärnornas ord
de talar icke högt
silverne klanger höga
öppnar källans språng
öppnar ögats dröm
de talar vackert i höstens tid
minner oss att sommarens ljus nu är i våra hjärtan
solstrålande mantel skrider smeker träds hjärta
stenar öppnar gröna mantlar skimrar djup värme
silver skrudar gräsets strå
strålockar
sjunger vackert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar