Eftertanke är icke att se tillbaka det är att sålla innan ja.
Frosten tindra
Isbjörnar dansa
Du skrev i ett sammanhang nåt vilket då lystrade till nå. Det är dock icke det du ser, du ser en utdragen linje det är en utsträckt arm en hand armen blir längre
längre i viljan till att nå.
Det är: att vandra i okända marker med tankar snurrande du blir tröttare och tröttare, ögonen finner inte vila du är tröttögon, överallt finns lösa rötter trådar hål, mörka hål du snubblar. Snubbar över klippkanten, där hänger du i kampen om att släppa eller hoppas.
En hand sträckes ut du måste välja huruvida du skall släppa den ena, två händer söker nå varandra nå fram; nåt då de omslutes blir de en nod, ett uppåtstigande kan ske, samtidigt är denna skapade handomfamning en nod vilken gör att stegen är ”säkrare” att hålla, stegen är en helgad kalk, noden är era gemensamma händers gärning, av nå, nåt blev en nod blev nåd.
Det går att bibehålla entusiasmen genom att tänka, levandetänka efter, detta är eftertänksamhet, denna eftertänksamhet är inte att tänka om det var bra, det är att stanna upp tänka efter, sålla innan du säger ja. Då den mänskliga tiden stjäl denna eftertänksamhet, det vill säga det gives icke tid till översikt, det behöver inte vara avskild eftertanke, det är ett fritt mediterande, det är att tysta all mörka hålor trådar rötter, det blir de seglande molnen i stormens händer; ett lugnt betraktande utan panik, ett panioklöst tillstånd vilket förhindrar så kallade onda uppsåt paniska handlingar. Då den mänskliga tiden fråntar dig detta somnar den fruktbara fantasin det blir fyrkantiga efterkonstruktioner, den inre mångfalden upphör vilken både är kubistisk och morfologisk
Då den mänskliga tiden icke är det övergripande faktumet inser väsendet skapandets villkor vilka är gränslösa oändliga, mångfalden är oändlig skapar perfekt harmoni i sammansmältningen det inre sätts i rörelse, i planetrörelse vilket gör att bilder, skapandet är i evig flödsamhet
Vad är en blinkning
Fågels vingar
lyfter luftslöjor
andas
måla vitsnäckas toner
i rörelsen
stiger
färger fram
blommande girlanger
lindas runt
hand leder
fot leder
fågels vingar sluts runt kropp sover vaknad dröm
Vi säger vaknad dröm ty det är: dröm stiger ur nattmedvetande ur ditt nya älskat vackerord ”nattsbåge” in i dagsmedvetande vi säger vaknat ty i dagens ljus har människan lätt att somna in leva i det oskärpta sinnet
En slö kniv förorsakar stor skada
En skarp kniv förorsakar snitt ”skär rent”
I natts båge andas mörker ljus
I brunn
I grotta vilar kristallkula
Vingar runt kropp
Sover vaknad dröm
Väcks i arla gryning
Blickar in i dag
Drömmen lever i det inre
Fågels vingar
lyfter luftslöjor
andas
måla vitsnäckas toner
i rörelsen
stiger
färger fram
blommande girlanger
lindas runt
hand leder
fot leder
fågels vingar sluts runt kropp sover vaknad dröm
Vi sade att ögat är en kristallkula, det finns apparaturer till att se ögonbottnar, genom ögonbottensdiagnostik.
Se ögat vara ett klot med en mittlinje inom
Den ena ”halvan” blickar ”ut” tar emot dagsmedvetande den andra blickar ”in” tar emot nattsmedvetande de möts i mitten då ögat blinkar rörs pupillen mötet strålar ut in är vingar
Då ögat blinkar sköljes ögat/linsen av tårvätskan
Dag samt natt tvagas mittlinjen är den iakttagande balanserande blicken
Den seende kännande somnar lätt vaken ty denne har behov av att vara i alla ”världar” samtidigt detta är icke att sova, det är att vara ständigt sömnlöst, det är att vandra med skärpt sinne.
Jag är en tårkanal
Kanalen är flödeströmmen
Då tårar icke finns stelnar liv ögat torkar linsen grumlas graden smolket smutsen blir kvar
Kanaler kan vara av mångahanda slag
Ögats kanal
Skeppets kanal kanaler kan vara av mångahanda slag
Den själ, det väsen vilket har öppnat sig till sitt inre till synlig verkan är en kanal
Knoppen är sluten bladen sprids ut
Fotstegen lades runt
Runt hjärtgården
Blommande blad
Kronblad
I dagsljus i nattsljus
Stjärnehamnen
Blomman består enkelt av krona stjälk samt rot
Blomman har kanaler är kanal
Näckros näckros vackerblomma stilla flyter du seglar du i sjöhand i livet är du stormar viner sol måne stjärnor allt rör vid dig stilla flyter du seglar du krona ovan sjöyta stjälken i bunden vid modersstocken rotstocken icke hårt bilden är att du seglar lugnt stilla i frid fri
Denna bild upplever själen då den möter bilden av embryot i moderslivet
Näckros näckros lotusblomma var mig nära
Det mörka sinnet är i svart sjuka
Genom ljusandning
Förlöses
Svärtan
Blir vit näckros
Grönfamn
mossa
mosstäcke
du
vackra mjuka grönfamn
doftande händer
lägger ögonen nära
ser
dina smaragdögon
grönskimrande stjärnor
speglar
reflexer
Venus du sköna underbara
reflexer
speglar
av
fylld av ljus är du
trots att
allt du vet
du breder dina händer
ditt allt
över uttorkade glömskeländer
över de frysandes bön
hör dem viska
tyst
mjuka grönfamn omslut hjärtats silverbön
i nattglänta sitter hon
lutad till älskat träd
drar mosstäcke över fötter
trädet håller grenfamn om
helt stilla i ro är hon
hon ber solstrålar ber månstrålar
fall in i min korg
flätar fingrar
samman
väntar stilla
känner meningens strömmar flyta
de sjunger tillsammans
läser tillsammans
är i är
inte fram inte nu inte bak
är i är
äras
strålar lägges i hennes korg
skimrande
rena klara
hon flätar strålar samman
lägger mantel runt älskat träd
frys icke mer
min värme är alltid hos dig
i nattglänta sitter hon lutad till älskat träd
de finner henne i grynings skimmer bud
i mossa tindra tusende
silverpärlor
hon ser de sörjande smeker deras pannor ljusa
de känner fläkten av
hon ler
stilla
Vaskar
Jag vaskar vaskar
Står med fötterna i fors
bäck
Ser virvlar virvla virvla runt
Sjunker in
Glimöga
Glimöga
Solguld
Jag vaskar
Vaskar
Till guld i silverljus
Vandra okända marker
ögon trötta
tankesnurr stormar
snubbla
över i lösa rotknotor rotgrottor
mörkerhål
snubbla över
fingrar stela runt klipphäng
kramp kramp
kroppen trampar tom luft
släppa
släppa
hålla fast vid
ögon stirrar skräck
tillit
hand sträckes fram
nå nå
nåt
händer omfamnar
nod
mitt hjärta brister in i solvind
solvind
solvind
dansa lätta fötter
lyft löven gyllenröda höga
virvla solvind virvla
omslut hjärtats silverbön
vaskar
vaskar vaskar
står med fötterna i fors
bäck
ser virvlar virvla virvla runt
sjunker in
glimöga
glimöga
solgulds
eld
jag vaskar
vaskar
till guld i silverljus
det går att
bibehålla entusiasmen genom att tänka
levandetänka efter
detta är
eftertänksamhet, denna eftertänksamhet är
inte att tänka om det var bra, det är att stanna upp tänka efter
sålla innan du säger ja
då den mänskliga tiden stjäl denna eftertänksamhet
det vill säga det gives icke tid till översikt
det behöver inte vara avskild eftertanke
det är ett fritt mediterande
tysta all mörka hålor trådar rötter
bli de seglande molnen i stormens händer;
ett lugnt betraktande
utan panik
ett paniklöst tillstånd vilket förhindrar så kallade onda uppsåt
paniska handlingar
då den mänskliga tiden fråntar dig detta
somnar den fruktbara fantasin
det blir fyrkantiga efterkonstruktioner
den inre mångfalden upphör vilken både är
kubistisk och morfologisk
kubistisk morfologi
då den mänskliga tiden icke är
det övergripande faktumet inser väsendet skapandets villkor
vilka är gränslösa
oändliga
mångfalden är oändlig
skapar perfekt harmoni i sammansmältningen
det inre sätts i rörelse
i planetrörelse vilket gör att bilder, skapandet är i evig flödsamhet
vaskar vaskar
står med fötterna i fors
bäck
ser virvlar virvla virvla runt
sjunker in
glimöga
glimöga
solgulds
eld
jag vaskar
vaskar
till guld i silverljus
Fågels vingar
lyfter luftslöjor
andas
måla vitsnäckas toner
i rörelsen
stiger
färger fram
blommande girlanger
lindas runt
hand leder
fot leder
fågels vingar sluts runt kropp sover vaknad dröm
i natts båge andas mörker ljus
i brunn
i grotta vilar kristallkula
vingar runt kropp
sover vaknad dröm
väcks i arla gryning
blickar in i dag
dröm lever i det inre
Fågels vingar
lyfter luftslöjor
andas
måla vitsnäckas toner
i rörelsen
stiger
färger fram
blommande girlanger
lindas runt
hand leder
fot leder
fågels vingar sluts runt kropp sover vaknad dröm
Näckros näckros
vackerblomma
stilla flyter du seglar du i sjöhand
i livet är du
stormar viner
sol måne stjärnor
allt
rör vid dig
stilla
flyter du
seglar du
krona ovan sjöyta
stjälken i
bunden vid modersstocken rotstocken
icke hårt
du seglar lugnt stilla i
frid
fri
embryo i moders liv
näckros
näckros
lotusblomma
var mig nära
*
de tusende ljusen
vaknar sakta
hennes stjärndiadem är oändligt
vackert
talar
visar
alltid i kärlek
jag ber de tusende stjärnblommorna
vaka över eder alla
Frosten tindra
Isbjörnar dansa
Du skrev i ett sammanhang nåt vilket då lystrade till nå. Det är dock icke det du ser, du ser en utdragen linje det är en utsträckt arm en hand armen blir längre
längre i viljan till att nå.
Det är: att vandra i okända marker med tankar snurrande du blir tröttare och tröttare, ögonen finner inte vila du är tröttögon, överallt finns lösa rötter trådar hål, mörka hål du snubblar. Snubbar över klippkanten, där hänger du i kampen om att släppa eller hoppas.
En hand sträckes ut du måste välja huruvida du skall släppa den ena, två händer söker nå varandra nå fram; nåt då de omslutes blir de en nod, ett uppåtstigande kan ske, samtidigt är denna skapade handomfamning en nod vilken gör att stegen är ”säkrare” att hålla, stegen är en helgad kalk, noden är era gemensamma händers gärning, av nå, nåt blev en nod blev nåd.
Det går att bibehålla entusiasmen genom att tänka, levandetänka efter, detta är eftertänksamhet, denna eftertänksamhet är inte att tänka om det var bra, det är att stanna upp tänka efter, sålla innan du säger ja. Då den mänskliga tiden stjäl denna eftertänksamhet, det vill säga det gives icke tid till översikt, det behöver inte vara avskild eftertanke, det är ett fritt mediterande, det är att tysta all mörka hålor trådar rötter, det blir de seglande molnen i stormens händer; ett lugnt betraktande utan panik, ett panioklöst tillstånd vilket förhindrar så kallade onda uppsåt paniska handlingar. Då den mänskliga tiden fråntar dig detta somnar den fruktbara fantasin det blir fyrkantiga efterkonstruktioner, den inre mångfalden upphör vilken både är kubistisk och morfologisk
Då den mänskliga tiden icke är det övergripande faktumet inser väsendet skapandets villkor vilka är gränslösa oändliga, mångfalden är oändlig skapar perfekt harmoni i sammansmältningen det inre sätts i rörelse, i planetrörelse vilket gör att bilder, skapandet är i evig flödsamhet
Vad är en blinkning
Fågels vingar
lyfter luftslöjor
andas
måla vitsnäckas toner
i rörelsen
stiger
färger fram
blommande girlanger
lindas runt
hand leder
fot leder
fågels vingar sluts runt kropp sover vaknad dröm
Vi säger vaknad dröm ty det är: dröm stiger ur nattmedvetande ur ditt nya älskat vackerord ”nattsbåge” in i dagsmedvetande vi säger vaknat ty i dagens ljus har människan lätt att somna in leva i det oskärpta sinnet
En slö kniv förorsakar stor skada
En skarp kniv förorsakar snitt ”skär rent”
I natts båge andas mörker ljus
I brunn
I grotta vilar kristallkula
Vingar runt kropp
Sover vaknad dröm
Väcks i arla gryning
Blickar in i dag
Drömmen lever i det inre
Fågels vingar
lyfter luftslöjor
andas
måla vitsnäckas toner
i rörelsen
stiger
färger fram
blommande girlanger
lindas runt
hand leder
fot leder
fågels vingar sluts runt kropp sover vaknad dröm
Vi sade att ögat är en kristallkula, det finns apparaturer till att se ögonbottnar, genom ögonbottensdiagnostik.
Se ögat vara ett klot med en mittlinje inom
Den ena ”halvan” blickar ”ut” tar emot dagsmedvetande den andra blickar ”in” tar emot nattsmedvetande de möts i mitten då ögat blinkar rörs pupillen mötet strålar ut in är vingar
Då ögat blinkar sköljes ögat/linsen av tårvätskan
Dag samt natt tvagas mittlinjen är den iakttagande balanserande blicken
Den seende kännande somnar lätt vaken ty denne har behov av att vara i alla ”världar” samtidigt detta är icke att sova, det är att vara ständigt sömnlöst, det är att vandra med skärpt sinne.
Jag är en tårkanal
Kanalen är flödeströmmen
Då tårar icke finns stelnar liv ögat torkar linsen grumlas graden smolket smutsen blir kvar
Kanaler kan vara av mångahanda slag
Ögats kanal
Skeppets kanal kanaler kan vara av mångahanda slag
Den själ, det väsen vilket har öppnat sig till sitt inre till synlig verkan är en kanal
Knoppen är sluten bladen sprids ut
Fotstegen lades runt
Runt hjärtgården
Blommande blad
Kronblad
I dagsljus i nattsljus
Stjärnehamnen
Blomman består enkelt av krona stjälk samt rot
Blomman har kanaler är kanal
Näckros näckros vackerblomma stilla flyter du seglar du i sjöhand i livet är du stormar viner sol måne stjärnor allt rör vid dig stilla flyter du seglar du krona ovan sjöyta stjälken i bunden vid modersstocken rotstocken icke hårt bilden är att du seglar lugnt stilla i frid fri
Denna bild upplever själen då den möter bilden av embryot i moderslivet
Näckros näckros lotusblomma var mig nära
Det mörka sinnet är i svart sjuka
Genom ljusandning
Förlöses
Svärtan
Blir vit näckros
Grönfamn
mossa
mosstäcke
du
vackra mjuka grönfamn
doftande händer
lägger ögonen nära
ser
dina smaragdögon
grönskimrande stjärnor
speglar
reflexer
Venus du sköna underbara
reflexer
speglar
av
fylld av ljus är du
trots att
allt du vet
du breder dina händer
ditt allt
över uttorkade glömskeländer
över de frysandes bön
hör dem viska
tyst
mjuka grönfamn omslut hjärtats silverbön
i nattglänta sitter hon
lutad till älskat träd
drar mosstäcke över fötter
trädet håller grenfamn om
helt stilla i ro är hon
hon ber solstrålar ber månstrålar
fall in i min korg
flätar fingrar
samman
väntar stilla
känner meningens strömmar flyta
de sjunger tillsammans
läser tillsammans
är i är
inte fram inte nu inte bak
är i är
äras
strålar lägges i hennes korg
skimrande
rena klara
hon flätar strålar samman
lägger mantel runt älskat träd
frys icke mer
min värme är alltid hos dig
i nattglänta sitter hon lutad till älskat träd
de finner henne i grynings skimmer bud
i mossa tindra tusende
silverpärlor
hon ser de sörjande smeker deras pannor ljusa
de känner fläkten av
hon ler
stilla
Vaskar
Jag vaskar vaskar
Står med fötterna i fors
bäck
Ser virvlar virvla virvla runt
Sjunker in
Glimöga
Glimöga
Solguld
Jag vaskar
Vaskar
Till guld i silverljus
Vandra okända marker
ögon trötta
tankesnurr stormar
snubbla
över i lösa rotknotor rotgrottor
mörkerhål
snubbla över
fingrar stela runt klipphäng
kramp kramp
kroppen trampar tom luft
släppa
släppa
hålla fast vid
ögon stirrar skräck
tillit
hand sträckes fram
nå nå
nåt
händer omfamnar
nod
mitt hjärta brister in i solvind
solvind
solvind
dansa lätta fötter
lyft löven gyllenröda höga
virvla solvind virvla
omslut hjärtats silverbön
vaskar
vaskar vaskar
står med fötterna i fors
bäck
ser virvlar virvla virvla runt
sjunker in
glimöga
glimöga
solgulds
eld
jag vaskar
vaskar
till guld i silverljus
det går att
bibehålla entusiasmen genom att tänka
levandetänka efter
detta är
eftertänksamhet, denna eftertänksamhet är
inte att tänka om det var bra, det är att stanna upp tänka efter
sålla innan du säger ja
då den mänskliga tiden stjäl denna eftertänksamhet
det vill säga det gives icke tid till översikt
det behöver inte vara avskild eftertanke
det är ett fritt mediterande
tysta all mörka hålor trådar rötter
bli de seglande molnen i stormens händer;
ett lugnt betraktande
utan panik
ett paniklöst tillstånd vilket förhindrar så kallade onda uppsåt
paniska handlingar
då den mänskliga tiden fråntar dig detta
somnar den fruktbara fantasin
det blir fyrkantiga efterkonstruktioner
den inre mångfalden upphör vilken både är
kubistisk och morfologisk
kubistisk morfologi
då den mänskliga tiden icke är
det övergripande faktumet inser väsendet skapandets villkor
vilka är gränslösa
oändliga
mångfalden är oändlig
skapar perfekt harmoni i sammansmältningen
det inre sätts i rörelse
i planetrörelse vilket gör att bilder, skapandet är i evig flödsamhet
vaskar vaskar
står med fötterna i fors
bäck
ser virvlar virvla virvla runt
sjunker in
glimöga
glimöga
solgulds
eld
jag vaskar
vaskar
till guld i silverljus
Fågels vingar
lyfter luftslöjor
andas
måla vitsnäckas toner
i rörelsen
stiger
färger fram
blommande girlanger
lindas runt
hand leder
fot leder
fågels vingar sluts runt kropp sover vaknad dröm
i natts båge andas mörker ljus
i brunn
i grotta vilar kristallkula
vingar runt kropp
sover vaknad dröm
väcks i arla gryning
blickar in i dag
dröm lever i det inre
Fågels vingar
lyfter luftslöjor
andas
måla vitsnäckas toner
i rörelsen
stiger
färger fram
blommande girlanger
lindas runt
hand leder
fot leder
fågels vingar sluts runt kropp sover vaknad dröm
Näckros näckros
vackerblomma
stilla flyter du seglar du i sjöhand
i livet är du
stormar viner
sol måne stjärnor
allt
rör vid dig
stilla
flyter du
seglar du
krona ovan sjöyta
stjälken i
bunden vid modersstocken rotstocken
icke hårt
du seglar lugnt stilla i
frid
fri
embryo i moders liv
näckros
näckros
lotusblomma
var mig nära
*
de tusende ljusen
vaknar sakta
hennes stjärndiadem är oändligt
vackert
talar
visar
alltid i kärlek
jag ber de tusende stjärnblommorna
vaka över eder alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar