Barnet är inneslutet i moderns innerfamn
Omgivet av hinnor
Av vatten
Ögat är inneslutet i en innerfamn
En grotta omgiven av hinnor, av tårvätska.
Såväl fostervatten som tårvätska består av enzymer, salter, fukt och livgivare.
Ögat är ett iakttagande organ, förenklat; iakttager ögat det omgivande varat
Är informationskanal.
Barnet i moderns innerliv är ett iakttagande organ
Är informationskanal.
Barnet hämtar in livsinformation inmundigar näring, föda till liv.
Vi kan benämna detta vara livserfarande organ – livsresandeorgan.
Båda dessa sköljes av flöden,
Informationen sållas
Det är det du skrev; drömmen sköljes in i själen
Gruset, sömngruset sköljes bort.
Detta grus är att likna vid gallstenar samt njurstenar,
Då flödet avstängs inom dessa kanaler bildas kalkstensbrott eller stenar.
Dessa barriärer görs av det vilket kroppen söker stöta bort, det vilket icke hör hemma i den värden, värdkroppen.
Dessa stenar förorsakar är betingade med stor smärta, förr opererades de ut idag söker de skjuta sönder dem eller i början lösa dem med stora vätskeintag.
Gruset, sömngruset sköljes bort.
Vad är sömngruset; det är; cement är ett sammanfästande, tätande byggmaterial.
Den tunga omedvetna sömnen är cement.
Cement består av bland annat sand eller grus.
Ibland infekteras ögat – blir förkylt, då ser du detta tydligt, ögat klibbas samman.
Den omedvetna själen lever ständigt i detta tillstånd, är då hänvisad till det ständiga jag vill – jag ska; det är egentligen att säga: mig vill – mig ska, det är yttre betingelser icke inre vilja
Barnet inhämtar livsinformation vilket det har behov av.
Barnet/själen skulle aldrig kunna företa sin resa genom livskanalen förutan denna information.
Människan talar vitt och brett om sina rättigheter, sina friheter; de förglömmer att de enda rättigheter de har är gentemot sitt innersjälv – ja,
Moderns innerliv; detta är att inse delaktighet.
Den enda frihet de har är gentemot sitt innersjälv – ja,
Moderns innerliv.
sova eller sova
Vi avser de vitt skilda be grepp en sova eller sova;
det ena är begreppet sova det andra är be greppa sova ,
du upplever att vi snurrar, visst gör vi det, endast av den orsaken att vi vill påvisa påvisandet av vaket liv. Du är trött – vi väcker dig.
Det ena är sova i begreppsfamn/det fasthållande vetandet/det fastlåsta vetandet.
Det fastlåsta väsendets tunga sömn vilket gör det till en drönare, ett drönartillstånd.
Det andra är att be om grepp
Barn – Öga
utan hinnor
virvlar
rullar runt i allt
kaosupplevelse
huden
hinnor
spänns över livet
skimrar
baldakinen böljar siden
*
ser huvudetdet är icke huvudet
huvudet är
är helheten
ser ögonen dessa är solen och månen
ser hjärnans vindlingar bli ämnesomsättningen
ser det tanken blivit av människan
död s
er hjärtat inte ett hjärta
flerfaldigat
ser fyra vägarser vägar stråla ut från dem
ser hur allt väver in i varandra
ser huvudet
ser cirkelnallt
ser livet födasser det de berättat
solen och månens föreningtill helande av moderns gråtande hjärta
hon drar ut taggar
en efter en
ur
för att vi icke skall förblöda
*
varje land har sin själ
organ
varje land är en kropp där organen samarbetar
så är meningen
det vore katastrofalt att dömande tycka.
*
(Brev till ung kvinna):
bekäftelsebekräftelse är inte av ondo då den icke leder väsendet till manipulationers ränkspeldela upp ordetbe om kraft till
in i alltmen den negativa aspekten blir - förlåt älskade kräfta - kräftan kryper alltid gör allt för det egna det blir att be om kräfta... ser du sjukdomen... bekräftelsen blir en parasit vilken äter upp det inre... därmed - absolut - inte sagt att kräfta är bekräftelseväsen... bilder är talande de visar alltid vägar inte straffdomdu har behov av bekräftelse på grund av bakåtsteginte det hellerdå en relation inte är sann finns behov av bekräftelse
behov är inte begär
begäret är att bli konung diktator över alla… guru... den alla ser upp till
begäret är den vilken söker bekräftelse för sig själv
behovet av bekräftelse är då väsendet upplever sitt vara stå utanför en menad sann helhet...begärsbekräftssökaren lockar in medlevande i begärsbekräftelse för att själv inte bli genomskådad... de senare upplever sig söka negativ bekräftelse medan den vilken startade allt lyser i allas ögon
*
regnmantlar
denna natt virvlar regnmantlar
fylls av innerlängtanatt bege mig ut
ställa mig i
lyfta ansiktet till regnet
känna regnet
skrikaskrika
stannar här innebäst sågammal kvinna sitter och knarrar vid bordet
gungeligung
*
regnet virvlar
molnen tvagar regnmantlar
regnbågsfärger
skimrar
droppfötter tassar
regnbågsmantel spännes över cirkel
regntrumman sjunger vackert
natten är skönhet
regn virvlar fritt
regnsånger
moln tvagar regnmantlarser du dem
spännas över gyllencirkel
hör du
trumman sjunga
hör du cimblors rena klanger
*
Jag har låtit dig utforska
det vilket fick dina käkar att spännas
dina händer att värmas
du ålägger mig att tala
*
Regndroppar
vattnar
jord
sommardröm
sjunker
in
andas
hav
Stjärndanserskors
klingsteg
lyfter
gryning
blåskimrande händer
kristalldroppars sånger
smeker
vakna
ögons dröm
gråviolett sammetsmjuk himmelsmantel
sluter om
grön lövhand
seglar in
skimrande låga
omfamna
mitt öga
giv mig kraft
till
liv
rosengrind
hon
den klumpiga
satte sig ned vid sjön
den sjö endast hon kände
länge satt hon där
såg avtryck i sand
skriket virvlar upp slitande river den hennes inre
tystnaden hör inte
spårsmärta griper om luftstrupe
hand smeker varsamt sårkanter samman
tårar
flätas in i sjöns värnad
sjön lyssnar fyller varje droppe med ljus
ljusdroppar stiger upp till ytan
knoppande ljus öppnas
inför hennes blick
tusende näckrosor seglar stilla skönhet
viskar
kom
hon avkläder sig all tyngd
stiger in i sjöns händer
näckrosor vackra är systrar runt henne
sköljer hennes hjärta
hon den skira
ser
vågvirvel
lindas runt vatten
vattenvingar stiger upp
bär luftsånger
fyller strupe
för en stund
i sanden
ligger
spårstegsgirlanger
hon känner igen
de är blivna främmande
näckrosor vackra är systrar runt henne
sköljer hennes hjärta
hands ömma smekning
vackerandedräkt möter kind
hon vandrar in i nattens böljande mantlar
bröstets
valvbågar
andas röd purpureld
blå
skimrande pärlor
rinner utmed brösts rundning
hon bär krona av
vita skirvingar
svävande ovanför hennes huvud
det långa håret faller i vågor nedför ryggens skuldfria linje
hon stannar
vid
flammande eld
ser
strömmar
havs vågor inom utom
vindars dans
ler ber bär mig över under i genom
brösts valvbågar
andas röd purpureld
blå gröna
skimrande turkospärlor
rinner utmed brösts rundning
hon vandrar in i dags skärande ljus
näckrosor vackra är systrar runt henne
sköljer hennes hjärta
bär henne in i sömnvila
regnmantel
fläktar
rosengrind
bjuder
nära
ansikte lyfts
ögon
kupas om
vilja
känner hjärta
händer ömt om varandra
blickar vandrar in i varandra
stegrytm andas
jämnsteg
Sländan
gyllenpärlor
rullar
rullar utmed markens fåror
helar
slätar ut pannas spännveck
hav öppnar mantel
andas
in
droppe i hav
hav i droppe
gammelkvinna sitter vid elden
spisel uthuggen av stenmakares kärleks händer
murad av ökensandskimmer
vitkalkad
gnistor sjunger
rök
ringlar ut
vidare
vida
gammelkvinna nynnar
saktmod
spinnrocken spinner
slända flyger in genom fönster
vingars linjer andas rödsilverblå
gammalkvinna nynnar
var hälsad
väntad är du kära slända mi
vingar lindas runt kropp
spinnrocken spinner
jämn rytm
slända stinger den gamla
hon faller
in i
gryningsväv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar