Tanken är det sovandevakna embryot
Gärningen är det födda barnet
Se nu att denna tankegärningskropp är kopplad till allt med sladdar
Varje sladd är ett möte
En färg
En sång
Ett musikstycke
Ett väsen
Påverkan
Retningar
Allt
Kroppen – dina tankar dina gärningar
Tankegärningskroppen är en dialysapparat en hjärt lungmaskin är ett kretslopp
De trådar vilka är nära hjärtat är inte naturligt de viktigaste
Var och en av dessa sladdar är viktiga.
Det vilket stannar i hjärtat är tillhörighet behörighet
Bärkraft
Det finns alltså en synlig vilja; vilja till gärning, utförande – gärningsutförande.
Så är det en osynlig vilja denna är organiskt bunden,
Gul galla, svavel.
Svart galla
Njurar renar
Lungor andas
Ämnesomsättningen smälter
Levande rörelser är viljan
Se så tarmarna, dessa stora marker, komprimera så dessa och du har hjärnans vindlingar framför dig
I din hand.
sitter vid
oändlighetens strand
tomögon
är min skrud
fryser
oändlighetens ansikte söker spegel
hör; kristalljus
lys
upp
sucken genomfyller
tvagar lins
reser ansikte
oändligheten ler vandrar in
känner sand andas
sandvågor är runt är om är
jag är i sandhavs eldpärlor
oändligheten kittlar livsgnista
nästan slocknad
sand doftar hav
seglar
dröm
Asken
ligger i min vänstra hand
öppna mitt lock
svarar till med höger hand
känner vind
ser
Asken
vaja
vaja
rötter fästade
mjuka ringlingar
jorddoftande
fästade
vid
vid
vida
krona gyllene
vind famnar om
om
om
löv
gyllengula flyger fria
fåglar flyger runt
stannar burrar ihop sig i vinds handhem
fåglar vind ask
följer strömmande lugnt
lugnt
lugnt
varsamt sluter jag locket
lägger
Asken i mitt bröst
*
Det är släckt mörker flödar in
vackermörker stilla min inre oro
djupklanger stiger genom fotbroar
armar lyfts
lyfts
fri
friljus
fyller
händer fingrar smeker
tonslingor
dalar faller stiger
ur kropp
vackermörker stilla min inre oro
gongongen vibrerar själsdjup vidgas
känner
hjärta
drar in eld i händer
tänder
tusende skimmerlågor
står i ringens mitt
stjärna
stjärnlotus hör mig
gnistor flyger
jag är
gnistvingar
känner liv pulsera
med allt
smeker älskad skog älskade ängder
havets solbädd
känner liv pulsera
eldröd vågvinge
finner väg
stiger
stiger
in i stjärnlotus
andas ut
*
länge
nära
beundrade jag hennes halva
stillvind andades genom purpurslöja
varför kallar du mitt vara halv
du ser inte ditt hjärta
de ser
din yttre spegling
så är det
hon öppnade mitt bröst
jag kröp in i mitt hjärta
…
Vindar viner
omfång
inte för att fånga
omfång
fri andning
allt följer
ser vindens rörelse i detta
luften tydliggörs
ser fåglar stilla i vindhänder
de är i
allt är i
med
vinden viner
viner
luftens strömmar tydliggörs
fåglar är stilla i vind
är
stilla
allt är med i till genom
i varandra
var gång det sker ser jag vindens liv
tycker om bilder av
fyra par händer
fyra par vingar
ljusvingar
landade
vandrar linjer
lyfter linjerna dansar runt
befinner mig i ja vad
ljusstjärna fyra åtta tolv sexton
tjugofyra...intressant
stiger ur
ber stjärnan
det var en gång en själ satt att leva i en kvinnokvinnas kropp
hennes hjärta upphörde aldrig att älska,
själen var alltid barnets kärlek, andens ljus strålade genom henne så sade det omgivande varat, hon såg det aldrig själv
redan i den fysiska modern moderliv avvisades hon,
själen gavs liv
hon avvisades gång på gång, människor förstod henne inte,
hennes hjärta upphörde aldrig att älska,
själen var alltid barnets kärlek, andens ljus strålade genom henne så sade det omgivande varat, hon såg det aldrig själv
hon brukades avvisades brukades avvisades
hon gavs alltid liv åter
hon ägde icke gods och guld de jordiska föräldrarna brukade henne gav gåvor med förbehåll
tig giv oss tig giv oss tig
hon var aldrig älskad
människor förstod henne inte
hennes hjärta upphörde aldrig att älska,
själen var alltid barnets kärlek, andens ljus strålade genom henne så sade det omgivande varat, hon såg det aldrig själv
livet lärde henne att gåvor ville ha gengäld hon lärde sig att kämpa att avvara att giva
hennes största glädje var är givandets hjärtgest
hon fick svårare och svårare att ta emot gåvohjälp
hon klagade aldrig över kroppens smärta över livet
hon sökte vara den hon är
hennes hjärta upphörde aldrig att älska,
själen var alltid barnets kärlek, andens ljus strålade genom henne så sade det omgivande varat, hon såg det aldrig själv
de mänskliga åren vandrade hon mötte människor vilka såg henne hon kände för första gången närhet systrar i livet var det, hon började tillerkänna det de sade
män tog det bort män som ville vara män tog det bort
systrar bildade krets runt henne
bar henne genom
kvinnan kände att hennes kropp blev alltmer skör slagen såren hann ifatt kroppen hon kände kroppens bärvilja insåg att kroppen började tappa kraften till att bära hennes inre
själen var alltid barnets kärlek, andens ljus strålade genom henne så sade det omgivande varat, hon såg det aldrig själv
hon visste; så var aldrig meningen
må den himmelska visionen för mig också vara min vision
må den gudomliga viljan ske
hon såg hon visste vari smärtstegen bestod
hon blev alltmer trött
kvinnans nuberättelse
i natts båge möttes de för att tala om det skedda:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar